Gårdagens Sommarord ifrån Kulturkollo var Himmel. Först tänkte jag på blåaste blåa himlen med solsken, något som hade varit välbehövligt just nu.
Men när jag tänkte mer kring himmel så kom jag att fastna i en välkänd mening, sjungen av Hasse Andersson, och det är om hundar som dö får komma till himlen? 6 långa månader har gått sedan vår älskade JumJum vandrade över till andra sidan och jag undrar vart han är. Finns det en himmel för hundar? Finns det en himmel för katter med? Då vår hankatt Alex gick hastigt bort för två år sedan. Jag hoppas de är tillsammans och väntar på oss, på andra sidan regnbågen.
I bokväg kan man läsa Marley och jag av John Grogan och gråta ögonen ur sig när slutet kommer. Eller så kan man försöka läsa Mandarinstunder av Lilian Bäckman men tvingas ge upp för att det gör för ont. Kanske kan man läsa nästan hela boken om katten Dewey av Vicki Myron men inte våga läsa slutet för att man är livrädd för att boken ska sluta sorgligt. Sedan finns där en bok som jag såg första gången hos Vargnatts bokhylla och det är Får hundar som dör korv i himlen av Sara Gali och Mats Mollid. En bok som jag går milslånga rundor runt, även om jag hört att den ska vara fantastiskt fin. Men då jag knappt kan läsa en bok som innehåller en hund som inte dör så får den vänta.
Så dagens ord blir sorgefyllt och vemodigt, med en djup saknad och ett tomrum så ofantligt stor. Tänk att en "liten" vovve kan skapa sådan stora spår hos en. JumJum var min trofasta vapendragare och kämpe. Jag känner mig fortfarande halv, som ett trasigt urverk som saknar vitala delar för att fungerar.
Så fin JumJum var <3
SvaraRaderaMarley och jag mår jag riktigt dålig av när jag kommer till slutet. Jag tycker det är hemskt.