Isporten: Mörkt vatten av Jonna Berggren

Jonna Berggren, Isporten: Mörkt vatten 

Handling:

Jamina har alltid varit annorlunda. Som det där att hon kan hålla andan nästan hur länge som helst, och klara kyla bättre än alla andra. I alla fall nästan alla andra.

När Milo börjar i hennes skola upptäcker Jamina att det finns fler som hon. Snart upptäcker även Väktaren Ismail deras speciella förmågor. Det är Ismail som vaktar den sista Isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet. En värld som håller på att gå förlorad och som bara Jamina och Milo kan rädda.

Vad jag tyckte:
Isporten kommer även den från Olika förlag och är en del av deras satsning på böcker som passar åldersgruppen 9-12. Denna gång så upplever jag att boken riktar sig till läsare som inte är så vana vid att läsa. Detta för att Isporten är en kortare bok med större text och mer luft i sig. Denna skillnaden gillar jag då det ger möjligt för alla, oavsett läsförståelse, en chans att få läsa.  Isporten som sådan är ger också en utmärkt lättare introduktion till det som brukar kallas Portalfantasy. Alltså fantasy i stil med Narnia där det finns en värld precis bortom vår egen som nås via någon form av portal.  Återigen så läser jag boken ut i från ett vuxet perspektiv men försöker ändå tolka hur boken skulle kunna tänkas uppfattas av yngre läsare.

Isporten bjuder på ett spännande äventyr med inslag av det övernaturliga och mystiska.Men med övervägande realistiska inslag så som skolan  skapar en vardagsnära grund att stå på så att fantasyinslagen blir lagom mycket. Som sagt en lättare introduktion till fantasyvärlden för de yngre läsarna.

Möjligen kan jag känna att det går lite väl fort och  texten blir lite för enkel och jag saknar tydligare detaljskildringar. Så i slutet blir det lite väl övertydligt i vissa scener och det skapar en något styltig känsla.  Men bortsett från detta så är Isporten en välskriven och trevlig berättelse som handlar om både vänskap och mod. Jag gillar också hur djur får ta en så pass stor och viktig del i berättelsen. Där samspelet mellan barnen och djuren blir en viktig del i själva berättelsen.  Isporten är en lättläst berättelse med fint innehåll och där jag gillar karaktärerna riktigt bra. Både Jamina och Milo är starka i sig själva och det är skönt att få möta barn som verkligen tror på sig själva och får lov till att tro på sig själva fastän de är lite annorlunda. Skön inställning tycker jag från författaren där. Att låta barnen får vara sig själva och tro på sig själva är två viktiga bitar som är bra för yngre läsare att möta tror jag.  Jag ser framemot de kommande delarna och det ska bli spännande att se vad själva Islandet bjuder på för äventyr!

Tydligen är det så att Isporten har givits ut tidigare men har nu uppdaterats något samt fått nytt snyggt omslag. Designen på boken är mycket trevlig och de turkosa boksidorna är verkligen tilltalande.

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Olika förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går,

Sjöfararen av Diana Gabaldon

Diana Gabaldon, Sjöfararen  

OBS: Tredje delen i Outlander-serien. Läs Främlingen först, sedan Slända i Bärnsten och därefter Sjöfararen, sedan kan du komma tillbaka hit =)

Handling:
När Claire återvänder till sin egen tid är hon gravid. Äktenskapet med Frank Randall återupptas och hon föder dottern Brianna, som är en avbild av sin far, den rödhårige skotske ädlingen Jamie.

Åren går men med dottern Brianna som en ständig påminnelse om Jamie bleknar kärleken aldrig. När Frank dött gör Claire efterforskningar vilka tyder på att Jamie har överlevt det blodiga slaget vid Culloden. Claire vågar språnget och ännu en gång vill ödet att hon förenas med Jamie. Tillsammans får de åter fly från det jakobitiska Skottland. De hamnar i det exotiska Västindien där politiska intriger och voodomagins mörka mysterier drabbar dem

Vad jag tyckte:

De böcker jag har i Outlander-serien är de äldre utgåvorna, de är mina kära mammas böcker. Och Sjöfararen är där delad i två delar, omslaget här uppe visa bok två men bok ett ser exakt likadan ut. I de nya utgåvorna, gjorda av Bookmark förlag är omslagen uppiffade och Sjöfararen är en enda del, precis som i originalet.  Även de andra två jag läst i serien har de äldre omslagen men när jag skrev de omdömen orkade jag tydligen inte leta rätt på rätt omslag.

Sjöfararen är alltså del tre i serien och i föregående bok så skildes Clarie och Jamie åt på grund av fruktansvärda händelser. I Sjöfararen återser vi Claire i nutid ( 1960-talet) då hon tillsammans med sin numera vuxna dotter återvänder ifrån USA till Skottland för att kanske återfinna Jamie. Att ta reda på vad som hände honom efter det att de två skilts åt. Andra boken fokuserar sedan på det som händer därefter vilket innefattar en seglats över Stilla havet, ett par besök i Västindien och en tripp till Amerika. Sjöfararen är smäktande romantiskt, fartfyllda äventyr och ren underhållning! Det är lättläst och lättsmält av riktigt hög kvalitet. Diana Gabaldon kan verkligen berätta en historia på ett sätt som gör att i alla fall jag är som fastklistrad. Serien om Jamie och Clarie är perfekt verklighetsflykt och sådana böcker behövs ibland tycker jag. Ren och skär "quilty pleasure"!

I den nya utgivningen är det lite mer än 1000 sidor av just sådan läsning! I den gamla utgåvan som jag har är det två delar där jag läste del ett och sedan lades boken på is bra länge. Två eller tre månader tog det innan jag tog tag i den igen. Men det gick att hänga på direkt utan att behöva läsa om första delen. Möjligen blev det så för att första halvan av boken kändes mer som en transportsträcka inför det som sker i andra halvan av boken.  Här blir det istället en himla massa som händer på en och samma gång och dessutom lite för mycket av allt. Men jag gillar serien ändå och kommer definitivt fortsätta läsa.

Språket är lika levande och intensivt som i de förra delarna men i denna del så krockar min syn med de gammalmodiga uttryck och rasistiska tillmälen som användes förr i tiden med varandra. Jag tycker nog att Gabaldon kunde värjt undan detta en aningen bättre.

Nästa del i serien är också i min utgåva delad i två delar, de kommer jag dock se till att läsa i ett svep.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lån ifrån kära mamma
Andra som skrivit om boken: Hyllan,  C.R.M Nilsson och  Läsfåtöljen

Hexzilla & Umbolas av Mats Ekman

Mats Ekman, Hexzilla & Umbolas   
Rec-ex ifrån författare, Tusen tack!

Handling:
”Trolleri måste väl inte vara tråkigt?” menar Hexzilla. De tre trollgubbarna Storgamlingen, Antofagastes och Grimpo av Yax, som ska utbilda henne till byhäxa, håller inte med. De lever i den stora borgen som en gång byggdes av trollkarlen Den Grå, en man som tyckte att allt skulle vara stillsamt, grått och tråkigt.

De tre blir till slut så trötta på Hexzilla att de förvisar henne från slottet och från hennes hemby. Hexzilla blir rasande, packar sin väska och ger sig av. På sin färd slår hon sig ner i Skogsbryna By, i farfarsfars stuga, där hon också möter sin nya bästa vän, monstret Umbolas. Tillsammans hjälps de åt att befria byn från några av de farligaste varelser som finns, Stortrollet och Jupitervargarna.

Vad jag tyckte:
Hexzilla och Umbolas är en charmigt lekfull berättelse fylld med äventyr, spänning och knasigheter. Boken är skriven på ett enkelt sätt men utan att bli för simpel, det finns en viss utmaning i språket som är både inbjudande och lockande. På något sätt så tänker jag på Pippi Långstrump när jag möter Hexzilla första gången, det är inte någon kopia dock bara det att Hexzillas kaxiga attityd och lekfullhet påminner om just Pippi. Umbolas, det blå monstret som egentligen är väldigt snäll och ensam är en så söt karaktär. Jag blir direkt förtjust i honom. Boken har också fina bilder som fördjupar upplevelsen och skapar en härlig atmosfär. Jag gillar väldigt mycket hur vi får följa Hexzilla på hennes utveckling och när hon får lära sig vad som krävs för att vara byhäxa. Andra teman i bok är framförallt vänskap och om att tillsammans kan man göra underverk.

Jag tror att Hexzilla och Umbolas skulle vara en riktigt rolig bok att högläsa tillsammans med barn. Nu har jag inga barn i min närhet som jag kan prova på så det upplåter jag till er att göra! Jag kan verkligen varmt rekommendera Hexzilla och Umbolas.

Ett veck i tiden av Madeleine L`Engle

Madeleine L`Engle, Ett veck i tiden

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling: 

Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Vad jag tyckte:

Ett veck i tiden är en av de märkligaste böcker jag läst på länge men samtidigt också den allra vackraste boken jag läst på länge. Ett veck i tiden är en kort bok som rymmer oändliga lager av nyanser såpass många att när jag läst ut den första gången läser jag om den igen. Denna gången stannar jag vid speciella stycken och läser dom igen bara för att det är så vackert och så sorgligt och så starkt på en och samma gång. Samtidigt läser jag om för att jag vill se om jag förstå det märkliga lite bättre vid en andra läsning. 

Ett veck i tiden är en klassisk SFI-bok som på sin tid, den kom ut 1962, var banbrytande i och med att det är en kvinnlig huvudperson. Denna någon är Meg, en ung kvinna som jag tar direkt till mitt hjärta och när slutet kommer så är gör det så förtvivlat ont i mig att läsa om Megs kamp. Men Ett veck i tiden är inte bara en mörk historia utan det är också en berättelse om hopp och kärlek. En bok som lyfter frågan om gott och ont till en helt ny nivå och om kraften i att kunna älska är en avgörande maktfaktor. Komplexa ideér om tid och rum och om vetenskapliga frågor ryms tillsammans med allt detta. Och tillsammans bildar de en helhet som är helt oöverträffbar. Karaktärerna är i sig helt fantastiska, de är komplexa, mänskliga och utomjordiska, de är vackra och hemska allt i ett. Lilla Charles blir även han en favorit med sitt lillgamla sätt och sin stora omsorg för alla runt honom.

 Med ett sirligt språk utan för mycket krumbukter berättas en säregen historia som utspelar sig både på jorden och ute i rymden. Skildringarna av livet ute i rymden är skickligt gjorda och trovärdiga. Det finns en tydlighet i L`Engles sätt att berätta om svåra saker som gör att jag ändå förstår även om jag inte helt förstår ändå.  Ett veck i tiden är en bok som tåls att läsa flera gånger om och som är väl värd att åter igen ges ut. Tydligen ska det skapas en film, av samma team som gjorde filmen Frost. En film jag definitivt kommer att se. 

Ett veck i tiden rekommenderar jag till alla som vill läsa något som är både vackert och märkligt på samma gång. Till er som vill läsa något som utmanar er men samtidigt bjuder in er med sin tydlighet. Det är en bok som värmer hjärtat med sina karaktärer och sina målande beskrivningar.  

Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Crisp

Caleb Crisp, Vem som helst utom Ivy Pocket

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:
Ivy Pocket är en vandrande katastrof, som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden vår hjältinna har av sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad.

När Ivy hamnar i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som möjligen har en förbannelse vilande över sig) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från det ögonblicket och framåt kastas Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd.

Vad jag tyckte:
I början av boken så hade jag så svårt för Ivy Pocket, denna vandrande katastrofen som ljuger som en häst travar och ställer till med galenskaper och katastrofer överallt. Det blev tom så att boken blev liggande ett bra tag eftersom jag inte alls stod ut med dessa galenskaper och fånerier. Men sedan läste jag några recensioner om boken och tänkte att jag ändå måste ge boken och Ivy Pocket en ärlig chans. Så jag läste och fann att Ivy Pocket faktiskt förändras, bakom galenskapen och lögnerna fann jag en ensam och väldigt ledsen tjej. Där sökandet efter vart hon egentligen hörde hemma doldes bakom detta påtvingade lustigheterna.

Samtidigt så växte också historien för mig och jag fann att jag började njuta av denna galna äventyrsberättelse som virvlar fram som en orkan med försvunna barnjungfruar, mystiska sällskap, spökande grevinnor, små munkar klädda i bruna kåpor, ett ovärderligt halsband och en mängd med klockor.  Historien förstärks genom de fantastiska teckningar som finns i berättelsen, dessa teckningar är så vackra och jag kunde lätt bli sittande bara tittande på dessa!

Vem som helst utom Ivy Pocket är en underbar berättelse som bjuder på mycket spänning och faktiskt en hel del fnitter. Jag förtjusas av Ivy och kommer därmed över min inledande avighet jämte henne.  Jag hoppas den hittar många läsare i åldern 9-12! Och jag kommer absolut läsa nästa bok om Ivy Pocket!

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött av Pinter

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött av Johannes Pinter

Rec-ex ifrån Zombie förlag, tusen tack!

Handling:
Vackra kyrkor jag besökt utspelar sig i Sverige idag, och handlar om Valdemar Aurelius, väktare och väsenjägare. Alla de gamla nordiska sagorna och myterna är sanna, och dess varelser och väsen lever bland oss, strax utanför vårt synfält, i och omkring landets vackra kyrkor. Det är Valdemar som håller ordning på dem. Nu måste Valdemar möta ondskan på två flanker: han finner inte bara att det är något stort i görningen i denna övernaturliga värld parallell med vår – han får dessutom diagnosen cancer. Kommer två strider att bli en för mycket?

Vad jag tyckte:
Ursäkta mig nu men j-vla vilken bra bok detta är! Denna bok fick mig nästan att missa gå av tåget härom veckan då jag var så fast i handlingen och knappt kunde slita mig ifrån den.  Då jag fick boken som rec-ex i form av en e-bok så var mobilen klistrad i min hand under det dygn som det tog för mig att läsa boken. Jag kunder inte slita mig ifrån denna mörka, vackra och outsägligt sorgliga berättelse.

 Valdemar är en karaktär jag tar till mig direkt och jag hejar på honom hela vägen, hans kamp både mot de yttre monstren samt det inre monstret är så väl tecknade och levande. Men jag fäster mig också mycket vid Stella och Gregor, de är så intressanta och levande karaktärer. De har så många tilltalande egenskaper och jag berörs av deras respektive livshistoria.

 Jag älskar verkligen hur Pinter har byggt hela sin värld eller rättare sagt hur han är byggt ut vår verklighet med ytterligare en dimension. En dimension där alla våra väsen och monster håller till, där sagor och myter inte är bara sagor och myter utan faktiskt helt sanna.  Jag älskar också hur Pinter låter kyrkorna vara portar mellan den världen och vår egen. Jag kommer nog aldrig kunna besöka en kyrka igen utan att titta lite extra omkring mig!

När jag läser Vackra kyrkor... tänker jag både på Van Helsing och Constantine. En ensam man som med ett fulladdat hagelgevär, silverkulor, några krucifix och ett uppslagsverk bekämpar alla möjliga väsen och monster. Vid hans sida står Gregor, orubbligt och lojalt.  Vackra kyrkor...är ett fullspäckat actionäventyr där författaren bara kör på, han krånglar inte till det med långa onödiga förklaringar utan han kastar in i handlingen både troll, vampyrer, näcken och odöda som i en blodig och vansinnig roadtrip tvärs över hela Sverige bildar något helt unikt och säreget . Men i slutet finns där två appendix, ett över alla de kyrkor vi besökt och ett över alla de väsen vi mött. Smart gjort då man kan läsa mer utförligt om de olika väsen och händelser vi stöter på utan att författaren behöver tynga ned själva berättandet med alla denna fakta.

Men även om Vackra kyrkor... är actionspäckad så finns där också en vemodig och stark skildring över livet och döden hos den egna individen. Sorgen över att kroppen förfaller och frustrationen över att det faktiskt finns monster man inte kan vinna över. Det berör mig väldigt mycket och jag blir så ledsen över Valdemars öde. Samtidigt så finns där en härlig mörk humor som bidrar till ett och annat skratt, inledningen där Gekås är inblandat är så humoristiskt att jag skrattar rakt ut!

Vackra kyrkor.... är rejält underhållande och jag njuter hela vägen igenom ( även om jag har ett och annat att säga om slutet.....)

Rick Riordan * 2!

Rick Riordan, Percy Jackson och monsterhavet 

Handling:
Percy har knappt hunnit hämta sig från förra sommarens blixtjakt, innan han hamnar i ett nytt svindlande äventyr! Den här gången med havsmonster, sirener och andra mytologiska figurer. Hans mål är att rädda sina kompisar och sommarlägret från undergång, men för att kunna göra det måste han hitta det gyllene skinnet, som en grym cyklop har lagt beslag på. Samtidigt flåsar andra odjur honom i hälarna, de vill gärna se att han misslyckas.








Rick Riordan, Percy Jackson och titanernas förbannelse

Handling:
Halvguden Percy Jackson får ett nödanrop från sin gode vän Grover, satyren som alltid verkar hamna i trubbel. Den här gången har Grover hittat två nya halvgudar, de föräldralösa syskonen Bianca och Nico. De måste föras i säkerhet, undan monstren som är dem på spåren. Percy och hans vänner måste 
rädda dem. Men det är inte riktigt så enkelt … 















Vad jag tyckte:

Nu var det så längesedan jag läste dessa böcker så det blir inte något långt omdöme om dom.  Ett kortare sammanfattade omdöme får räcka.  Det jag kan säga är att serien om Percy Jackson är väldigt läsvärd och riktigt underhållande även för en vuxen att läsa! Smart handling, kaxiga karaktärer, massor av humor, en dos av verklighet och en hel hög med fantasy i form av grekisk mytologi blir tillsammans en riktigt härlig och spännande blandning!  Jag ska försöka ta tag i denna serien igen, det är perfekt läsning när man behöver något lättläst som ändå ger en riktigt trevlig läsupplevelse!

Järnskallen av Nils Håkansson

Nils Håkansson, Järnskallen

Rec-ex/ tävlingsvinst ifrån Albert Bonnier Förlag, Tack!

Handling:
I hungerkravallernas Stockholm våren 1917 rör sig en maskerad man som kallar sig herr Agnefit. Ett mord har begåtts på en officer med förbindelser i den svenska makteliten, och herr Agnefit samlar en grupp udda existenser för att lösa mordet. I gruppen ingår en labil före detta tsaragent med en böjelse för sexualvåld, en svärmisk studentska med stora talanger för jiu jitsu, en alkoholiserad medelålders kvinna som tål hur mycket stryk som helst, en före detta uppvisningsbrottare, en lettisk bankrånare och en dansk kälkborgare med en unik begåvning för att orsaka förödelse. Herr Agnefit är dock mycket förtegen om varför han vill att mordet ska lösas, och snart börjar gruppens medlemmar ana oråd

Vad jag tyckte:

Denna bok har verkligen satt myror i huvudet på mig! Jag både gillar den och ogillar den! Det är absolut inte en dåligt bok på något sätt utan det är en otroligt välskriven och driven berättelse skapad av en skicklig författare. Men där finns något i berättelsen enorma myller av karaktärer, händelser, detaljer och sidospår som skaver hos mig, något som gör att jag inte kan enbart tycka om boken helt och hållet.  Jag förstår att bokens händelser bygger på faktiska historiska händelser, vid denna tiden så pågick Första världskriget och det gamla ryska riket är på väg att falla sönder samtidigt som det här hemma i Sverige pågår kravaller och upplopp med en ostabil regering. Som en av karaktärerna i boken säger så brinner hela Europa. Det är detta som är bakgrundskulisserna i boken samtidigt som vi dras in i en surrealistisk undre värld i Stockholm som befolkas av de mest udda och märkliga figurerna. Allt detta tillsammans med de ännu mer märkliga människorna som Herr Agnefits gäng består av. Och här ligger nog ett av problem med att jag har svårt för boken, jag kan faktiskt inte säga att jag tycker om en enda av karaktärerna i boken... Men ändå på något märkligt sätt så vill jag ändå få veta mer om om!

Men samtidigt så finns där något som gör att jag ändå läser på, för emellanåt är det riktigt spännande och det är alltid välskrivet. Möjligen hade jag gjort boken mer rättvisa vid ett annat tillfälle, en utmattad hjärna orkar nog inte ta till sig denna form av bok just nu och kanske hade jag tycket mer om den vid ett annat tillfälle. För som sagt det är inte en dålig bok så jag rekommendera ändå er att läsa den och bilda er en egen uppfattning av boken. För Järnskallen är en märklig bok som bjuder på ett mycket annorlunda äventyr.

Ensam på Mars, Andy Weir

Andy Weir, Ensam på Mars 

Handling:
Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever – i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Vad jag tyckte:
Citat sida 17 " Så där har ni läget. Jag är strandsatt på Mars. Jag kan inte kommunicera med Hermes eller med jorden. Alla tror att jag är död. Jag befinner mig i ett habitat som är konstruerat att fungera i trettioen dagar. Går syresättaren sönder kvävs jag. Går vattenåtervinnaren sönder så dör jag av törst. Börjar habitatet läcka kommer jag bara att praktiskt taget explodera. Händer inget av de kommer jag så småningom att få slut på mat och svälta ihjäl.  Så jodå. Jag är körd"

Jag har sett denna boken innan men avfärdat den pga av ointresse. Inte så att jag är helt ointresserad av sciene fiction böcker men är ( trodde jag i alla fall) inte så intresserad av rymden här och nu. Men vilken tur att att jag gav den en chans ändå! För jädrar vilken bra bok detta var!  Jag fastnade direkt och försökte sluka den på en kväll, det hann jag inte med men det gick ändå fort att läsa den. 

Mark Watney är som en slags rymdvariant på McGuyver. Det finns inte många problem han inte kan lösa och silvertejp verkar vara det ultimata vapnet mot de flesta problem, även ute i rymden! Jag skräms också av den totala övergivenheten och ensamheten Mark upplever. En av mina största rädslor är just att bli övergiven på en totalt isolerad plats, en plats där man knappt kan ta sig ifrån, helt utan kontakt med omvärlden. Här på jorden är möjligen dessa platser rätt få men där ute på Mars så är man verkligen totalt övergiven.  Så det är många gånger jag sitter med andan i halsen och mår nästan rent av illa över den totala hopplösa situationen Mark befinner sig i. Mark är dessutom en karaktär som är lätt att tycka om och som man bryr sig om. Han är varm, sympatiskt och smart som bara den. Hans kombinerade kunskaper inom botanik och maskiningenjör skapar goda förutsättningar för att han ska lyckas.

Andy Weir lyfter fram denna övergivenhet på ett rätt neutralt sätt, vi får inte veta så mycket om Marks inre känslor men via hans handlingar och beteende förstå vi ändå hur han mår egentligen. Marks torra och syrliga humor lyfter också hela boken och skapar en nödvändig distans till det han är utsatt för. För Mark råkar ständigt ut för en oändlig rad problem, habitat som risker att sprängas i luften, vatten som risker att ta slut och ett hårt arbete att få fram mat som räcker. 

Boken är fylld med tekniska och vetenskapliga beräkningar och formler men trots att jag emellanåt inte fattar så gör det inget. Genom sammanhangen och Marks agerande förstår jag ändå. Boken är otroligt välskriven fylld med alla dessa nördiga beskrivningar och detaljer, helt underbart att läsa! Samtidigt är boken otroligt spännande på sina håll, sista delen är riktigt nagelbitar-spännande och jag sitter med andan i halsen och skyhög puls! 

Citat sida 38: " När jag gick i high school spelade jag mycket Dungeons and Dragons ( Ni har kanske inte anat er till att den här botanikern/maskiningenjören var lite av en nörd i high school, men det var jag verkligen.) Min rollperson i spelet var präst. En av de magiska formlerna jag kunde använda var "Skapa vatten". Jag tyckte alltid det var en urkorkad formel och använde den aldrig. Ni anar inte vad jag skulle ge för att kunna använda den i verkligheten just nu."

Nu ser jag framemot att få se filmen som ska komma under hösten med Matt Damon i huvudrollen!

Hemligheternas hus: Vindhäxans hämnd

Chris Columbus & Ned Vizzini, Hemligheternas hus: Vindhäxans hämnd 
Rec-ex från B. Wahlströms, Tack så mycket! ( E-bok)

Handling:
Syskonen Brendan, Eleanor och Cordelia Walker hade allt. Snälla föräldrar, ett vackert hus i San Francisco och alla bärbara teknologiprylar de kunde önska sig. Men allting förändras när deras pappa förlorar sitt jobb och de tvingas flytta in i det märkliga Kristoff House ett hus som snart ger dem kalla kårar ... 

Huset tillhörde en gång en galen författare, vars historier har kommit till liv. Bokstavligt talat. Nu tvingas syskonen slåss mot livsfarliga pirater, blodtörstiga krigare och en benknäckande jätte. För att överleva måste de vara modigare än de trodde möjligt. Om de misslyckas kommer de aldrig få se sina föräldrar igen och en maktgalen häxa kommer att ta över världen

Vad jag tyckte:

En fartfylld och stundtals galen berättelse om tre syskons kamp för att kunna återvända till sin vanliga värld igen. Om du tar lite Pirates of Carabien, slänger ned valfri Disneyfilm, adderar lite Peter Pan känsla och mixar med den gamla filmen Jumanji med Robert Williams så får du denna bok! Lite generaliserat av mig kanske men det var den känsla jag fick när jag läste boken.  Dessutom undrar jag lite över det rätt detaljerade våldet i boken, eller våld och våld men ändå starka bilder av hemska saker. I en scen så faller en pirat ned i vattnet och blir uppäten av en haj, något som de tre syskonen ser och sedan i en scen så är det en karaktär som får ett svärd inkört i kroppen, något som också "visas" upp i detaljer. Kanske är jag inte riktigt bekant med vad barn idag tål eller inte tål men jag tycker i alla fall det blir väldigt magstarkt emellanåt och det utan några direkta nyanseringar från författarna. Boken riktar sig till 9-12 år.

 Men överlag är det en spännande och rolig bok som bjuder på ett hisnande äventyr. Tänk själva att få komma till magiska världar genom böcker! Jag tycker också det är fint att fokuset ligger på de tre syskonen och deras relationer sinsemellan. Kaxiga karaktärer, spännande miljöer och en actionfylld berättelse bjuder på en annorlunda berättelse.  Härlig läsning trots några negativa sidor. Som yngre hade jag nog gillat denna ännu bättre men även som vuxen bjuder den på en trevlig lässtund.

Drakryttarna, en oväntad skatt till bok!

Anette Skåhlberg & Katarina Dahlquist, Znapp: Drakryttarna 

Drakryttarna är volym 1 i en planerad längre serie och det är en blandning av berättande text och mängder av färgstarka seriebilder. Handlingen kretsar kring att vår värld är i fara och det är endast de sju utvalda som kan rädda den. Na, naturens beskyddare och väktare över drakäggen är den som måste finna de utvalda och sammanföra dem med sin utvalda drake.  I denna första volymen får vi möta tre av de utvalda, först kommer då tre kapitel som introducerar dom tre men de utvalda kommer att bli tolv så småningom. Varje drake matchar sin ryttare med samma egenskaper som de har. Tre unga människor som alla har varsin svaghet men där just deras svagheter gör dom till starka. Jag gillar verkligen hur författaren lyfter in och normaliserar sådant som alltför ofta leder till utanförskap. I denna boken är det just de delar som gör att de utvalda är de utvalda. Jag upplever boken som väldigt fräsch och nyskapande, den erbjuder en fantasy som vågar gå utanför de traditionella ramarna och kan därför ge mig som läsare något utöver det vanliga!

Drakryttarna är en sådan bok som inte riktigt går att recensera ordentligt, detta är en bok som man bör uppleva och insupa alla de detaljer som denna boken flödar av. Bilderna är i boken är i sig en anledning till att läsa boken, de är fantastiskt fina och det myllrar av vackra detaljer. Drakryttarna är en genomtänkt och ordentligt bearbetad bok som erbjuder ett hisnande äventyr!  Ett äventyr fyllt med magik, drakar, kärlek och även robotar! Bilderna i kombination med texten gör att boken även passar för unga eller vuxna som har svårt för läsningen. Men just denna kombination gör också att boken även passar för att väcka läslusten och skapa en nyfikenhet på böcker.

Detta är en bok jag gärna velat ha i min bokhylla, nu har jag fått återlämna boken till biblioteket och kan därför inte ge smakprov på innehållet och bilderna.

Jag ger ett smakprov hämtad ifrån förlagets sida:

Vad göms på Teslas vind?

Neil Shusterman & Eric Elfman, Teslas vind

Handling:
Nick flyttar med sin pappa och lillebror till ett fallfärdigt gammalt hus som de har fått ärva av en släkting. Vinden är proppfull av gammalt skräp - mest trasiga och uråldriga apparater. Nick ordnar en loppis för att bli av med skräpet och säljer till sin stora förvåning allt. Det visar sig dock att apparaterna har märkvärdiga egenskaper, och att mystiska män i ljusa kostymer är MYCKET angelägna om att få tag på dem. Dessutom tycks själva vindsrummet ha en märklig dragningskraft. Som om det hade ett medvetande och ett syfte.

Vad jag tyckte:
En rolig och underhållande berättelse om en vind fylld med märkliga apparater. Apparater som Nick råkar sälja på en loppis, något som inte var så himla smart gjort.  För prylarna är inte helt vanliga prylar, utan är istället märkliga apparater skapad av Nikolas Tesla. Där finns bland annat en rullbandsspelar som inte spelar in det som sägs utan det som man egentligen tänker.  Förutom att försöka förstå vad alla dessa märkliga apparater är för något och samtidigt försöka få tillbaka alla, så är Teslas vind även en berättelse om det svåra att komma ny till en skola mitt i en termin, om att försöka hitta vänner och det är en berättelse om en familj som måste lära sig att leva på nytt. Anledningen till flytten är den att Nicks mamma dog i en tragisk brand, så nu måste han,hans lillebror och deras pappa försöka lära sig att skapa en ny familj.  En smart, humoristisk och ganska så knäpp berättelse men som jag gillade att läsa. Förvisso är jag i helt fel ålder men ibland är det så skönt att få läsa något enklare och få en känsla av den där slukar-känslan man hade  när man var yngre. Teslas vind är en härligt äventyrlig och varm berättelse som väcker mersmak, jag ser fram emot nästa del i serien!

Ett rymdäventyr!

Philip Reeves & David Wyatt, Larklight eller De vita spindlarnas hämnd eller Till Saturnus och tillbaka.

Arthur och hans syster Myra bor tillsammans med sin far ombord på Larklight, ett kråkslott som även råkar vara ett slags rymdskepp som cirkulerar uppe i rymden. Deras far forskar på de små rymdfiskar som finns ute i rymden och deras mor är försvunnen sedan länge, de tror att hon är död faktiskt. Så en dag får de ett besök på Larklight och allt förändras, de båda syskonen får ge sig ut på en mycket farofylld resa där de får möta både otäcka varelser men även få många nya vänner.  Det är en härlig bok detta, jag fnissar gott många gånger och det är spännande att läsa om de bådas syskonens äventyr. Jag som vuxen läsare fascineras även över hur Philip Reeve tar Storbritanniens kolonisering och imperiumbyggande under 1800-talet och förlägger detta historiska skede till att även gälla rymden. För det är Storbritannien som har erövrat de allra flesta planeterna ute i rymden, som ett ex så används månen som en plats dit man kan skicka fångarna. Tiden i boken kretsar alltså kring 1800-talets slut men är då förlagd även i rymden. Resorna i rymden sker med sk Eter-skepp och man har handel med många av planeterna ute i rymden.

När jag läser boken tänker jag faktiskt på Jules Verne och speciellt då hans bok Jorden runt på 80 dagar, eller kanske ännu mer på Björn Cronas novell Rymden är rund (novellen ingår i antologin Maskinblod) Denna novell är en slags pastisch på Jules Verns roman Jorden runt på 80 dagar, fast novellen kretsar kring rymden runt på 79 år. Reeves bok påminner mycket om både novellen och boken faktiskt, det är fartfyllt, lekfullt och mycket spännande.  En orginell berättelse fulla av egensinniga varelser och livfulla karaktärer. Jag är mycket förtjust i Art äldre syster Myra, hon påminner starkt om en viktoriansk pryd liten fröken som ständigt dånar av förskräckelse, det är så snyggt gjort att göra Myra till en sådan karaktär då det passar så bra in i historien och det är tydligt skriven med ironi. Art själv är en äventyrslags grabb som gärna vill se så mycket action som det bara går i varje händelse de råkar ut för, ett slagsmål är aldrig fel och utvikningarna i form av Myras dagböcker finner Art tråkiga då de ofta innehåller klänningar, spetsar och andra tramsiga saker! =) Underbart läsning helt enkelt och jag ser framemot att få återse de två igen i nästa bok.

David Wyatts fantastiska bilder ger läsningen ytterligare en dimension, de passar perfekt in i historien och riktigt snygga. De känns på något sätt gammaldags, fast de råkar vara rymdskepp och planeter på bilderna.

En fascinerande bok om en en fruktansvärd resa.

Ola Skinnarmo, I Shackletons fotspår 

(Länken går direkt till Ola Skinnarmos egna hemsida, länken är direktkopplad till den sidan som handlar om denna expeditionen)

I denna bok möter vi den kända svenska äventyrare Ola Skinnarmo, bla är han mannen som begav sig ensam till Sydpolen och han har paddlat kajak runt Svalbard i Andrees fotspår och så reste han då 2003 tillsammans med ett flertal andra till Sydpolen, närmare bestämt för att följa Sir Ernest Henry Shackletons fotspår. Shackleton var en äventyrare han med men året då han begav sig iväg på sin expedition var 1916. Och det skulle bli en resa som visade sig ta närmare 2 år innan de lyckades återigen befinna sig på fastland. Deras skepp Endurance frös fast i isen och de 28 medlemmarna i expeditionen fick ta sig fram till fots, i små trånga livbåtar och slita som djur för att ens överleva. Det är en oerhört fascinerande bok där de båda resorna följs åt parallellt, nutid möter dåtid och man häpnar över hur mycket en människa kan tåla utan att ge upp. Då syftar jag främst på Shackletons resa, Skinnarmos resa vara drygt en månad och är rätt så trygg och säker resa, ja så tryggt och säkert det kan bli när man beger sig ut i haven kring Sydpolen förstås. Shackletons resa är en kamp för överlevnad och där Shackleton vägrar att ge sig, alla män som kom med på resan ska med hem också. 

 Boken är fylld av fotografier tagna av Frank Hurley  ifrån  Shackleton och hans medlemmars äventyr och där är även många fina bilder med ifrån Skinnarmos nutid resa.  Det är ett skrämmande landskap, kallt, vitt och väldigt ödsligt.  Man häpnar över hur de dåtida människorna kunde ens komma på tanken att bege sig in i ett hav som verkar så obarmhärtigt som havet runt Sydpolen. Ingen gps, inga gore-tex kläder och ingen satellit telefon, bara sig själv och sina kamraters kunnande att förlita sig på. Boken var en högläsningsbok, där jag läste högt för Kära Sambon, vilket den passade perfekt för då den ger upphov till många  funderingar och förvånande utrop.  Boken är ett riktigt praktverk, snyggt formgiven med glansiga och tjocka papperssidor. Det är en riktigt härlig lässtund denna tjocka bok ger och vi fortsatte vår läsning med att hoppa över till Andrée- expeditionen på den andra polen och skriven ur Bea Uusmarks vinkel.