Digital-media
Det är svårt att berätta om själva handlingen utan att avslöja för mycket, speciellt när historien bara är ca 36 sidor lång ( min telefon då) Man kan säga att Ursula är en kvinna som anordnar rundturer i Mannerskiöldska Herrgården, hon lovar dig att du garanterat kommer få uppleva ett spöke/fenomen. Annars får du pengarna tillbaka. Men allt är inte riktigt såsom det verkar vara. Den förfallna herrgården döljer något riktigt vidrigt i sitt inre.
Oskar Källner skriver att han inspirerats av H.P Lovecraft och det märks, det där suddiga mellan verklighet och icke-verklighet finns med här. Galenskapen och det förvridna, lite rått och obehagligt är ingredienser som brukar förekomma hos Lovecraft och det förekommer även här i Källners novell. Jag tror att gamle Lovecraft hade läst Källners novell med välbehag faktiskt. Även jag uppskattade novellen och fann den riktigt obehaglig på sina ställen. Vår guide igenom detta mörker är ju Ursula, en kylig kvinna som utan att tveka leder sina besökare rätt in i herrgården utan att själv gå innanför trappan. Sedan tar hon på hörlurar och sedan väntar hon. Själva handling som gör att vi rör oss framåt kommer när Alex dyker upp, en kvinna som söker efter sin försvunna bror. Därefter förändras allt och vi som läsare tas med rätt in i herrgården och ut på helt okända vägar. Obehagligt är det ord som ständigt dyker upp i mitt huvud och även ordet "räligt" dyker upp, sagt på renaste skånskan då! (Räligt är för de som inte vet ett ord som innefattar allt som är äckligt, skitigt, otäckt, slemmigt, på ett ungefär)
Enda anmärkningen, som egentligen mest beror på att jag är ett stort fan av tegelstenar, är just längden. Jag vill ha mer detaljer, mer utrymme, mer allt helt enkelt. Källner lyckas ju dock skapa en historia som står på egna ben inom det korta sidoantalet, ändå skulle jag personligen vilja ha mer. Men jag är ändå mycket nöjd med novellen, språket är som vanligt en njutning att läsa och jag ryste av obehag ett par gånger faktiskt. Den där suddigheten mellan verkligheten och icke-verkligheten är riktigt snyggt gjord, den där andra sidan är djupt störande och riktigt otäck faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar