Ola Skinnarmo, I Shackletons fotspår
(Länken går direkt till Ola Skinnarmos egna hemsida, länken är direktkopplad till den sidan som handlar om denna expeditionen)
I denna bok möter vi den kända svenska äventyrare Ola Skinnarmo, bla är han mannen som begav sig ensam till Sydpolen och han har paddlat kajak runt Svalbard i Andrees fotspår och så reste han då 2003 tillsammans med ett flertal andra till Sydpolen, närmare bestämt för att följa Sir Ernest Henry Shackletons fotspår. Shackleton var en äventyrare han med men året då han begav sig iväg på sin expedition var 1916. Och det skulle bli en resa som visade sig ta närmare 2 år innan de lyckades återigen befinna sig på fastland. Deras skepp Endurance frös fast i isen och de 28 medlemmarna i expeditionen fick ta sig fram till fots, i små trånga livbåtar och slita som djur för att ens överleva. Det är en oerhört fascinerande bok där de båda resorna följs åt parallellt, nutid möter dåtid och man häpnar över hur mycket en människa kan tåla utan att ge upp. Då syftar jag främst på Shackletons resa, Skinnarmos resa vara drygt en månad och är rätt så trygg och säker resa, ja så tryggt och säkert det kan bli när man beger sig ut i haven kring Sydpolen förstås. Shackletons resa är en kamp för överlevnad och där Shackleton vägrar att ge sig, alla män som kom med på resan ska med hem också.
Boken är fylld av fotografier tagna av Frank Hurley ifrån Shackleton och hans medlemmars äventyr och där är även många fina bilder med ifrån Skinnarmos nutid resa. Det är ett skrämmande landskap, kallt, vitt och väldigt ödsligt. Man häpnar över hur de dåtida människorna kunde ens komma på tanken att bege sig in i ett hav som verkar så obarmhärtigt som havet runt Sydpolen. Ingen gps, inga gore-tex kläder och ingen satellit telefon, bara sig själv och sina kamraters kunnande att förlita sig på. Boken var en högläsningsbok, där jag läste högt för Kära Sambon, vilket den passade perfekt för då den ger upphov till många funderingar och förvånande utrop. Boken är ett riktigt praktverk, snyggt formgiven med glansiga och tjocka papperssidor. Det är en riktigt härlig lässtund denna tjocka bok ger och vi fortsatte vår läsning med att hoppa över till Andrée- expeditionen på den andra polen och skriven ur Bea Uusmarks vinkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar