tisdag 15 juli 2014

Tjockare än vatten

Carin Gerhardsen, Tjockare än vatten  

Det var med en viss bävan jag tog mig an Carin Gerhardsens senaste då jag var så besviken på framförallt hennes senaste. Jag kände att det där extra fattades och att Gerhardsens "röst" enbart var förvirrande, läs mer om det här.

 Men jag hade inte behövt oroa mig, då denna nya bok faktiskt är riktigt bra.  Det är en tätt historia med ett ständigt driv, fylliga karaktärer och en intressant historia med många ledtrådar som vävs ihop på ett snyggt sätt. Möjligen upplever jag att det finns ett stort fokus på ett mer personligt plan i denna bok då den större röda tråden handlar om något som två av medlemmarna i teamet råkat ut för. På något sätt känns det som att när denna bok är slut så har vi också fått ett avslut på en historia som följt med genom hela bokserien. Är det möjligen så att Carin Gerhardsen ska avsluta serien om Hammarbypolisen helt? Det andra större fallet som vävs ihop med det personliga fallet är även det riktigt välgjort och riktigt obehagligt, detta är en bok som borde förses med varningstriangel för alla som är känsliga när katter råkar illa ut. Som tur är så klarar Gerhardsen av att hålla sig på rätt sida gränsen där så det blir inte alltför otäckt.

Själva huvudhistorien tar jag enbart upp här, den andra delen är svår att berätta om då man riskerar spoilera även de föregående böckerna.  Det börjar med att en äldre kvinna hittas dränkt och stympad i sitt eget badrum, allt medan hennes barnbarn sover på ovanvåningen. Vem har velat ta livet av en kvinna som var djupt omtyckt både i sitt arbete som psykolog men även som vän och mor. Denna händelse har föregåtts av att en rad huskatter har hittats dränkta och utplacerade på olika platser runt om Hammarby. Men detta är enbart början och Conny Sjöberg får snart fullt upp, speciellt när vissa i teamet har blivit skadade. Det är Jamal Hamad som ligger på sjukhuset efter en rejäl misshandel, men han minns inte av vem. Just gruppen i sig av poliser är en av de delar jag gillar bäst med Gerhardsens serie, det är fylliga karaktärer som känns intressant och trovärdiga.  Även Gäddan, Hedvig Gedin är en karaktär som får ta mycket utrymme i denna bok vilket är bra då man fått veta rätt lite om henne.  På det hela taget är det en spännande, gediget byggd deckare med rejält om spänning och fart. Härlig läsning av en av de främsta deckarförfattarna vi har just nu i Sverige tycker jag.

1 kommentar:

  1. Har den oläst ännu, men ser fram emot att läsa snart :)

    SvaraRadera