Nattfilm

Marisha Pessl, Nattfilm

Stanislas Cordova är en skräckfilms-regissör, hyllad som en gud av sina fans och kultförklarad av de allra flesta. Han har dock inte synts i det offentliga sedan en beryktade intervju, då var året 1977. Nu är året 2008 och Stanislas dotter Ashley har hittats död i ett hissschakt så inser den grävande journalisten Scott McGrath att han återigen dras in i Cordovas värld. En gång i tiden var Scott en hyllad journalist men efter ett försök att blotta sanningen om just Stanislas Cordova lämnade honom som en persona non grata. Ingen vill ta i honom, hans arbete försvinner och han är nu en vanryktad journalist. Men kanske kan han återfå stjärnljuset om han hittar sanningen om Ashley? På sin väg hittar han Hopper och Nora, två unga människor som även de hamnat i samma väg som Ashley. Tillsammans ger de sig ut på en jakt efter sanningen. Men de borde nog istället valt att stanna hemma och ge blanka f-n i vad som hände med Ashley!

 Jag försökte förklara känslan jag fick när jag läste denna bok för mina kära sambo. Jag sa då ungefär såhär: Tänk dig att du är i ett Lustiga Huset på ett stort nöjesland, nöjeslandet stänger för natten, du är instängd i Lustiga Huset och du upptäcker att du inte kommer ut.  Du är helt enkelt vilsen. Och nu är det dessutom mörkt runt omkring dig,  efter en stund så inser du att du trots allt inte är helt ensam där inne. Lite så känns det att läsa Nattfilm, det är en mörk, annorlunda, lätt skruvad bok som tar med sig sin läsare ut på en hisnande katt och råtta jakt. Emellanåt är det riktigt obehagligt, inte så att detta är en bok fylld med splatter och ond bråd död, utan det är mer på det psykiska planet. Verklighetens normala begrepp känns förvridna i denna boken, speciellt kommer jag minnas en scen som utspelar sig på Cordovas ställe The Peak väldigt länge.  Pessl tvingar sina karaktärer att bege sig rakt ut och rakt ner i det djupaste mörkret som finns inom dom och runtomkring dem. Jag sugs in i boken och även nu efter ett par dagar har gått sedan jag läste ut den går jag och funderar på vissa speciella ställen i boken och jag funderar även på Scott, Nora och Hopper.  Jag älskar även hur Marisha Pessl har vävt in ledtrådarna de tre hittar i själva texten i form av "riktiga" tidningsartiklar, fakismil av hemsidor, journalanteckningar, avskrifter ifrån telefonsamtal, papperslappar, polisrapporter och liknande. Det är vansinnigt snyggt gjort och jag lusläser dom för att se om jag också kan hitta någon ledtråd till sanningen om Ashley.  Bokens innehåller allt ifrån amerikans noir, svartkonst, mystisk, övernaturliga element, djävulsdyrkan, en riktig godispåse av skräckliga element! Och Marisha Pessl lyckas med att inte krångla till det hela utan det blir riktigt snyggt gjort, varje del och varje element känns noga avvägt och invävt i texten i sig. Jag läser med ögonen vidöppna och med hakan i golvet, jag är så imponerad av denna boken och jag vill genast bege mig tillbaka in i Pessls hypnotiska och drömska värld. Den enda nackdelen är att jag blir grymt sugen på att se alla de filmer som Cordova skapat i boken! Jag vill se dem nu ju!  Och boken som jag lånade på bibblan måste införskaffas inom det snaraste.