En nästan sann historia av Mattias Edvardsson

Mattias Edvardsson, En nästan sann historia

 
Handling:
I mitten av 1990-talet påbörjar Zackarias Levin en skrivarutbildning på Lunds universitet. Där lär han känna tre personer som kommer att påverka hans liv på oväntade sätt. De är alla på flykt från någonting och delar samma dröm om att få skriva. Men i takt med att de kommer närmare sin lärare, den framstående poeten Li Karpe, och dessutom lär känna den legendariska författarikonen Leo Stark, förändras för alltid deras bild av skrivandet – och kanske av hela livet.

Tolv år senare får Zackarias sparken från sitt mediejobb, flickvännen dumpar honom och han tvingas flytta tillbaka till sin mamma i Skåne. För att försörja sig bestämmer han sig för att skriva en bästsäljare om den där omvälvande tiden då Sveriges stora författarstjärna försvann spårlöst och en av Zackarias närmaste vänner dömdes för mord.

Men minnet är inte alltid pålitligt. Och vad är egentligen viktigast: att förhålla sig precist till sanningen eller att berätta en bra historia?

Vad jag tyckte:

Varför har jag aldrig läst Mattias Edvardsson innan för? Hur kan det komma sig att denna briljanta författare med sitt utsökta språk och skicklighet i att berätta en historia som berör på djupet har undgått mig totalt? Ett mysterium är det men är ändå glad för att jag nu har en helt ny fantastisk författare att upptäcka. För fler böcker skrivna av Mattias Edvardsson kommer det bli. Boken En nästan sann historia är alltså en berättelse om unga författare som går på en skrivskola men också en berättelse om nutiden då en av dessa unga författare som vuxen ska skriva en bok om ett mystiskt dödsfall som inträffade under hans studietid. En massa meta alltså och jag älskar det verkligen!

Vi har alltså två historia plus den sk boken som skrivs i boken, låter kanske knepigt men Mattias Edvardsson växlar smidigt mellan de olika delarna så att de sömnlöst väver in sig i varandra och bildar en utomordentligt fantastisk helhet. Karaktärsbygget är så skickligt gjort att jag ryser lite och dialogerna är så äkta och trovärdiga att det är en njutning att läsa. Miljöskildringarna är mycket tilltalande och jag känner igen en del eftersom jag varit en del i just Lund där större delen av boken utspelar sig. Jag sugs in i berättelsens suggestiva känsla och dras med in i de båda historierna där vi bit för bit försöker avslöja vad som är sanning och vad som eventuellt minns fel. En nästan sann historia är en stark berättelse som tilltalar mig väldigt mycket och det är en bok som är svår att släppa taget om. Jag vill bara fortsätta läsa hela tiden! Jag faller pladask och vill inte att det ska ta slut men nu ska jag leta rätt på fler böcker av Mattias Edvardsson och hoppas på att jag blir lika förtrollad av dessa böcker som jag blev av En nästan sann historia.