De öde fälten av Elly Griffiths

 Elly Griffiths, De öde fälten

Handling

Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.

Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?

Vad jag tyckte:

När man påbörjat ett husbygge på en ödslig tomt så finner man ett helt plan nedgrävt. En plan som visar sig härstamma ända ifrån Andra Världskriget och dessutom sitter det en pilot fastspänd i cockpiten. En man som suttit där, begravd under flera ton jord och grus i många år. Nu blir det upp till Ruth Galloway och polisen Nelson att lösa fallet, det kommer få lite hjälp ifrån Cathbad igen! Jag tycker det är så skönt med att ha vissa speciella författare som man vet kommer ge en riktigt härlig läsupplevelse. Elly Griffiths är en sådan författare och som jag håller ett ständigt öga öppet för nya böcker. I De öde fälten så kommer en mäktig familj stå i centrum eller kanske är det egentligen en mäktig familj på fall? För piloten visar sig tillhöra Familjen Blackstone och det skapar genast underligheter. För just denna mannen stupade under Andra Världskriget ute över havet så varför sitter han då i ett plan. Ett plan som dessutom är nedgrävt?

Jag gillar verkligen hur Griffiths blandar historiska händelser med nutida och hur snyggt hon väver ihop de båda delaren. De historiska bitarna känns gedigna och är fulla med intressanta faktadetaljer som känns väl genomarbetade. Karaktärerna sitter också klockrent precis som i de tidigare böckerna. Och jag är väldigt glad att se att Griffiths låtit Ruth få slippa väldigt mycket av sin viktnoja! Så skönt! Ruth känns överlag mer mogen i denna bok, möjligen att detta hör samman med föräldraskapet och den lilla dottern Kath. Sedan får vi inte glömma de fantastiska omgivningarna som är så väl beskrivna att jag skulle resa dit enbart på inrådan av dom!

Smart intrig, lagom tempo med kluriga ledtrådar, härliga karaktärer och underbara miljöer, bättre än så kan det knappt bli!