Monstrumologen av Rich Yancey

Rich Yancey, Monstrumologen

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:

Monstrumologi s.
1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.
2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna som jag har bevarat…

Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka – och det monster som ätit henne – förändras hans värld för alltid.

Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt.

Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen

Vad jag tyckte:

Detta är en mycket märklig berättelse med starka influenser ifrån båda Dracula och Frankenstein tillsammans med en hälsosamma dos av H.P Lovecraft, precis som det står på baksidan. Men jag skulle nog vilja addera en nypa ifrån den gamla filmen Van Helsing också ( Någon som sett filmen?) Boken står dock på helt egna ben och skapar en av märkligaste läsupplevelser jag haft i år. Jag både gillar boken samtidigt som jag tycker riktigt illa om den! Jag ska försöka bena ut detta genom att berätta om bokens historia först. En nutida författare får av en slump tag på ett par dagböcker som är skrivna av en intagen på en psykiatrisk klinik. Denna man är över 100 år och har suttit på denna klinik i många år och dessa dagböcker sägs skildra hans väldigt annorlunda liv. För strax efter hoppar vi tillbaka till slutet av 1800-talet där vi möter dagboksskrivaren Will Henry som en ung pojke. En ung pojke som förlorat båda sina föräldrar och som nu arbetar för samma man hans egen far arbetade för. Denne man är Dr Warthorp och han är en monstrumolog. De där monster som folk tror inte finns på riktigt, de finns visst på riktigt och Dr Warthorpe studerar dom. Detta gör han då tillsammans med sin unga assistent Will Henry, 12 år gammal. Samtidigt finns det människor som jagar dessa monster för folk vill ju ändå inte ha in dom på sin egen bakgård... I denna boken är speciella monster anthropophag. Ni får läsa själva om dom men jag fick faktiskt mardrömmar efter denna boken... Och kommer boken som film kommer jag se den men blir j-kligt rädd! Boken säljs som tonår/unga vuxna. Antingen har jag blivit harig på äldre dagar men jag tycker att nog bör ha en stark mage och rejäla nerver när man läser denna. Det är något i känslan i boken eller något i stilen för jag brukar läsa böcker som är mycket räligare än denna, mycket mer obehagliga och råa men något i denna gör så att obehaget kryper längs ryggen på mig.

Yancey är otroligt skicklig på att bygga upp en riktigt mörkt, tätt och rå stämning där han inte räds för de blodiga och äckliga detaljerna. Där var ett par gånger som min mage vände till lite lätt på sig... Jag gillar verkligen Will Henry då han är en charmig, modig och väldigt fin kille. Jag gillar den mörka gotiska känslan och stilen. Även Dr Warthorpe gillar jag även om jag helst skulle vilja ge han en rejäl spark! ( Jag tycker att denne Dr faktiskt påminner väldigt starkt om Sherlock Holmes, arrogant, självisk, ytterst lärd och avskyr alla andra olärda, inga social takt och känsla)

Så på det stora hela gillar jag Monstrumologen och den bjöd mig verkligen på en härlig läsupplevelse. Den enda invändning jag har är just sätte Rick Yancey presenterar sin historia, måste det verkligen var dagböcker som råkar hittas av någon i nutiden? Kunde in Will Henry fått berätta sin historia direkt istället? Anledning till att jag har dessa invändningar är att eftersom det är Will Henry den äldre som på senare dagar skrivit om sitt liv som ung så kan ibland tonen bli lite väl lillgammal och märklig hos den unga Will Henry. Om ni förstår var jag menar?

Men jag rekommenderar boken varmt! Perfekt för mörka höstkvällar när stormen viner runt husknuten!