Jag läser inte ofta novellsamlingar och brukar allmänt ha rätt svårt för just noveller. För ett tag sen fick jag då höra talas om Etgar Keret och hans senaste bok, jag blev nyfiken och tänkte att det skadar ju inte att pröva i alla fall. Keret skriver små korta vardagshändelser men sedan twistar han till dem så det blir lätt absurda. Etgar Keret berättelser är lekfulla, lätt galna och emellanåt rätt roliga. Jag föll inte helt och hållet för Keret, jag hade lite svårt för dels det väldigt korta formatet dels för just det där surrealistiska inslagen. Det blev lite för märkligt för mig och jag fastnade inte helt för Kerets berättarstil. Jag ser att Keret är en mycket skicklig författare, hans språk är riktigt härligt att läsa och han är språkligt sett mycket begåvad. Några av novellerna fastnar jag dock för, dels Lögnland. En novell om ett land där alla dina lögner befinner sig, den där sjuka mostern man skyllde på när man var tvungen att ta ledigt ifrån jobbet och liknande. Dels om den onda mannen (minns inte titeln nu) som i slutet vaknar upp på ett väldig oväntat ställe. Jag tror ett fel jag gjorde var att jag läste för fort och för många på en gång, boken vinner nog på att läsa några få åt gången med paus emellan novellerna. Jag kommer troligen läsa mer av Etgar Keret för att undersöka vidare hur jag egentligen tycker om hans berättarstil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar