Vad ska man ta sig till när man först hittar en död beckasin med ett frimärke spetsat på näbben på kökstrappan, råkar överhöra ett bråk mellan sin far och någon okänd mitt i natten och följande morgon snubblar över ett lik som ligger i vägen i ens gurkland? Jo heter man Flavia de Luce så är det ganska självklart att man måste ta reda på sanningen ju. Flavia de Luce, 11 år gammal, överbegåvad, ständigt i "krig" med de två äldre systrarna, en frånvarande far som man oftast hittar sittandes med sin frimärkssamling och en mor som är borta sedan länge. Lägg därtill en enorm herrgård, Buckshaw och ett stort intresse av kemi, där specialområdet är gifter av alla dess slag så får vi fram vem Flavia de Luce är och varför hon bestämmer sig för att hitta sanningen. Flavia de Luce är en tös med skinn på näsan och hon är inte mesig av sig.
Alan Bradleys bok är en pusseldeckare och jag tänker flera gånger under läsningens gång att Flavia de Luce känns som en väldigt ung upplaga av Ms Marple! Det är en helt fantastisk bok, med ett härligt språk och en klurig gåta som måste lösas. Flavia de Luce är en envis tös med ett hjärta av guld, de andra karaktärerna är även de intressanta att följa. Speciellt Dodger föll jag för, en trasig man som upplevt krigets fasor lite för nära och där Flavia visar på sitt varma hjärta när hon varsamt för honom tillbaka till nuet när dessa fasor dyker upp hos Dodger. Här är det även viktigt att nämna att boken utspelar sig på 1950-talet vilket ger en förklaring till Flavias lite lillgamla ton och även uppförandet kring de andra karaktärerna. Mycket charmigt berättade är de, fylliga och intressanta. Jag njuter när jag läser, detta är en härlig mysdeckare med en hel del humor i sig. Alan Bradley är en skicklig berättare och lyckas få berättelsen är bli riktigt klurig där man inte vet vad som pågår förrän på slutet. En härlig läsning för lata sommardagar! Jag ser nu framemot fler böcker om Flavia de Luce.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar