Torsdagar i parken av Hilary Boyd

Hilary Boyd, Torsdagar i parken

Handling:
Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Torsdag är den bästa dagen på hela veckan. Då hämtar Jeanie sitt barnbarn Ellie och tar med henne till lekparken. Där träffar Ellie Dylan, som också går till parken på torsdagarna, fast med sin morfar Ray. Mellan Jeanie och Ray uppstår genast en tät och djup kontakt. De upptäcker att de kan prata om allt. Ray är allt det som George inte är, han lyssnar på vad hon har att säga och är dessutom skitsnygg! Plötsligt blir torsdagarna i parken viktigare än allt annat i Jeanies liv. Men så råkar Ellie försäga sig, Ray framstår plötsligt som ett hot och Jeanies hela tillvaro hotar att rasa samman.

Vad jag tyckte:

En hyllvärmare som dessvärre visade sig bli förpassad till loppiskassen. Visst är det stundtals en mysig bok och jag tycker om Boyds sätt att skildra London. Framförallt gillar huvudtemat i boken som är att det är aldrig för sent att bli förälskad och att livet inte behöver ta slut efter 60.

.Men jag störde mig alldeles för mycket på karaktärerna i boken för att kunna njuta av denna bok fullt ut. Framförallt George gjorde mig vansinnig! Vi har alltså ett äkta par, de har levt tillsammans i över 30 år, de har två vuxna barn och de båda närmare sig pensionsåldern. Jane driver dock en framgångsrik hälsobutik och hon trivs väldigt bra med det. Sedan tio år tillbaka så delar George och Jane inte sovrum. Eftersom George för tio år sedan en natt bara gick och lade sig i gästrummet och har sedan dess inte återvänt till den äkta sängen. Och han har inte lämnat ett enda ord som förklaring.....Här borde jag kanske lagt undan boken och tänkt att jag har ju ändå försökt. Men av någon okänd anledning fortsatte jag..... Visst det är en romantisk feel-good och andra läsare tycker säkert helt tvärtemot mig och då önskar jag dig god läsning! Men för mig råkade denna bok och jag inte riktigt komma överens. Jag blev faktiskt mest trött på alla missförstånd, dålig kommunikation och en riktig gubbstrutt till karl.