Första gången jag såg dig av Tasha Kavanagh

Tasha Kavanagh, Första gången jag såg dig 

Handling:
Yasmin skulle göra vad som helst för att få en vän …

Yasmin är fixerad vid Alice, den populära tjejen i klassen, som hon skulle göra vad som helst för att bli vän med. Hon har en liten Alice-ask där hon samlar saker som tillhört henne: som en lapp med ett ritat hjärta, ett godispapper och en strumpa som luktar som hon. Men en dag får Yasmin syn på en ensam man som står och iakttar Alice vid skolan. Hon blir övertygad om att han tänker kidnappa henne, och ser sin chans att ingripa och bli Alices räddare i nöden. Men är Alice verkligen i fara eller är det bara en produkt av Yasmins skruvade fantasi? Yasmin söker upp mannen och försöker medvetet bygga en relation med honom för att kunna vara på rätt plats när han väl begår brottet. Men precis när hon börjat släppa tanken på att han kommer att kidnappa Alice – hon nog har inbillat sig alltihop – då upptäcker man att Alice är borta.

Vad jag tyckte:
Första gången jag såg dig är en bok som kryper in under skinnet på en och där obehaget växer för varje sida man läser. Det är inte en historia späckad med action och hemska detaljer utan istället ligger fokuset och spänningen på ett inre plan. Genom Yasmins upplevelser får vi följa en ung flickas desperata sökande efter bekräftelse och uppmärksamhet. Sakta snärjs Yasmin i något som hon absolut inte kan kontrollera och där jag som läsare vänder sida med ett lätt illamående i magen. Jag vill ruska om Yasmins föräldrar och lärare för att de ska se vad som händer mitt framför deras ögon.

Det finns en naivitet i språket som utgörs av Yasmins röst som förstärker det otäcka och obehagligt på ett väldigt bra sätt. Första gången jag såg dig är nattsvart och förbaskat otäck  historia som lämnar en med en besk smak i munnen. Att stå vid sidan om och se hur Yasmin sakta sugs in i mannens liv där hennes ungdomlighet och oskuldsfullhet bidrar till att hon faktiskt inte förstår vad som händer är rejält skrämmande att läsa om. Man vill bara gå in och stoppa henne, hindra henne att ramla.

Avskalat med skärpa som med det lätt barnsliga tilltalet skapar en vass och mörk skildring av utsatthet och desperation.  Samtidigt så känns det ibland svårt att lita på Yasmin, det är ju bara hennes röst vi hör och hon är en karaktär som inte känns helt pålitlig alla gånger.  Där hennes tvångstankar och föreställningar bidrar till det nattsvarta och där hennes utanförskap biter extra hårt. Hon är en knepig person och det är svårt att verkligen tycka om henne men känner stark för henne gör jag ändå. Eftersom författaren lyckas så väl med att få mig att förstå Yasmin och hennes sätt att agera.