Skuggan av ett år, Hannah Richell

Hannah Richell, Skuggan av ett år

Handling:
Sommaren då de ska ta sin examen flyttar fem ungdomar in i en övergiven stuga på den engelska landsbygden. De vill ha ett sista gemensamt äventyr innan de påbörjar det riktiga vuxenlivet. Den isolerade och nergångna stugan blir en tillflyktsort för vännerna, en plats borta från världen utanför där de försöker leva på det som naturen har att ge. Men de kan inte fly från sina egna intriger och så småningom blir stämningen i gruppen alltmer spänd. När en oväntad gäst knackar på dörren förändras allt.
Trettio år senare får Lila ett anonymt brev skickat till sig med nyckeln till den avlägsna stugan. Efter en tragisk olycka och ett krisande äktenskap finner hon ro och ny mening i renoveringen av det förfallna huset. Hon känner en alldeles särskild samhörighet med den naturnära trakten. Men hon kan inte skaka av sig känslan att det är något med huset som inte stämmer. Varför har de som tidigare bodde där lämnat kvar alla sina ägodelar? Och varför känner hon att hon hör ihop med det här huset?

Vad jag tyckte

Här har vi två parallella historier som löper tillsammans genom hela boken, vi har dels en historia som tar sin början under 80-talet och så har vi en historia som tar sin början i nutid. I nutid får vi möta Lila som lever tillsammans med sin make i ett trevligt lite hus i utkanten av London. De har båda bra jobb och ett fint liv tillsammans. De väntar dessutom sitt första barn men så hände en fruktansvärd olycka och Lila mister barnet. Sorgen krossar den lilla familjen och allt de drömt om. De kämpar tappert men det verkar inte som att det ska gå att vända på det hela. Sen en dag får Lila ett brev, ett brev som meddelar henne att hon fått ärva ett hus. Ett litet hus som ligger beläget vid en sjö, väldigt avskilt. Lila bestämmer sig för att detta kan vara chansen att försöka hitta tillbaka till sig och kanske också till maken. Om vi återvänder till 80-talet så har vi en grupp unga människor som precis blivit klara med sina studier. Fyra 20-åriga ungdomar som söker efter ett sista äventyr och av en slump finner de en övergiven herdestuga. Stugan ligger ensligt beläget och de bestämmer sig för att ockupera den. De ska leva där i ett år, utan pengar och försörja sig på det naturen kan ge dom. Tills det en dag kliver in en femte person i stugan...

En skickligt berättade historia som sakta visar fram detaljer och ledtrådar. Richell har otroligt duktigt på att skildra samspelet mellan människor i olika situationer. Detta skapar en tätt känsla som gör att man som läser driver på läsningen för att man vill förstå hur dessa två historier hör ihop. Ungdomarnas lust att bryta mot mönstret och befria sig ifrån samhällets normer är väl underbyggt och det gör att i alla fall jag kan känna igen en yngre upplaga av mig hos dom. Det sorgearbete som både Lila och Tom går igenom gör faktiskt stundtals riktigt ont att läsa. Richell växte hos mig under läsningen och jag tror att jag ev kan vara en favoritförfattare på spåren. Det finns spår av Kate Morton, Jojo Moyes och även lite av Liza Jewells senaste i Hannah Richell tycker jag och alla dessa tre kvinnor är ju formidabla författarinnor!