Rec-ex ifrån författaren, Fafner förlag, Tusen tack!
När jag börjar läsa en bok så är jag en sådan där läsare som läser allt, informationen i början av boken, dedikationer, för/efterord och allt annat. Så gjorde jag även med Stormvinge och vid dedikationen hajade jag till. För Källner tackar Walter Farley. ett namn jag kände igen men inte kunde placera då. Men sedan började jag läsa och igenom hela boken så tänker jag på Svarta hingsten! Jag förflyttas under läsningens gång många år tillbaka i tiden, till den tid då jag var inbiten hästtjej som dels slukade hästböcker på löpande och där en av favoriterna var Svarta Hingsten men jag var också hästägare ( fodervärd/skötare) i många år. Så genom Källners bok så minns jag Blackie, Russie, Splitzy, Loppan och Bina. Som är några av de hästar som kommit och gått i mitt hästliv, jag minns mina vänner och saknar dom medan jag läste Källners berättelse Stormvinge. När jag sedan läst klart en bok så läser jag då recensioner, omdömen, författare intervjuer, blogginlägg skrivna av författare och liknande. Så även denna gång och min känsla var helt rätt, Oskar Källner dedikerade denna bok till Walter Farley, skaparen av Svarta Hingsten, som ett tack för att hans böcker väckte Källners läshunger.
Så vad handlar då Stormvinge om? Jo det handlar om Minna och det handlar om Stormvinge! Minna bor på en ranch tillsammans med sin farbror och dennes familj. Minnas egna föräldrar är tyvärr borta på arbete och kommer troligen inte hem på närmaste året. Så Minna känner sig övergiven och ensam. På ranchen finns det hästar och Minna vill så gärna tävla med dom men hon får inte. Så en dag beger hon sig ut ensam på en av hästarna och hamnar vilse långt upp i bergen. Där möter hon en stor svart hingst och de båda blir attackerad av pumor. Minna räddar hingsten och de påbörja den långa färden genom bergen.
Men nu är det ju Oskar Källner som skrivit denna boken och naturligtvis så är inte berättelsen fullt så enkel som jag beskriver den! Omslaget ger ju en tydlig hint om detta! För det första befinner vi oss inte på jorden utan på en avlägsen planet. En planet vi människor erövrade och koloniserad för rätt många år sedan. Dock så lever planetens ursprungsbefolkning delvis kvar, ett slags ödlefolk. Det arbete Minnas föräldrar ägnar sig åt är åt rymdflottan. Och hästarna som finns på ranchen är bevingade! Ja alla hästar är bevingade så även den svarta hingsten. Men även pumorna, ödlorna och andra djur har vingar, det finns också vilda gripar. En säregen och unik twist på en klassisk berättelse och som det fungerar klockrent. Inte en enda gång känner jag att "Nej men detta går ju inte för sig". Utan Oskar Källner bygger upp sin berättelse så trovärdigt och fullständigt att man hela tiden känner att allt är rimligt och logiskt! Att blanda en hästbok med en science-fiction värld låter möjligen hel knäppt men den är faktiskt helt rätt och alldeles ljuvligt!
Jag beundrar Källner som vågar gå utanför boxen och skapa något helt eget, något unikt och mycket speciellt. Han kunde lätt skrivit en vanlig hästbok men eftersom Källner är en av Sveriges (enligt mig då) främsta science fiction författare så skulle det möjligen bli en bra bok men inte mer än så. Nu tar Källner istället den klassiska hästboken och mixar den med sitt egna signum och resultatet blir så fantastiskt bra!
Berättelsen kretsar naturligtvis kring Minna och Stormvinge, hur deras vänskap växer fram och om hur de två faktiskt blir tvungna att lita på varandra. För väldigt snart måste de båda utsättas för en stor fara för att rädda livet på de Minna bryr sig allra mest om, nämligen familjen. Här dyker då kampflygningar upp och tävlingsflygningar som är så halsbrytande actionfyllda att jag sitter med andan i halsen och en skyhög puls! Jag njuter ifrån första sidan till den sista sidan och de sista sidorna har jag rent av tårar i ögonen. Stormvinge är en vacker berättelse om mod, vänskap, familjeband, lojaliteter och styrka. Allt skildrat med ett rättframt språk som vibrerar av liv och detaljer. En helt igenom fantastisk bok! Stormvinge är också en sådan bok som både unga och gamla kan läsa tycker jag, den passar de allra flesta faktiskt.
Omslaget måste också nämnas eftersom det är så galet snyggt! Det är skapat av Andreas Raninger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar