Ensam på Mars, Andy Weir

Andy Weir, Ensam på Mars 

Handling:
Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever – i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Vad jag tyckte:
Citat sida 17 " Så där har ni läget. Jag är strandsatt på Mars. Jag kan inte kommunicera med Hermes eller med jorden. Alla tror att jag är död. Jag befinner mig i ett habitat som är konstruerat att fungera i trettioen dagar. Går syresättaren sönder kvävs jag. Går vattenåtervinnaren sönder så dör jag av törst. Börjar habitatet läcka kommer jag bara att praktiskt taget explodera. Händer inget av de kommer jag så småningom att få slut på mat och svälta ihjäl.  Så jodå. Jag är körd"

Jag har sett denna boken innan men avfärdat den pga av ointresse. Inte så att jag är helt ointresserad av sciene fiction böcker men är ( trodde jag i alla fall) inte så intresserad av rymden här och nu. Men vilken tur att att jag gav den en chans ändå! För jädrar vilken bra bok detta var!  Jag fastnade direkt och försökte sluka den på en kväll, det hann jag inte med men det gick ändå fort att läsa den. 

Mark Watney är som en slags rymdvariant på McGuyver. Det finns inte många problem han inte kan lösa och silvertejp verkar vara det ultimata vapnet mot de flesta problem, även ute i rymden! Jag skräms också av den totala övergivenheten och ensamheten Mark upplever. En av mina största rädslor är just att bli övergiven på en totalt isolerad plats, en plats där man knappt kan ta sig ifrån, helt utan kontakt med omvärlden. Här på jorden är möjligen dessa platser rätt få men där ute på Mars så är man verkligen totalt övergiven.  Så det är många gånger jag sitter med andan i halsen och mår nästan rent av illa över den totala hopplösa situationen Mark befinner sig i. Mark är dessutom en karaktär som är lätt att tycka om och som man bryr sig om. Han är varm, sympatiskt och smart som bara den. Hans kombinerade kunskaper inom botanik och maskiningenjör skapar goda förutsättningar för att han ska lyckas.

Andy Weir lyfter fram denna övergivenhet på ett rätt neutralt sätt, vi får inte veta så mycket om Marks inre känslor men via hans handlingar och beteende förstå vi ändå hur han mår egentligen. Marks torra och syrliga humor lyfter också hela boken och skapar en nödvändig distans till det han är utsatt för. För Mark råkar ständigt ut för en oändlig rad problem, habitat som risker att sprängas i luften, vatten som risker att ta slut och ett hårt arbete att få fram mat som räcker. 

Boken är fylld med tekniska och vetenskapliga beräkningar och formler men trots att jag emellanåt inte fattar så gör det inget. Genom sammanhangen och Marks agerande förstår jag ändå. Boken är otroligt välskriven fylld med alla dessa nördiga beskrivningar och detaljer, helt underbart att läsa! Samtidigt är boken otroligt spännande på sina håll, sista delen är riktigt nagelbitar-spännande och jag sitter med andan i halsen och skyhög puls! 

Citat sida 38: " När jag gick i high school spelade jag mycket Dungeons and Dragons ( Ni har kanske inte anat er till att den här botanikern/maskiningenjören var lite av en nörd i high school, men det var jag verkligen.) Min rollperson i spelet var präst. En av de magiska formlerna jag kunde använda var "Skapa vatten". Jag tyckte alltid det var en urkorkad formel och använde den aldrig. Ni anar inte vad jag skulle ge för att kunna använda den i verkligheten just nu."

Nu ser jag framemot att få se filmen som ska komma under hösten med Matt Damon i huvudrollen!