I All the light there was möter vi den unga armeniska flickan Maral Pegorian som lever tillsammans med sin familj i Paris. Tiden är vid Andra världskrigets tid och Paris är ockuperat av Nazister. En svår tid på många sätt för unga Maral. Hon är fjorton år när kriget börjar, en toppstudent och förälskad för första gången. Samtidigt så kämpar hon och hennes familj med alla de problem som ockupationen leder till. De får se grannar försvinna, enbart pga av deras judiska efternamn, för att aldrig återkomma. Staden som en gång sjöd av liv blir nu en plats av stillhet och oro. All the light there was är en varm och ömsint skildring av hur det kunde te sig att leva i en ockuperad stad under andra världskriget men sett ur ett litet annorlunda perspektiv. Här får vi följa ockupationen genom den fjortonåriga armeniska flickans ögon. En flicka som via sina föräldrar bär med sig spår och minnen ifrån massakern på det armeniska folket. Hennes föräldrar och moster överlevde denna massakern men stora delar av deras släkt utplånades. Något som för alltid förändrat Marals föräldrar och som även påverkar henne idag. Ockupationen innebär även hemligheter som berör Marals egna bror Misak. Hemligheter så stora att det skulle vara förödande om de kom ut.
All the light was there är förutom skildringen av ockupationen också en uppväxt skildring då vi får följa Maral genom hela krigets gång, från början till slutet. Den Maral vi möter i slutet är inte samma som den vi mötte i början av boken. Hon är vuxit upp snabbt, slipats av de hårda tiderna och den ljuvliga oskuldsfullheten är ersatt med bister erfarenhet om vad ett krig kan innebära. Samtidigt är boken en hjärtslitande vacker kärlekshistoria som är så ömtålig, så skör och så otroligt stark att läsa om. Vid några tillfällen får jag en klump i magen och tårar i ögonen. Så bitterljuvt vacker skildrad är Marals första förälskelse och det som ska komma
Nancy Kricorian språk är lätt att läsa, även om det är på engelska som är ett språk jag inte brukar läsa. Det finns en mildhet i Kricorians ord och en behagfull känsla över hennes sätt att berätta. Mjukt språk med en ömsinthet och värme som gör att krigets fasor kommer så mycket närmare på något märkligt sätt. Kriget som överskuggar allt men där Kricorian smyger in ljus som jagar undan mörkret om än bara för en stund. Det kan vara enkla saker som smör till brödet, en vacker vårdag, en smekning över kinden ifrån någon man älskar och en solnedgång som är otroligt vacker. All the light there was är en vacker berättelse som berör och som jag njuter av att läsa.
Vad jag vet så är inte boken översatt till svenska (?) Om fallet inte är så, så borde något förlag nappa tycker jag för den är väl värd att översättas.
( Kaosutmaningen 2015: 11: Läs en bok på ett annat språk än svenska)
Oh, du får mig att vilja läsa den :) Skriver upp den med en gång.
SvaraRadera=) Jag kan varmt rekommendera den!
Radera