Blod och stjärnstoft

Laini Taylor, Blod och stjärnstoft
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tusen tack!

Blod och stjärnstoft är del två i serien Önskemånglaren dotter så har ni inte läst bok 1 Mörk Ängel ännu så kan det förekomma spoilers i detta omdöme. Så då börjar ni med att läsa bok 1 omedelbart och sedan läser ni bok två och återkommer hit! Lyckliga du som ännu inte läst denna serien och nu få förmånen att upptäcka Laini Taylors fantastiska magiska världar.


Dåså, då fortsätter vi med Blod och stjärnstoft!

Åh kära nån vilken bok detta är! Eller rättare sagt
vilken underbar serie detta är. Boken inrymmer mängder av  komplexa karaktärer, en mångfacetterad historia och mängder av underbara miljöer. Det är så spännande att det nästan blir jobbigt att läsa emellanåt, jag sugs in i berättelsen och jag lider med Karou och Akiva. Bokens huvudtema är kampen mellan kimärer och serafer, alltså mellan demoner och änglar. Karou och Akiva står på var sida om denna kamp, med en hjärtslitande kärlek som hotar att kväva dom båda. I förra boken var Karou en relativ vanlig människa som dock växte upp på ett mycket ovanligt sätt, hon växte upp med kimärer där Brimstone som var hennes närmaste vän var en återskapare. Han kunde bringa liv i döda kimärer, om själen fanns kvar förstås, med hjälp av magi och tänder.... Hela detta magisystem som finns i boken är mycket komplicerar och inrymmer många nivåer och regler, tex så måste alla magi betalas med en lidandegäld, alltså smärta. Det är så galet snyggt gjort och det är fascinerande att läsa om.  I slutet på förra boken så fick ju Karou då veta vem hon egentligen är och vem Akiva är för henne egentligen. Det oförlåtliga han gjorde mot henne gör att Karous värld förintas och förändras för alltid. Karou är en demon medan Akiva är en ängel, så deras kärlek är förbjuden på så många sätt.
Slutet på förra boken bildar inledningen på det uråldriga krig som pågått mellan kimärer och seraferna i tusentals år sedan. I denna boken får vi också besöka Erzats, världen där dessa bor.

Berättelsen som sådan är inte bara svart eller vit utan rymmer många gråa toner, det finns så många olika sätt att klara av svåra saker och varje handling kan få olika konsekvenser. Jag gillar verkligen hur serien utvecklas i denna boken, hur den fördjupas och man får ännu mer förståelse för hela den värld som inrymmer kimärerna och serafernas hemvistelse. Det är också spännande att vi får veta mer detaljer kring båda dessa varelserna och om deras historia. 

 Berättelsen kretsar ju som sagt kring kampen mellan kimärerna och seraferna, där Karous hela familj var kimärer men som i denna boken nu är utplånade.  Vilket leder till att Karou börjar arbeta som återskapare men de kimärer hon väcker till liv igen är ännu mer monster än vad de tidigare varit. De är fasansfulla odjur som tillverkats i ett enda syfte, att strida mot seraferna.  Men hur långt är Karou bereda att gå egentligen? Vad är det hon är ute efter egentligen? Och vad betyder det att möta våld med ännu mer våld?  Akiva slåss också mot sin uppfostran som soldat och med de gamla motsättningarna mot demonerna.  Det är så förtvivlande hårt att läsa om Karou, hon har så mycket att tacklas med och det är en mörk och skitig kamp hon för. Även Akivas del är svår att läsa om, han är en så komplex karaktär med så mycket mörker inom sig som vi i denna bok får veta mer om.  Här finns de goda och de grymma på båda sidorna, makthunger och girighet finns överallt. Det gör att berättelsen känns väldigt trovärdig även om det är en fantasybok. Sedan måste jag även få nämna Zuzana och Mik, Karous människovänner, de är så underbara och varma karaktärer som bidrar till att mörkret i historien lättar något. Zuzana har en så underbart skön humor som bidrar till en del välbehövliga skratt!

Som det kanske märks så är jag väldigt förtjust i denna serien och jag är imponerad över hur Laini Taylor har lyckats få ihop dessa två delar så fint. Att båda böckerna står på egna ben men ändå så tydligt hör ihop.  Taylors språk är så fint och så underbart magiskt, det är en njutning att läsa det och det vibrerar av liv. Alla miljöerna är härligt detaljerade och intressanta att läsa.

Jag när en önskan om att få se dessa som filmer samtidigt som jag i så fall skulle även vara livrädd att se den!

Nu skulle jag vilja ha bok nr 3 i mina händer med omedelbar verkan! 

En eloge också till Lena Karlin som har översatt boken, hon har enligt mig gjort ett strålande arbete! Och även ett stort plus för de otroligt vackra omslagen, de är galet snygga tycker jag!

Vargbröder

Michelle Paver, Vargbröder Del 1

 I Vargbröder förflyttas vi flera tusen år bakåt i tiden, en tid som till viss del påminner om sen stenålderstid men där det finns små detaljer av  fantasy element som gör att det ändå är något helt nytt vi får uppleva.  Michelle Paver verkar ha lagt ner mycket tid på att forska och studera  forntiden för att kunna använda det i boken om Torak. Här lever tex folket  indelade i klaner och Torak tillhör vargklanen, de lever nära varandra och de lever av naturen.  Torak har växt upp med bara sin far och de två har rent av levt lite avsides från allt folket. Torak har aldrig förstått varför det är så men han har accepterat det. Torak är 12 år gammal då allt som han en gång kände till vänds upp och ner, under en jakttur råkar han och hans far ut för en björn. En björn som ändå inte är bara en björn utan även en demon, Toraks döende far ber Torak om att hålla ett löfte. Han, Torak, ska hitta denna demon och stoppa honom! 

Detta löfte leder till att Torak får bege sig ut på en lång resa, en farofylld resa med många hinder och svårigheter. Men på vägen kommer han lära känna många nya vänner. Bland annat så kommer han stöta på Ulv, en vargunge! Boken kommer faktiskt att delvis berättas ur Ulvs perspektiv med en röst som imiterar en vargs "röst".  Detta kan låta lite dumt och fånigt men det är faktiskt väldigt snyggt gjort och det känns helt rätt. Ulvs röst och hans funderingar passar väl in i historien och fördjupar faktiskt själva berättelsen väldigt mycket. Många gånger skapar detta även skön humor, jag minns tex Ulv stora förvåning inför varför Torak klär av sig all sin "päls" förutom det på huvudet och frivilligt bege sig ner i floden! Själva vänskapen mellan Ulv och Torak är en av de stora behållningarna av boken tycker jag, den är så fint skildrad och väcker många känslor.

 Michelle Paver har en enastående skicklighet i att gestalta de olika karaktärerna så att de känns levande och trovärdiga. Torak rymmer många nyanser och känslor, det är inte alltid så lätt att helt plötsligt stå ensam i en värld som igår kändes så välbekant men idag är så främmande. Även Ren som kommer in lite senare i historien blir till en intressant bekantskap, hon är en stark karaktär som bidrar till att utveckla boken ännu lite mer.  Torak är en smart kille med många kunskaper om naturens möjligheter och krafter, han vet hur man bygger vindskydd, hur man jagar, hur man spårar och hur man gör upp eld. Allt det andra får han lära sig på vägen.

Jag slukade boken i en enda kvällssittning, det var så spännande och jag var så fascinerad av berättelsen. Egentligen är jag väl för gammal för denna boken, den riktar sig till yngre läsare, men ibland är det så skönt att få läsa något helt kravlöst och bara läsa för den där lässlukarglädjens skull.  Det är så skönt att bara få svepas med i en spännande berättelse och bara njuta av läsningen!

Hyllad bok som ändå inte når hela vägen fram

Eva Dolan, Lång väg hem

Ibland stöter man på böcker som lyfts fram som enastående bra och som får det ena positiva omdömet efter det andra, Eva Dolans deckare Lång väg hem är en sådan bok. Hela baksidan på denna bok är fylld av positiva och fantastiska omdöme om bokens innehåll, det är alltifrån hur fanatiskt välskriven boken är till hur före sin tid den är till hur bubblande livfull språket är till hur fräsch och modern boken känns. Till viss del håller jag verkligen med men i övrigt undrar jag lite över vad jag egentligen missat? Varför blir den här boken inte mer än en bara en riktigt bra deckare i standarkategorin? Är jag dum på något vis?

Om vi börjar med själva handlingen, det är ju en deckare och bör därför innehålla minst ett mord vilket den gör. Själva mordet är ganska spektakulärt, ett trädgårdsskjul brinner ned och i detta låsta trädgårdsskjul så hittas en man. En man som blivit levande bränd helt enkelt. Märkligt är hur detta kunde ske i ett relativt lugnt villaområde och där ägarna till trädgården där skjulet i sig står inte ens märkte av att det brann i deras trädgård. Något fuffens pågår, det förstår man direkt. Den andra delen av historien är den del som jag gillade allra bäst och som förvisso har en del anknytningar till den innebrända mannen att göra, om man något vagt kan jag tycka dock. Denna andra historien handla om illegal invandring och framförallt illegal arbetskraftsinvandring, hur de rika och mäktiga utnyttjar desperata människor och får dom att tro på både guld och gröna skogar. Men i verkligheten så blir det en form av slaveri. Här får vi följa en ung man vid namn Paolo som befinner sig i England just för att försöka jobba ihop pengar så att han kan återvända hem och gifta sig med sin Marie. Paolo inser ganska snart att verkligheten ser väldigt annorlunda ut och det är denna del av historien jag finner vara riktigt bra och väldigt intressant.  Det finns ett driv i själva berättelsen och det utvecklas en mängd ledtrådar och spår, precis som det ska vara i en välskriven deckare. Dock tycker jag att det blir en aningen osammanhängande framemot slutet och jag får inte riktigt ihop alla delarna. Det är ändå en spännande deckare detta men sen kommer vi då till poliserna....

I Lång väg hem så är det kriminalkommissarien Zigic och kriminalpolisen Ferreria som är våra berättarröster, de arbeta på Hatbrottsenheten.  Denna bit gillar jag för i deckare så befinner vi oss ofta på typ Mordroteln eller Enheten för grovt våld eller liknande, så Hatbrottsenheten känns fräscht och nytt. Men när det kommer till de båda poliserna då, jag får faktiskt inte grepp om dom alls. Jag upplevde dom som platta och faktiskt rätt intensägande. Dels får vi inte veta mycket om dom som personer, Zigic fick vi veta att han har en familj med två söner och han har ett hus lite utanför Petersbourgh ( det är där själva historien utspelar sig). Zigic gillar även att springa en runda på morgonen. Det är väl ungefär det jag minns om honom, om Ferreria minns jag ännu mindre faktiskt! Hon är väldigt tunt gestaltad och jag får ingen känsla alls för henne. Visst är just delen att de båda har invandrarbakgrund intressant och bidrar till en fördjupning, speciellt med tanke på var de jobbar och fallet som utspelas i boken.  Men i övrigt så har jag svårt att känna något för de båda vilket gör att jag också blir rätt ointresserad av själva boken i sig. I en deckare är det ju av största vikt att just de poliserna som är huvudkaraktärerna har ett djup i sig och som känns trovärdiga så att man litar på att de ska ordna upp det hela på ett smart och bra sätt.

Som om jag sammanfattar det hela så är det en hyfsat bra deckare som stundtals berör ämnen såsom papperslösa, illegal arbetskraftsinvandring och desperation som bränner till och som då känns angelägen men som samtidigt rymmer svagt gestaltade karaktärer och en något osammanhängande historia som har en del luckor i sig. Dock kommer jag troligen läsa nästa bok för att se om Eva Dolan lyckas utveckla sin karaktärer och hålla ihop sin historia hela vägen. För då tror jag det kan bli riktigt bra.

Top ten tuesday: Halloween stämning!

I veckans Top Ten Tuesday ska vi lista tio böcker/filmer som gör att vi kommer i rätt Halloweenstämning! Jag väljer att dela listan i två delar så fem böcker och fem filmer tipsar jag om idag:

Böcker:

1.  Parasitius av Christian Johansson
2. Valfri novellsamling av Stephen King, två av mina favoriter är novellsamlingarna Den förskräckliga apan och Efter Solnedgången
3. M.R James, jag har en novellsamling hemma som heter Häxan i Fenston och andra spökhistorier.
4. Vålnader av Joe Hill
5. Mannerskiölds herrgård av Oscar Källner

Filmer:

1. The Conjuring
2. The Haunting in Connecticut 2
3. The Amityville horror
4. The Innkeepers
5. Grave Encounters

Tematrio: Rysligheter

Denna vecka vill Lyran på Lyrans noblesser att vi i veckans tematrio skriver om tre rysliga böcker! Härligt tema tycker jag och så passande då jag för inte så länge skrev ett inlägg där jag eftersökte tips på fler skrämmande böcker. ( läs det inlägget Här) Hoppas jag kan få många härliga tips i denna tematrio.

Här kommer då mina tre skrämmande titlar!

1. Parasitus av Christian Johansson Svensk skräck som är riktigt bra, den inrymmer de Norrländska skogarna, vinterstormar, isolering och en ung familjs längtan efter ett annorlunda liv. Addera sedan ett uråldrig ondskefullt väsen och en nypa samisk folktro så blir detta en riktigt obehaglig läsning
2. Kvinna i svart av Susan Hill. En mer lågmäld spökhistoria som ändå lyckas få mig att bli riktigt rädd. Smygande skräck när den är som bäst. Känns som en gotisk spökhistoria fast den är skriven i modern tid
3. Hjärtlös av Petrus Dahlin, En otäck spökhhistoria för unga läsare men som faktiskt kan skrämma även en vuxen läsare!

Nej, inte en enda Stephen King även om han egentligen borde vara självklar på denna listan men i år har jag läst ovanligt lite av den gamle skräckmästaren. 

Svensk synd

Martin Jern, Svensk synd

Otto och hans mamma är ständigt på flykt, så fort Otto tror att de kommit undan så måste de packa ihop det lilla de äger och ge sig iväg igen. Otto är 14 år och tycker det hela är rätt tröttsamt men han förstå ändå varför. När man har en pappa som inte är helt frisk och rent av är rätt våldsam av sig då lär man sig snabbt att förstå varför man aldrig kan komma till ro på en och samma plats för länge. Att aldrig vara säker och att alltid hålla koll över axeln. När vi som läsare kommer in i boken så anländer Otto och hans mamma till Ryda, en liten håla någonstans i Sverige, mitt ute i ingenstans. En plats de båda snabbt känner att här kan de landa och samla kraft, de hittar ett vandrarhem där de kan hyra rum på obestämd tid. Nu blir det så att det bestäms att de ska försöka stanna en längre tid så Otto kommer att börja i skolan där i Ryda. Visst låter det jäkligt trist men Otto är van, dock så har Otto börjat märka att allt inte är riktigt som det ska i Ryda. Väldigt många verkar tillhöra den där konstiga kyrkan, och att människorna som tillhör den beter sig mest som om de tillhör en sekt...

Jag fastnad direkt för Otto, jag gillar verkligen hans kaxighet och coolhet. Han har en speciell röst, svordomar och engelska uttryck förekommer men det passar så bra in här att det inte stör mig direkt..  Otto är en väldigt fin kille som alltför snabbt fått lära sig vad livet kan innebära. Här i Ryda lär han känna många nya vänner såsom Monika som är dotter till kvinnan som äger vandrarhemmet, de båda utbyter faktiskt boktips!  Bröderna Kenny och Klon och så Sara då förstås, det är när Kenny försvinner som boken verkligen tar fart. Då kastas man rätt in i en actionthriller av det mer hårdkokta slaget och det är galet spännande hela vägen igenom.  Jag minns två scener ifrån skolan, den hos rektorn och den hos kuratorn, här märks sektens hårda kontroll verkligen. Hur de frågar ut Otto och utmålar han som syndare för att han inte är en av dom, det är obehagliga scener och jag blir rätt arg där ett tag. Hela Ryda är förresten full av udda karaktärer, haschodlare, husvagnsfolk, polisen Frank och många andra. De bidrar till att skapa just den där udda, obehagliga och märkliga känsla jag fick när jag läste Svensk synd.  Jag gillar Otto, han är en fräck kille men också väldigt smart, jag gillade även Sara väldigt mycket. Boken rymmer även en hel del humor som lättar upp det svarta en hel del.

Spännande, smart och väldigt underhållande svensk ungdomsbok! Jag gillade den mycket och sträckläste den i en enda lång kvällssittning!

Bokbloggsjerkan 24-27 oktober

Denna veckan kör Annika på Annikas litteratur och kulturblogg en enkelt fråga, men som jag tror blir rätt farlig med. Jag gissar nämligen att svaren hos alla de som jerkar kommer leda till att min Vill-läsa lista blir en aningen längre! Frågan Annika ställer är: Vi kör en enkel fråga den här veckan: vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Då jag gärna slalomläser så har håller jag just nu på med följande böcker:
* Markus Prifits, Främling, vad döljer du för mig. En intressant faktabok om vardagsrasismen och dess orsaker och konsekvenser.
* Diana Gabaldon, Slända i bärnsten. Underbara Claire och Jamie! 
* Steinar Bragi, Höglandet. Nyss påbörjad men det känns som det kan bli en bra bok, en isländsk skräck/thriller verkar det vara i alla fall.
* Laini Taylor, Blod och stjärnstoft, fortsättningen på Mörk ängel. 

Dessutom så håller jag på med två högläsningsböcker just nu tillsammans med kära sambon och det är dels Douglas Adams, Restaurangen vid universums slut och Bea Uusmarks bok Expeditionen. 

Och kvar stod en röd resväska

Mari Åberg, Och kvar stod en röd resväska

Rec-ex ifrån författaren, Tackar så mycket!

Detta är en berättelse om en ung kvinnas liv och öde i Sverige på 1930-talet. Kvinnan heter Hanna och när vi först lär känna henne är hon bara en ung flicka, boendes i Göteborg i en välbärgad familj. Hannas far är en man som arbetat sig uppåt och blivit något stort. En man som har svårt att se sina egna barn och en man som Hanna längtar efter ska se henne. Så en dag inträffar en katastrof och livet kommer för alltid att förändras för Hanna. Och en dag när hon återvänder till sitt barndomshem så passar inte nyckeln i dörren och hon får beskedet att hon längre är välkommen hem. En röd resväska står vid dörren och allt Hanna kan göra är att gå. Via en väns mors kontakter får Hanna en plats på en restaurang i Stockholm, så Hanna får verkligen börja om sitt liv på så många sätt.

Den stora staden kommer innebära många svårigheter för en ung och naiv flicka som Hanna. Hanna som levt ett skyddat liv med mängder av bekvämligheter måste nu snabbt lära sig att ta hand om sig själv. Vi får följa Hanna när hon börjar sitt arbete på resturangen Grå Kvarnen och vi får följa henne på hennes väg genom Stockholm. Hanna råkar även ut för en mycket otäck situation som är nära att sluta i en tragedi. Ett starkt inlägg om unga kvinnors utsatthet tycker jag att det är, det är ett par obehagliga kapitel där men jag tycker mycket om Hanna som ändå så fint lyckas klara sig igenom det hela.
 Jag är också förtjust i Greta, den kvinna som kommer att bli Hannas allra närmaste vän, även Greta kommer råka i svårigheter som visar på den utsatthet den tidens kvinnor var utsatta för. Boken kretsar kring många starka kvinnoöden och jag blir berörd av de alla. Hanna fäster jag mig vid, hon är en så fin och varm person. Hon vill så väl och hon vill så mycket, hennes innerliga hjärtesorg skär i mig och jag fäller rent av en tår tillsammans med Hanna mot slutet av boken.  Och kvar stod.... är en stark berättelse om vanliga människor liv och öden, det faktum att Mari Åberg har vävt in bitar av sin egen mor liv i berättelsen ger en djupare tyngd åt berättelsen och skapar ett allvar i berättandet.

Mari Åbergs språk är mycket behagligt att läsa med ett långsamt tempo där historien får tid på sig att vävas fram. Jag njöt också Åbergs sätt att måla fram de olika miljöerna, restaurangen Grå Kvarnen, resan till Dalarna, Stockholmsmiljöerna och så Nalen dit Greta och Hanna går så ofta de kan för att dansa swing! Jag finner att boken är en trivsam upplevelse och att Hanna, Greta och de andra kommer stanna kvar hos mig ett bra tag framöver. Jag är också mycket glad över att det finns en slags fortsättning på berättelsen, boken Löftet ska handlar om en ung man, en historia som delvis bygger på Mari Åbergs fars liv, så jag vet ju att jag kommer få återse Hanna igen.

Så tack igen Mari Åberg för att jag fick lov att läsa din bok!

Uppdatering: Jag glömde helt bort att nämna att författaren signerat båda böckerna med en personlig hälsning, sådant är väldigt trevligt tycker jag. 

När läsning hopar sig i skrämmande stora högar!

Jag lånar i princip allt jag läser, varje vecka blir det ett besök på biblioteket med kära sambon. Varje vecka fylls högen på, en hög som i princip alltid ligger på ca 10-15 böcker. Men där innehållet varierar allteftersom jag läser ut vissa böcker. Sedan älskar jag att reservera böcker! Det är en speciell känsla att logga in på bibblans hemsida, söka efter alla de där böckerna som man längtar efter, reservera dom och när sedan telefonen plingar efter en viss väntetid så går man och hämtar boken! Helt gratis! Ja eller nästan i allafall, 10 kr får man betala i reservationsavgift men det gör jag så gärna så. Just nu har jag hemma:

*Skärvor av J, Magnus Ljunggren
* Höglandet, Steinar Bragi, påbörjad
* Hedningarnas förgård, Vibecke Olsson
* Främling, vad döljer du för mig? Markus Prifits, läst hälften, mycket intressant bok
* Kaninhjärta, Christin Ljungqvist
* Vargbröder, Havets fångar, Michelle Paver
*Till Flickorna i sjön, Elin Olofsson
* På fri fot, Alice Munro
* Svekets offer, Seth Mattsson
* Granne med döden, Alex Marwood. Har läst nästan hela, riktigt otäck bok!
* Okänt hot, Deror Mishani

En lagom hög kan man tycka om man dessutom betänker att jag har en några rec-ex hemma med plus en hel del egna olästa böcker. Nu var det ju det där med reservationer, mycket fiffig uppfinning det där men inte lika fiffigt när det inom loppet av tre dagar ramlar in 5 reserverade böcker! Och kvar i reservationslistan väntar ytterligare fem böcker... Så till den lilla lista här ovan så tillkommer nu då: (varav två har kort lånetid på 14 dagar....)

* Champion, Marie Lu
* 6 år, Harlan Coben
* Grabben i kuvösen bredvid, Jonas Helgesson
* Sanningen om fallet Harry Quebert, Joel Dicker
* Flickor som skimrar, Lauren Beukes

Så nu behöver jag väldigt mycket extra tid! En hel ocean av lästid hade suttit fint just nu! Men samtidigt är det en skön och fin känsla av att veta att alla dessa böcker finns tillgängliga för mig. Det är så fint att titta på bokhögarna och känslan av att stå och välja ut något speciellt för just dagens läsning är så trevlig!

Bokrelaterade prydnader!

För en tid sedan fick jag en fulsnygg present av mina kära föräldrar, en boklampa! Och då talar vi bokstavligen talat om en boklampa!  Snygg i all sin fulhet tycker jag! Den ska få ett eget litet bord vid läsfåtöljen, ska bara hitta ett passande bord bara.

 Den andra bokrelaterade saken är ett gulligt bokmärke som jag fick av kära systern häromdagen! Med katt på och ett mycket talande citat!

Tematrio: Prisvinnare

Denna vecka har Lyran fokuset på Augustpriset och vill att vi att listar tre bra titlar med författare som vunnit ett pris. Antingen böcker vi har läst eller böcker vi har lust att läsa. Jag väljer att fokusera på Augustpriset och då på tre titlar jag är sugen på att läsa!

1. Kristin Sandberg, Liv till varje pris. Dock bör jag nog börja med att läsa de två första delarna i denna hyllade trilogi.
2. Anders Rydell, Plundrarna: Hur nazisterna stal Europas konstskatter.  Jag läste en bok för unga som berörde just detta ämnet och suget växte efter mer kunskap kring detta ämnet. 
3. Tina Thunander, Doktor Nasser har ingen bil: Kairo i omvälvningens tid En titel som verkar mycket intressant, en inblick bland de som har det allra sämst ställt. Ämnen som rör den lilla människan och hennes kamp är ofta mycket intressanta tycker jag.

Sedan måste jag tillägga en liten sak: Vart är Majgull Axelsson någonstans? Jag var så säker på att hennes bok "Jag heter inte Miriam" skulle vara garanterad en nominering.

Skräck i höst!

När jag skrev mitt omdöme om Parasitus så tänkte jag göra ett litet tillägg i det inlägger, ett tillägg jag insåg behövde ett eget inlägg!  Så det kommer här! Det handlar om skräck och om mitt behov av tips!

Jag gillar skräck av alla dess slag, vissa mer former mer än andra. Det finns skräck som är i form av splatter och där typen brukar vara att fem ungdomar, oftast i alla fall, dessa ungdomar har hyrt en stuga någonstans långt ut i skogen men när de väl är där så inträffar en massa mördande, jagande och diverse annat otrevligt. Ungdomarna kan även råka hamna i knipa tack vare att bilen går sönder, de kör på en person eller rent av kör vilse, de måste hitta en telefon eftersom mobilen såklart inte fungerar, de ser ett hus som de bara måste besöka för där i det där öde, nedgångna hus måste det ju finnas en telefon.... Sedan går allt fel såklart. Tänk Cabin Fever, Jeepers Creepers eller Wrong turn. Underhållande för stunden och rätt otäckt emellanåt, lättsmält underhållning. I denna klassen finns det även splatter som är av en liten annan klass, tänk då SAW.

Min favoritskräck är dock den där krypande, obehagliga skräcken, den som syns i ögonvrån och som hörs i en skrapning på fönstret eller en skugga som far förbi utanför fönstret.  Den som brukar innebära att en ung familj eller ett ungt par flyttar till ett hus långt ut på landet, oftast den amerikanska landsbygden. Deras drömmars hus och allt är så fint så tills den där dagen då något syns i ögonvrån, tills barnen börjar bete sig märkligt eller  att hunden försvinner.  Tänk här The Haunting in Georgia, Amityville horror, The changeling eller The Conjouring.  Inom denna genren finns även vissa filmer som bygger på denna grund men innehåller ett mycket oväntad twist såsom Sjätte sinnet, Fragile eller The Others.

Sedan finns det även en under kategori som jag tycker passar in på båda dessa former av skräck och det är den där folk beger sig in i grottor eller liknande för att undersöka lite, bara titta lite och göra lite spännande utforskning. Något som ofta går väldig, väldigt fel. Denna sorts filmer skrämmer mig ofta väldigt mycket och då är det oftast inte det de hittar där inne i grottorna utan det är just att de är i grottor som skrämmer mig, jag har lite problem med trånga utrymmen och att fastna i en grotta 1 km ner under jorden är ett stort skräckscenario för mig.  Exempel på filmer har skulle kunna vara Within, The Cave, eller The descent

När det gäller läsningen så föredrar jag även denna andra formen av skräck, hemsökta hus, isoleringen, ondskefulla väsen och den där krypande skräcken som får en att bita på naglarna och får en vilja att gömma sig bakom en kudde. Men även den första formen är kan om det är snyggt gjort vara riktigt bra. ( Som om det skulle hjälpa egentligen!) 

Parasitus var just en sådan bok och jag vill ha mer sådan läsning! Och filmer med! Så bombardera mig med alla era bästa tips om böcker eller filmer som skulle ge mig en massa kalla kårar under höstens kulna kvällar! Böckerna får gärna vara på svenska men kan tänka mig engelska med, kan vara bra att försöka sig på att träna sin engelska.

De filmer jag har sett är de jag tar upp här i inlägget och när det kommer till böcker så har jag läst tex Johan Ajvide Lindqvist, Johan Teorin, Stephen King, Amanda Hellberg, Susann Hills Kvinna i svart, Joe Hill. 

Svensk skräck när den är som allra bäst.

Christian Johansson, Parasitus

Jag älskar att läsa skräck, speciellt gillar jag skräck som är lite otydlig men där den anas i ögonvrårna  och skymtas bakom knuten och där det onda är riktigt genomruttet. Gärna isolerade platser och/eller hemsökta hus, gärna med naturens krafter inblandade såsom dimma eller snöstorm. Jag vill gärna ha ondskefulla uråldriga väsen, gärna med en nypa av sägner och myter iblandat i det hela. Människans kamp mot något hon inte kan se eller knappt ens förstå det är riktig skräck för mig. Och i Christian Johanssons bok Parasitus får jag allt detta och lite därtill!

Det var längesedan jag blev så rädd för en bok som jag blev när jag läst ut Parasitus. Under lördags natten var vi av akuta skäl tvingade till att bege oss ut med bilen. Regnet öste ner, man såg knappt vägen, vår tillfälliga bil är en pyttebil, mer som en sardinburk än en bil. Dimstråken strök över vägen, mörkret var kompakt och även om det inte var Norrlands urskogar vi körde genom så kan även de småländska skogarna te sig väldigt otäcka kl 3 på natten. Jag kan säga att jag inte bara satt och spanade efter vilt i vägkanterna utan även efter gamla gubbar i rullstolar som blivit övergivna vid vägkanten..... Min puls var skyhög innan vi nådde fram till en större väg och gatlampor!

Så vad handlar då boken om? Jack och Sara har tillsammans med sina unga söner Leo och Emil köpt ett stort hus uppe i Norrland. Att byta betongdjungeln i Stockholm mot riktig skog och öppna vidder för barnens skull. Huset dom hittar är helt fantastiskt och det är långt mellan grannarna. Helt underbart även om Jack kanske inte är så förtjust, han saknar enkelheten i storstan men är villig att ge det hela en ärlig chans. I huset bor även för tillfället Saras gamla moster Elsa, en något förvirrade och mycket egensinnig tant. Så en sen mörk höstkväll så är Sara och Jack på väg hemåt efter att ha varit på ett bröllop.  De kör förbi en övergiven bensinmack, där det av någon anledning sitter en äldre man i en rullstol. Någon har övergett honom där, svårt skadade och Jack och Sara bestämmer sig för att hjälpa honom. Det skulle de aldrig har gjort.....

Christian Johansson väver fram en historia så otäck och så mörk, han berättar om ett ondskefullt väsen som funnits i 150 år och som ännu lever kvar. Här finns spår bakåt i tiden, in i den samiska traditionen och framåt i tiden via missionären som besökte samerna då för så längesedan. Jack är en stark karaktär, mycket trovärdig i sin skepticismen inför det okända som drabbar honom och hans familj. Sara är även hon en intressant karaktär, något mjukar i sitt sätt och något mer undflyende men samtidigt fullt trovärdig i sin roll som mamma. Familjen i helhet känns så varm och innerlig och mitt hjärta hinner gå sönder flera gånger under resans gång. Den norrländska skogen och mörkret spelar även de tycker jag en egen roll, den bildar själva ramen för berättelsen och skapar sin egen skräck i den isolering och ensamhet som platsen i sig utgör. Sedan har vi själv vintern och den fruktansvärda snöstorm som även den bilda en del av helhetsupplevelsen, att vara så isolerad som man är på en plats där det är långt mellan husen och närmaste stad är minst en timme bort. När sedan snöstormen kommer och vägarna stängs ner...Då är man ännu mer isolerad och den där mobiltäckningen som redan innan stormen var dålig, ja den är obefintlig nu. Familjens kamp mot dels det okända väsendet samtidigt som de kämpar mot naturkrafterna är så skicklig berättat och ytterst trovärdigt.

Christian Johansson är en mycket kompetent författare och jag trivdes mycket väl i hans värld, om än något omskakad och rädd efteråt!  Omslaget i sig är även det värt att nämna då det är riktigt snyggt!

Augustpriset 2014

Augustpriset brukar jag hålla lite koll på, det är spännande att se vilka svenska författare som nomineras och även spännande att se om man själv läst något. I år blev min egna läslista på årets nominerad väldigt kort, inte en enda är läst! Men desto fler står faktiskt på min vill-läsa-lista såsom tex Carl Michael Edenborg och Kristin Sandberg. En jag saknar på listan över skönlitterära böcker är Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam. Den om någon skulle passa in här tycker jag.

Vad tycker ni om årets nomineringar?


Årets svenska skönlitterära bok:

• Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag
• Allkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur och Kultur
• Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista
• Liv till varje pris, Kristin Sandberg, Nordstedt
• De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag
• Beckomberga, Ode till min familj. Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag

Årets svenska fackbok

• Popmusik rimmar på politik, Ann Charlotta Gunnarsson, Atlas
• Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson, Makadam förlag
• Naturlära, Lars Lerin, Albert Bonniers förlag
• Plundrarna, Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell, Ordfront förlag
• Erik och Margot, en kärlekshistoria, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand

Årets svenska barn-och ungdomsbok

• Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson & Klara Persson, Urax
• Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren & Eva Lindström Raben & Sjögren
• Vi är vänner, Eva Lindström, Alfabeta förlag
• Tilly som trodde att... Eva Staaf & Emma Adbåge, Raben & Sjögren
• Vi springer, Joar Tiberg & Sara Lundberg, Raben & Sjögren
• Mördarens apa, Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen

I mörkrets skugga

Peter Robinson, I mörkret skugga.

Det är så skönt att återfå tron på att en favoritförfattare faktiskt fortfarande kan leverera en riktigt bra deckare! Förra boken av Peter Robinson, Bad Boy, gillade jag inte riktigt utan kände mig faktiskt en aningen förvirrad när jag läst ut boken. Därför har det dröjt ett bra tag innan jag läste då nästa bok om Alan Banks och Annie Cabot. Men nu efteråt är jag nöjd att ändå chansade då detta var en riktigt bra deckare, det kändes som Alan Banks och Annie Cabot återfått något av sin forna glans.  Denna gång är det en av deras egna som mördas, polisen Bill Quinn befann sig på ett av polisens rehabshem när man blev brutalt mördad. Vem är det som så gärna vill ta livet av Quinn att han beger sig till ett ställe som är fullt av poliser?

Fallet kommer att visa sig vara långt mer komplicerat än vad det verkade från början.  Fallet visar sig även har förgreningar utomlands, till Estland. Vi får även möta en ny karaktär, internutredaren Joanna Passero, en trevlig bekantskap men jag undrar om hon kommer återkomma eller om det var ett tillfälligt besök? Jag är även glad att Annie Cabot är tillbaka igen, något tilltufsad ifrån förra boken men ändå i bra form. Jag gillar historien och jag gillar fallet, den är bättre än Bad Boy. Dock är den långt ifrån de första böckerna om Alan Banks och Annie Cabot, men det är en hygglig deckare som är trevlig att läsa och stundtals rätt spännande.  Lite klurig är den också och det är härliga miljöer som beskrivs.  En deckare skriven av en kompetent deckarförfattare, något seg men ändå helt klart värt att läsa.

Hjärtlös

Petrus Dahlin, Hjärtlös

Vi kan ta och börja med omslaget! Jag tycker det är så obehagligt att jag rent av fick vända den upp och ner när jag hade boken liggande på nattduksbordet! Men det passar också väl ihop med berättelsen!

Boken handlar om Maia, en ung tjej som tillsammans med sin amerikanska pappa och sin svenska mamma flyttar till New York. Maias farfar har gått bort och familjen har ärvt hans stora våning. Maias pappa är forskare och hennes mamma är läkare så båda två får snabbt viktiga arbeten vilket innebär att Maia får den första tiden reda sig själv, ensam i den stora våningen. Våningen är så stor att det är faktiskt lätt att gå vilse i den och av någon anledning så är den också väldigt kall. Hur de än fixar med elementen så blir det aldrig riktigt varmt i lägenheten.  Men i hörnrummet så är det av någon anledning alltid väldigt varmt, ett rum som dessutom är låst och dit in får Maia absolut inte gå in. Båda hennes föräldrar förbjuder det.  Men Maia kan inte riktigt låta bli...

Detta är en riktigt ruggig berättelse och den skrämmer mig rejält faktiskt trots att den är skriven för yngre läsare. Petrus Dahlin är mycket skicklig på att berätta en spökhistoria och hans lågmälda ton gör att hela historien blir ännu mer spännande. Maia är en fin tjej, väldigt ensam just nu och väldigt fokuserad på mål och att vara duktig. Det blir man nog lätt med två föräldrar som är hårt karriärfokuserade och som har mycket höga prestationskrav. Just denna biten av historien tilltalar mig med, då det gör att berättelsen inte bara blir en ruggig spökhistoria utan även en berättelse om en ensam tjej som längtar efter sin bästa vän hemma i Sverige och om hur det är att växa upp. Jag sträckläste denna boken på en kväll så bra tyckte jag den var!  Spännande spökhistoria som är riktigt obehaglig framemot slutet så det gäller att inte vara alltför spökrädd när man läser Hjärtlös.

Bokbloggsjerkan 17-20 Oktober

Denna vecka har Annika en riktigt klurig fråga i veckans jerka: Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Mitt första spontan svar blir: Alla!  Jag tycker bäst om att få läsa en bok utan att veta alltför mycket om den, jag brukar vara mycket försiktig med att läsa baksidetexter eller läsa recensioner om böcker som jag själv vill läsa. Jag vill att min läsning ska vara opåverkad av andras tycken och tänkande. Men jag behöver ändå veta något allmänt om boken ju för att veta om boken ens passar in på mig.  Men annars tycker jag nog att man inte bör veta alltför mycket om boken man ska läsa. Jag är så pass att om jag råkar läsa en negativt omdöme om en bok jag själv är tveksam att läsa så kan det bli så att jag drar mig för att läsa boken!

Sen är det klart att det finns vissa böcker som  är extra svåra att försöka beskriva i allmänna ordalag utan att riskera att man förstör hela handlingen. Där själva handlingen i sig rymmer så mycket oväntat att man måste själv få läsa det utan att det påverkas av vad andra tror eller tänker om boken. Annika tar själv upp Dennise Lehanes Patient 67 vilket även jag tycker är ett mycket bra exempel. Sedan tycker jag Gone Girl av Gillian Flynn är ett annat bra exempel på en bok som rymmer så många lager och twister att man bör läsa den helt opåverkat. Även Nattfilm av Marisha Pessel är en bok som man bör läsa helt opåverkad då det är en så speciell bok med så många tolkningar och lager i sig.

Så ett svar blev det men något ospecifikt och otydligt! 

De osynliga

Stef Penney, De osynliga 
Rec-ex ifrån Bazar Förlag ( Tack så mycket!)

Detta är en kriminalhistoria om en ung kvinna som försvann för sju år sedan men det är en mycket ovanlig sådan då hela boken berättas ur ett romskt perspektiv. Vår privatdetektiv Ray Lovell som tar sig an fallet med den försvunna romska kvinna är halvrom. Ray har alltså dubbelt utanförskap, han är ju inte helt gadjo (vit) men han är samtidigt inte helt romsk heller. Det var Rays far som var rom som gifte sig med en gadjokvinna och dessutom valde att bli bofast och skaffa sig ett riktigt arbete.  Den andra rösten som berättar historien är en ung kille, 14 år, vid namn JJ. JJ tillhör familjen Janko, samma familj som den unga kvinnan försvann ifrån.  Så vi får så att säga komma in på insidan av det romska livet. Familjen Janko är traditionellt resande romer. Kvinna som heter Rose var gift med en släkting till JJ och hon lämnade dessutom sin sjuka son bakom sig. Sju år efter hennes försvinnande kommer då hennes far till Ray och ber honom att hitta henne. Vi befinner oss i England.

Jag fann boken vara en lågmäld berättelse som har ett långsamt driv där historien vecklas ut en bit  i taget. Stef Penny är mycket skicklig i sitt sätt att skriva och hon har ett språk som tilltalar mig mycket. Jag funderar lite över hur hon tagit reda på så mycket om det romska livet och traditioner då det verkar så äkta. Hennes personer är trovärdiga och lätta att förstå sig på. Jag gillar Ray väldigt mycket, han är en man som gått igenom mycket.  Han är en sorglig figur som gärna tar ett glas för mycket och som smyger på sin fd fru, han saknar henne så innerligt och förstår inte varför hon lämnade honom.

När vi sedan lyssnar på JJ får vi en helt annat ton i språket, det känns grabbigt och tonårsaktigt! Mycket träffsäkert tycker jag det är, JJ är en ju en ung kille som inte bara brottas med familjehemligheter utan även med att försöka förstå sig själv och sitt utanförskap.  Just detta att vi får följa JJ på insidan så att säga fördjupar historien och gör att den ännu mer intressant.  Skildringen av det romska livet, deras utanförskap och deras kultur är fint skildrar på ett eftertänksamt sätt.

Jag läser och jag njuter! Detta är en mycket bra bok med en intressant historia som också innehåller en hel del spänning. Jag hade verkligen inte kunnat ana hur det skulle sluta så det var också skickligt gjort av Stef Penney.  Penneys andra karaktärer i boken gillar jag också, de känns trovärdiga och de fyller sina funktioner väl.

Jag älskade Penney första bok I Vargars följe och jag blev mycket förtjust i De osynliga, så nu hoppas jag verkligen inte att det tar 5 år till innan hennes nästa bok kommer ut!

En liten paus

Just nu har jag väldigt mycket att göra med mina studier och jag är dessutom inte fullt frisk just nu. Jag har problem med svår värk och just nu räcker inte orken till för att ta hand om bloggen. Jag hoppas på att till helgen återfått en del krafter och då ska jag försöka skriva ikapp om alla utlästa böcker.

Men jag kan passa på att visa upp tre fina böcker som hittat hem till mig under förra veckan och denna veckan. Två av dom kommer direkt ifrån författaren, Mari Åberg skrev ett trevligt mail till mig med en frågan om jag kunde tänka mig att läsa hennes böcker. Efter att ha läst på om dom så väcktes mitt intresse och jag tackade ja! De två böckerna är delar i en tänkt trilogi, de heter Och kvar stod en röd resväska och Löftet. Jag började på den första igår och jag är definitivt fast!  Så Tack för böckerna!

Den andra boken är en hett efterlängtad fortsättning, bok två om Karou och Akiva, Blod och stjärnstoft! Tack till Bazar förlag för rec-ex, recensionsdatum på denna är i slutet på oktober.

Stjärnstoft

Neil Gaiman, Stjärnstoft

Efter att ha läst den fantastiska boken Oceanen vid vägens slut så kände jag för att läsa mer av Gaiman. Men kanske var detta inte riktigt rätt val? Boken Stjärnstoft är en fin berättelse fylld med det underfundiga gaimanska språket. Jag gillar sagotemat och uppbyggnaden kring ramberättelsen men den kommer ju inte i närheten av Oceanen vid vägens slut. En orättvis bedömning av Stjärnstoft måhända men jag gillar ju den ändå. Historien är kort, kanske är det det som drar ner betyget, det blir lite för kort då det finns så många element  i denna berättelse att jobba kring och som hade kunnat byggas ut mer.

Historien börjar i byn Wall, en liten grå by som hukar längst upp på ett klipputsprång. Byn omges av en hög mur, därav byns namn Wall. På andra sidan muren finns en äng, en äng som gränsar till en skog. Denna gräns är dock inte en vanlig gränsdragning och byn Wall är inte så oansenlig som den först verkar. Gränsen går nämligen mellan vår värld och Älvariket.  Invånarna är byn Wall är gränsvakter och var sjunde år arrangerar de en marknad på den där stora ängen som aldrig aldrig någonsin används. I denna by finns Thristan Thorn, en ung man som är vansinnigt förälskad i Violet. Violet som knappt ens märker att Tristan finns vilket leder till att han avger ett löfte som innebär en svår resa och ett dumdristigt företag. När en stjärna faller över byn och landar öster om muren, bortom gränsen, lovar han att hämta hem den stjärna till Violet.  Historien utvecklas till en sagobetonad berättelse och vi får möta onda häxor, små vättar, feer och diverse andra sagofigurer. Jag finner faktiskt att Tristan är en omogen och elak karaktär i början men under historiens gång förändras han. Dock blir berättelsen något för kort för att skapa en trovärdig utveckling. Men det är ett klassiskt sagotema, en ung man ger sig ut på en resa och får på vägen lära sig ett och annat om livet och sig själv. Tristan Thorn är också en ung man som inte riktigt hör hemma i byn, där finns en hemlighet som gör att hans resa kommer bli en stor upptäckt även för honom själv.  En enhörning spelar t ex en stor roll i berättelsen och den fallna stjärnan är något helt annat än vad man förväntat sig.

På det stora hela är det en mysig berättelse med många fina element och spännande detaljer. Som jag nämnde i inledning så är en av de stora behållning Gaimans vackra målande språk som är en fröjd att läsa.  Tydligen har Gaiman hämtat inspiration ifrån Shakespears En Midsommarnattsdröm.

Tävling hos Sagan om sagorna!

Anna på bloggen Sagan om sagorna har en tävling där man kan vinna hela tre böcker! Alla tre böcker är jag väldigt nyfiken på, främst kanske då Röd som blod av Salla Simukka och Miriam om natten av Maria Nygren. Men även Patrick Lundberg låter intressant! Länk till tävlingen HÄR

Så kika in hos Sagan om sagorna och ta chansen att vinna ni med! Passa även på att läsa runt lite på Annas blogg då hon har många fina inlägg!

Mord i natten

Donna Leon, Mord i natten

Kommissarie Brunetti får ett oväntat besök av en ung vacker kvinna som dyker upp på hans kontor en tidig morgon, han känner igen henne men kan först inte placera henne. Den unga kvinnan heter Maria Testa, hon har tidigare varit nunna och hon har arbetat bla på det vårdhem där Brunettis mor bor. Nu söker hon upp Brunetti i en helt annan sak, hon har rent av lagt doket av rädsla för det som händer innanför murarna på de andra hemmet hon arbetat på. Maria Testa säger att de gamla dör, fast de inte borde vara tid för dem att dö nu.  Brunetti börjar givetvis drar i trådarna kring detta mystiska fall, ett fall där han inte riktigt vet vart han ska börjar eller hur han ska tillväga. Men ganska snart blir det tydligt att någon inte gillar att Brunetti lägger sin näsa i blöt. Jag gillar att läsa om Brunetti och hans kära stad Venedig, vardagens Venedig långt bortom turistbroschyrerna och de vackra reklambilderna, men ändå ett Venedig med en rikedom och skönhet bortom det vanliga. Brunetti har ett ledord tycker jag och det är rättvisa, allt går kanske inte enligt planerna och allt faller kanske inte helt på plats exakt såsom man vill ha det egentligen, men så länge rättvisa har blivit skipad och alla är nöjda så är även Brunetti nöjd.  Jag gillar även hans familj, hans fru Paula och hans två barn, de har en innerlig och kärleksfull relation och de äter gärna massa god mat hela tiden!  Brunetti är en mild man med ett mycket sympatiskt sinnelag, jag upplever Leons böcker om honom som en blandning av Morden i Midsumer och Hercule Poirot. Om än i något lättare version! Dock finns det även med det spindelnät av korruption, makt, politik och maffia som är en del av Italien invävt i själva historien, det belyses och även ibland kritiseras det starkt.

 Härlig avkopplande läsning!

Tematrio: Prepositioner

Lyran vill att vi ska fortsätta med de grammatiska övningar även denna vecka och tala om tre bra böcker med prepositioner i titeln.  Här fick jag besöka Ordklasser.se igen för att klura ut veckans tema:  "Prepositioner" är ord du använder för att beskriva olika förhållanden mellan personer, platser, saker"

Jag hoppas nu att mina tre utvalda är rätt och innehåller en preposition! Säg gärna till annars så jag lär mig!

1. Himmel över London, Håkan Nesser. En mycket annorlunda spion/thriller/kärleks roman som jag fast jag läst den inte riktigt kan förklara vad den handlade om! Men jag vet att jag upplevde läsningen som spännande och utmanande
2. Världar av liv, Mattias Klum. En faktabok smög sig in här och det är den väl värd då det är en helt fantastik bok som förtjänar att läsas av många!
3. En tid för mirakel, Karen Thompson Walker En tankeväckande bok om hur dygnet tid rubbas och förlängs, vår berättare är en ung flicka på gränsen till att bli vuxen. Mycket fascinerande och intressant bok, djupt skrämmande emellanåt faktiskt.

Top Ten Tuesday: Karaktärsdrivna böcker

Denna tisdag ville de på Top Ten Tuesday att vi ska lista tio böcker som är karaktärsdrivna, här får jag erkänna att jag fick ta Google till hjälp faktiskt! Men hittade snart på en sida med ett bra svar och då blev det ganska så lätt, citat ifrån sidan där skrivaren jämför character driven och plot-driven: 

    character-driven describes stories where the emphasis is on characterization, inner conflict, and    relationships. Such stories can have a Goal that is more internal, such as changing an attitude or becoming something. Plot-driven describes stories where the emphasis is more on plot twists, external conflict, and action. Often the story goals are more external such as obtaining, winning, escaping, or changing a situation.

Så böcker där fokuset ligger på karaktärerna, de inre konflikterna och relationerna mellan människorna i böckerna, det kanske inte blir helt rätt men detta är min tolkning! Då ska se om vi kan hitta tio bra sådana!

1.  De Osynliga, Stef Penny. En bok jag läste ut i natt faktiskt, en thriller förvisso men där fokuset mer ligger på de två huvudkaraktärernas inre resa och deras förändring mot sig själva och andra runt omkring dom än enbart fallet de arbetar med.
2.  Fredrik Backman, både boken om Ove och boken om Elsa passar bra in här tycker jag.
3. Patrich Rothfuss, Berättelsen om kungadräparen,  här har jag läst de två första böckerna och längtar efter nästa del med Kvothe
4. Maggie Stievfater, Serien om Mercy Fall framförallt, Sam, Grace, Cole och Isabel är alla starka karaktärer som driver historien framåt. Men även hennes fristående bok Dödsritten kan passa bra in här samt serien om Blue
5. Martin Jern, Svensk synd. Också en bok jag nyss avslutat, även här har vi en stark karaktär, Otto, som måste möta sin största skräck och får lära sig mycket oväntat på vägen.
6. Tahere Mafi, serien om Juliette, Adam och Warner är också fylld med starkt drivna karaktärer.
7. Rainbow Rowell, Eleanor & Park. Starka karaktärer som växer och förändras genom historien, en stark skildring av utsatthet, ensamhet, vänskap och kärlek
8. Per-Anders Fogelströms böcker rymmer många karaktärer med mycket driv och inre förändringar.
9. Alice Munros novellsamlingar är som knivskarpa tvärsnitt ur vanliga människors vardag, det är alltid träffsäkert och alltid tänkvärt. 
10. Hjalmar Söderberg, Dr Glas. Detta måste väl ändå vara en karaktärsdriven bok! Dr Glas resa och svåra dilemma är det som bygger själv boken ju.

character-driven describes stories where the emphasis is on characterization, inner conflict, and relationships. Such stories can have a Goal that is more internal, such as changing an attitude or becoming something.

Plot-driven describes stories where the emphasis is more on plot twists, external conflict, and action. Often the story goals are more external such as obtaining, winning, escaping, or changing a situation. - See more at: http://www.how-to-write-a-book-now.com/character-driven-vs-plot-driven.html#sthash.GJw9hhxk.dpuf

character-driven describes stories where the emphasis is on characterization, inner conflict, and relationships. Such stories can have a Goal that is more internal, such as changing an attitude or becoming something.

Plot-driven describes stories where the emphasis is more on plot twists, external conflict, and action. Often the story goals are more external such as obtaining, winning, escaping, or changing a situation. - See more at: http://www.how-to-write-a-book-now.com/character-driven-vs-plot-driven.html#sthash.GJw9hhxk.dpuf

character-driven describes stories where the emphasis is on characterization, inner conflict, and relationships. Such stories can have a Goal that is more internal, such as changing an attitude or becoming something.

Plot-driven describes stories where the emphasis is more on plot twists, external conflict, and action. Often the story goals are more external such as obtaining, winning, escaping, or changing a situation. - See more at: http://www.how-to-write-a-book-now.com/character-driven-vs-plot-driven.html#sthash.GJw9hhxk.dpuf

character-driven describes stories where the emphasis is on characterization, inner conflict, and relationships. Such stories can have a Goal that is more internal, such as changing an attitude or becoming something.

Plot-driven describes stories where the emphasis is more on plot twists, external conflict, and action. Often the story goals are more external such as obtaining, winning, escaping, or changing a situation. - See more at: http://www.how-to-write-a-book-now.com/character-driven-vs-plot-driven.html#sthash.GJw9hhxk.dpuf

Kungens barn

Sonya Hartnett, Kungens barn

Detta är en bitterljuv berättelse med ett sagoskimmer över sig, men det är också en mörk skildring över ett krig, det där stora kriget. Vi får följa två barn som tillsammans med sin mor flyr London, de evakuerar ut till farbroderns herrgård Heron Hall, pappan har ett viktigt arbete och måste stanna i staden. Väl på plats så väljer de att ta hand om ett av de barn som ensamma skickats ut på landet för att sättas i säkerhet, lilla May får följa med dom till Heron Hall. Vår berättarröst är Cecily, en bortskämd, klumpig och naiv tolvårig flicka som alltid levt ett skyddat liv omgärdat av värme och kärlek, hon gör så att tiden vid Heron Hall både känns som ett förlängt sommarlov men med en verklighet som närsomhelst kan krascha allt det där sagoskimrande. Hon tar sig an May lite grann som om hon hittat en övergiven kattunge, dock är May en självständig och mycket klok flicka som tål att bli hunsad med. Brodern Jem, han är en pojke som så förtvivlat vill vara man, han skäms över att han flytt staden mitt under brinnande kriget. Han vill ju vara man och göra något viktigt, något ärofullt!

 Mitt i allt detta så finns det också en ruin, som ligger undangömd på Heron Halls ägor, där de två flickorna möter två pojkar. Samtidigt så berättar farbrodern en saga, en saga om en hertig och två pojkar samt om ett slott vid namn Snöslottet, samma namn som ruinen en gång i tiden bar!  Det är en vacker bok berättade på ett poetiskt sätt med många egenheter och underfundigheter, Sonya leker gärna med orden och bygger egna metaforer och bilder. Det är härligt att läsa och jag blir glad inför hennes språk trots det mörka allvar som finns med i bakgrunden hela tiden. Kungens barn är en mångbottnad historie med många nyanser och komplexa karaktärer som genom historien växer och förändras, spelet mellan barnen präglas av kriget och kan tolkas med bakgrund till det som sker utanför Heron Halls sommarlovsskimrande bubbla. En speciell läsupplevelse som jag verkligen njöt av, detta är verkligen inte enda gången jag läser Sonya Hartnett!

När Kejsaren var gudomlig

Julie Otsuka, När Kejsaren var gudomlig

Jag läste Julies Otsukas bok Vi kom över havet förra året, en bok som verkligen knockade mig med sin genomträngde kollektiva röst. En bok berörde mig på djupet. Så mina förväntningar var relativt höga när jag nu tog mig an bok nr 2, som egentligen är hennes debutbok men av någon anledning ges de ut i fel ordning här i Sverige.  Tiden i boken är under andra världskriget, 1942 närmare bestämt och vi befinner oss i  Berkley Kaliforniern, USA. Här kommer vi möta en familj, en ung familj bestående av mamma, pappa, dotter och son. Pappa kommer att inom kort föras bort, för att förhöras om han ev är en spion, hans enda fel är att han råkar vara japan. Resten av familjen kommer precis som alla andra japaner, vare sig de är födda i Amerika eller nyss inflyttade, att forslas bort och sättas i ett speciellt läger. Som skydd för dom sägs det men framförallt som skydd mot landet, de kan ju vara fienden. Pearl Harbor har precis bombats sönder och samman, man vet ju aldrig vad som kan hända nu.  Alla dessa japaner i USA som nu får lämna sina hem, sina tillhörigheter, sina jobb och sina liv, enbart för att de över en natt förvandlats ifrån grannar, arbetskamrater, skolkamrater, vänner och bekanta till fiender. 

Jag dras in i historien och jag gillar hur Otsuka byggt upp själva berättelsen, jag upplever att den går i fyra steg. Först möter vi kvinnan, mamman, under hennes förberedelse inför själva resan och tvångsflytten, därefter tar dottern, flickan, över under själva resans gång ifrån den första plats de hamnar på till den andra plats där de kommer stanna i närmare 3 år, här på denna plats så är det sonen,pojken som för talan, han återger tiden i lägret med träffsäkerhet. När de sedan återvänt hem så har de en gemensam röst ett tag för att i allra sista kapitlet så är det fadern, mannen som berättar sin del av historien. Julie Otsukas språk är avskalat men ändå så vibrerande av liv och känslor. Otsuka lyfter här fram en sida ur den amerikanska historien som är rätt okänd eller i alla fall inte talas högt om, ett mörkt kapitel i historien helt enkelt. Och hon gör det på ett varsamt, finstämt sätt, hon anklagar inte eller viftar med pekpinnar utan hon berättar bara. Den familj vi får följa får aldrig några namn, de blir namnlösa nästan som alla de människor som berövades sina identiteter i samband med dessa tvångsförflyttningar. Det är ett stiligt grepp men samtidigt skapar det en viss distans hos mig som läsare, jag känner mig utanför och där jag känner mig mer som en utomstående betraktare än en som är med nära familjen hela tiden.  Men jag blir ändå djupt rörd av boken och det är en sällsam upplevelse att läsa Otsukas böcker.

De odödligas regler

Julie Kagawa, De odödligas regler

Jag köpte denna boken i våras, en liten belöningsbok, framsidan tilltalade mig och baksidetexten gjorde mig nyfiken. Jag bar hem den lilla boken, läste ca 100 sidor, därefter hamnade den stackars boken i något slags limbo. Jag la den i en speciell hög på nattduksbordet, en paushög kan man väl säga att det är, och jag provade ett par gånger att läsa den men det ville sig inte riktigt. Så jag funderade rent av att ge upp vilket kändes trist då jag verkligen trodde att boken skulle vara något för mig. Men så läste jag Helenas recension om boken och jag blev riktigt nyfiken igen! Så tack Helena för peppen! Läs hennes inlägg HÄR!

Vad handlar då boken om? Det är någon gång i framtiden, i USA som vanligt, det normala samhället har kollapsat mycket tack vare Röda pesten, en slags rabiesliknande smitta som drabbar både människor och djur. Vampyrerna har tagit kontrollen över städerna och lovar beskydd över de fåtal människor som fortfarande lever, men bara om de agerar levande blodbanker åt dom! Vår berättare är Allie, en 17-årig tjej som lever i en stad men som oregistrerad. Hon slåss för sin överlevnad och varje dagen är en kamp mot svälten. Hon lever tillsammans med ett antal personer, ett slags ömsesidigt tvångsrelation, för ju fler desto starkare. Men en dag när de är på jakt utanför stadens murar går något fruktansvärt fel och Allie blir svårt biten av en smittad. Det är nu hon träffar Kanin, en vampyr, han kan rädda henne men då kommer hon också att omvandlas till vampyr.

 Och det är just detta som gör att jag ville gilla boken, det är en sådan annorlunda vinkel på hela temat. Vi har en hjältinna Allie men hon är samtidigt en av de onda egentligen. Hon känns stark men samtidigt väldigt sårbar. Den resa hon får ge sig ut är riktigt fascinerande och de människor hon möter är mycket speciella,framförallt då Zeke. Jag gillar hur vi får en tydlig bild av hur världen ser ut och hur samhället fungerar men utan att det blir för överlastat. Kärleken finns med såklart men det är fint skildrar, den är absolut inte lätt och det sker inte bara över en natt eller så, utan den utvecklas på ett sätt som känns normalt. Men för Allie är ju allt så mycket svårare, hon är ju faktiskt egentligen ett monster. Jag gillar dessa bitar hos henne, hennes funderingar kring vem hon är och vad hon kan vara. Jag gillar även Kanin, även om jag måste erkänna att jag hade och har lite svårt med hans namn, men tydligen heter han samma sak i den engelska utgåvan så det är nog inte så att det är en felöversättning utan mer att Kanin ska uttalas med hårt Ka-ljud i början, typ Ka nin och inte kanin.  Kagawas vampyrer är annars av den rätta sortens vampyrer, de glittrar definitivt inte utan de är mörka och av naturen ondsinta, precis som de ska vara.

 Sträckläsning på slutet och nu måste jag bara se till att lägga vantarna på nästa del!

Korten på bordet eller Hercule Poirot i högform!

Agatha Christie, Korten på bordet.
Länken går till en wikisida, min egna bok är en loppisbok och saknar tom skyddsomslag så ingen
framside-bild denna gång!

Hercule Poirot möter Mr Shaitana på en utställning av förnämliga snusdosar och blir lätt fascinerad av denna märkliga man, en man välkänd i Londons socitetskretsar men som också anses vara något exotiskt och udda. Så när Mr Shaitana berättar om sin hemliga fascination inför mördare eller rättare sagt mördare som lyckats komma undan så kan inte Hercule Poirot bli annat än nyfiken. Så när han får en inbjudan till en middag där Mr Shatiana kan visa några av sina "samlingsexemplar" så kan Poirot inte tacka nej. Vid middagen samlas då alltså 8 gäster, fyra detektiver av olika slag och fyra personer som kommit undan med mord. Efter en middag med förtjusande konversation och syrliga som antydningar så slår de 8 sig ned för att spela bridge, 4 stycken slår ned vid ett bord i ett rum, det är de fyra detektiverna. Vi får här möta Överste Battle, Mr Race, Ariadne Olivier och så Poirot förstås! I ett angränsande rum slå de övriga ned, en ung fröken, en doktor, en storviltsjägare och en äldre lady. Kvällen går, bridge spelas och när sista partiet är slut upptäcks att Mr Shaitana som satt bredvid i en fåtölj i det senare rummet inte alls sover, utan är mördad!  Så vem är då mördaren!

Detta är en typisk pusseldeckare av det låsta rummet slag, ingen har kommit in i det rummet där Mr Shaitana befann sig och ingen har gått ut. Så vem är den skyldige? Här kommer då Poirots små grå celler verkligen till nytta och han är här i bättre form än den förra jag läste, Katt bland duvor. Hercule har ju även tre till som hjälper till med fallet. Kommissarie Battle jobbar högt upp inom Scotland Yard, Överste Race är hemlig agent och Ariadne Oliver är ju deckarförfattarinna! Hercule och Ariadne kommer att mötas igen i senare böcker och ha följe genom många historier, detta är dock den första gången de möts. Även Överste Race kommer dyka upp igen vid ytterligare ett tillfälle i en Poirotberättelse medan kommissarie Battle gör sitt enda framträdande i denna bok. Vilket är lite synd då jag verkligen gillade Battle, han må se lite träaktig ut men man ska akta sig för att tro att det också innebär att han är trögtänkt!

Det är mysig läsning och man får verkligen tänka till ordentligt. Bridgespelet som sådant har en framträdande roll och det är i detta invecklade spel som Poirot hittar många av sina ledtrådar. Jag har hört talas om bridge tidigare men aldrig förstått mig på det hela, i samband med att jag läste denna bok så googlade jag bridge men inte ens det gjorde mig så mycket klokare! Som tur är kan Poirot ändå ledsaga mig genom denna snåriga lilla historia utan att jag känner att jag missar något viktigt. För i denna bok så är verkligen Poirots små grå celler i högform och jag älskar verkligen hans kvickhet och lätt arroganta sida.  Jag hade vissa aningar i början, sedan valde jag en annan inriktning men ändå blev jag snuvad på konfekten! En mycket underfundig berättelse och jag njöt verkligen av läsningen.

Nu är dock mitt lilla bestånd av Poirot böcker slut, den tredje visade sig vara en helt fristående bok av ett helt annat slag. Men jag tänkte besöka byns secondhand nu i veckan och se vad de har, kan vara ett mysigt och spännande litet miniprojekt under hösten tänkte jag.

Bokbloggsjerkan: 3-6 oktober

Denna veckas jerka kretsar kring planering! Annika ställer frågan: Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

Nej det kan jag inte påstå att jag gör.  Jag är en läsare som styrs väldigt mycket av mina känslor, humör och dagsform när jag väljer läsning så att planera och skapa listor skulle bara bli katastrof för mig.  Men egentligen kanske jag skulle svara nja där i början för lite planerar jag nog ändå, om jag har fått/bett om rec-ex så blir det lite planerande för få in dom i läsordningen. Speciellt om boken i fråga har ett specifikt recensionsdatum då blir det ju att planera in det.

 Men i övrigt så nej ingen planering här! Jag har lite såsom Annika säger mentala läslistor och tankegångar kring böcker jag vill läsa men dessa är mycket flytande och mycket lösa i sin form.  Såsom att jag har en mental notering om att under hösten läsa mer äldre litteratur såsom Fogelström, Pearl S Buck och Vilhelm Morberg plus att jag har startat ett litet miniprojekt kring Agatha Christie.  Samt  tänkte jag beta fler böcker på Vill-läsa listan och nya böcker listan vilket ju är ett pågående projekt utan tidsram eller krav!

Vid fyrtio börjar livet

Stefan Åberg, Vid fyrtio börjar livet
( Rec-ex ifrån författaren, Tackar så mycket!)

Jag fick ett mail ifrån författaren Stefan Åberg med en förfrågan om jag skulle vilja läsa hans egenutgivna bok. Jag läste på lite om boken och tackade därefter ja. Bokens historia kretsar kring två stycken personer, Pontus och Erika. Både är de omkring 40 år, lever i samma trappuppgång i Malmö, tiden är mellan 1997/98 och båda söker de efter den rätte. Pontus är nyskild, en skilsmässa som tog hårt på honom men där han nu  när han hittat fotfästet igen börjar fundera på hur han ska hitta någon speciell. Erika jobbar som sjuksköterska, umgås mycket med sina väninnor och har en del svårigheter alt förväntningar som kretsar kring hennes familj, även Erika letar efter någon speciell. De två väljer två olika vägar till att försöka hitta denna någon. Pontus ger sig i kast med en något okonventionell metod, nämligen kontaktannonser. Han planlägger noggrant annonserna, svarar på lämpliga annonser och har en speciell pärm för alla svar. Erika går på en med traditionell väg, hon går ut på nattklubbar tillsammans med vännerna, engagerar sig i nya fritidssysslor såsom golf.  Det är spännande att följa dessa två människorna, de är båda lätta att ha med att göra och jag gillar att umgås med dom en tid. Ett ord som fastnar när jag läser Åbergs bok är ordet "vardaglig" och då i en positiv betydelse. Det är trivsamt att läsa om deras längtan och deras vardagar,  det är lätt att känna med dessa två i deras olika mödor och svårigheter. Jag gillar även de tydliga tidsmarkörerna såsom Prinsessan Dianas död, filmen Adam och Eva, tv-serien Rederiet och julkalendern med Pelle Svanslös. Jag gillar även miljöerna, boken utspelar sig i Malmö. En stad jag som skåning känner till, jag bor inte i Malmö men har varit där några gånger genom årens lopp.

 Stefan Åbergs bok är ganska så annorlunda jämte det jag brukar läsa, min favoritläsning kretsar ju ofta kring betydligt mörkare och nattsvartare böcker än så här! Men trots detta fick jag en riktigt fin lässtund med Åbergs bok och jag gillar det.

Trots det känner jag att där är vissa saker som jag reagerade på när jag läste boken. Hos Pontus så saknar jag mer tydliga känslor, han är så ordentligt, så noggrann och så snäll i sitt sätt. Jag hade kunnat önska mer känslostyrka, framförallt tillsammans med Sheryl. Erika tycker jag fick mindre utrymme än Pontus, men hos henne fanns det flera delar som jag gärna läst mer om såsom hela hennes familjesituation.  Lite tror jag att det kan beror på att Åberg gärna berättar istället för att bara visa/gestalta, ett grepp som fungerar väl på det stora hela men för att få en bra text att bli lite bättre hade nog mer visande/gestaltning istället för berättande varit bra på sina ställen. Våga utmana läsaren!  Sedan har jag lite problem med längden på boken, jag tror även att texten vunnit på att stramats åt lite, som det är nu så när jag kommer till mitten känner jag att jag fastnar lite. Jag känner också att jag saknar en tydlig koppling mellan Erikas historia och Pontus historia, de är mer som två parallella historier som inte riktigt hänger ihop eller får en tydlig sammankoppling. Spoiler, markera för att läsa ( Jag var helt övertygade om att Erika och Pontus skulle bli tillsammans, det trodde jag faktiskt nästan hela vägen igenom!)

Men jag är glad att jag fick chansen att läsa Stefan Åbergs bok och jag tyckte det var trevligt att umgås med Pontus och Erika. Det ska bli spännande att se vad författaren kommer ut med härnäst!

Tävling hos Christin Ljungqvist!

Christin Ljungqvist är en författare som jag varit nyfiken länge på nu, jag har en gång börjat på Kaninhjärta och gillade det jag läste väldigt mycket. Men det var folk i kö på den så jag fick vackert återlämna den oläst till biblioteket igen. Jag längtar efter att få fortsätta läsa dessa fina böcker! Men nu ordnar Christin Ljungqvist en tävling där man kan vinna alla hennes tre böcker, inklusive den allra senaste Rävsång och såklart ska jag chansa och hoppas på en vinst! Ni kan själva gå in HÄR och läsa mer, har ni egen blogg kan ni också prova er lycka!

Game of Thrones i serieformat

George R.R Martin, Daniel Abraham & Tommy Patterson

Kampen om Järntronen, Del 1

George R.R Martin är nog vid det här laget rätt känd med sina omtalade bokserie Game of thrones och tv-serien kopplad till denna långa boksvit. Jag har själv läst och uppskattat bok 1 och 2 men har dock fastnat någonstans i mitten på bok 3. Det är tjocka rackare detta med ett massivt uppbåd av karaktärer och ett intensivt myller av detaljer och händelser, att försöka hålla reda på alla släktförhållande och lojaliteter är nästan helt omöjligt. Som tur är finns det i böckerna ett appendix med släktförhållande och vem som är lojal med vem.  Det är en komplex historia med många lager och nyanser, för det där med gott och ont är inte så självklart i denna bokserie.  De goda kan omvandlas till onda medan onda kan bli goda eller så blir de något mittemellan, många lager och kontraster. Man får även vara försiktig med vem man hejar på, de har en tendens att dö helt plötsligt ens favoriter! Världsuppbyggnaden är även den imponerande, ett vidsträckt land med många territorier och områden som behärskas av enskilda lorder. Rent tidsmässigt känns det som vi är någonstans på medeltiden.

 Så hur kan det fungera att trycka ihop hela detta till ett seriealbum? Förvånansvärt så lyckas det väl, mycket tack vare att det som George R.R Martin själv säger att seriealbumet är ett fenomen som ska byggas på egna premisser. Seriealbumet är inte kopierat rakt över utan är istället en bearbetning av boken och just detta gör att serien håller ihop, bok 1 är även delat i  tre delar (tror jag). Det är spännande "läsning" med härliga bilder, lite upplever jag att tecknaren har svårt att få till de mänskliga dragen hos vissa karaktärer. Vissa karaktärer känns lite kantiga och livlösa, även hästarna ser väldigt knepiga ut. Men annars gillar jag läsningen av detta album och jag kommer säkert läsa nästa del med, jag lånar dom i så fall på biblioteket.  Det är underhållande för stunden men inget jag är överdrivet förtjust i. Men det har mer med själva konceptet med seriealbum att göra än själva historien och författaren att göra. Jag är inte en bildläsare utan föredrar nog faktiskt ord!

September

 Så har ännu månad gått och nu landar vi i oktober, sommaren har kommit och gått, hösten har landat här med mörka kvällar, krispighet i luften och röda löv som faller.  September bjöd på många fina lässtunder men var också en intensiv månad med mycket studier och en del jobb. Så jag ligger efter en hel del med själva skrivandet om alla lästa böcker, men tänkte ta en dag i nu i helgen och beta av en rejäl hög. September bjöd även på rejäl hög med rec-ex vilket alltid är väldigt trevligt.

Som vanligt är detta bara en kort sammanfattning över månadens böcker, gå in Här så hittar ni den fullständiga listan där!

Månadens bästa:  Sonya Hartnett var en riktig upplevelse! En bitterljuv sagoskimrande berättelse om det stora kriget, sett ur ett barns ögon.
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Mitt första återbesök hos Hercule Poirot var inte helt angenäm, Katt bland duvor var inte vidare bra. Dock så var nästa bok Korten på bordet en höjdare!
Månadens dystopi:  Allegiante av Veronica Roth var en förvirrad blandning av både fantastisk läsning och mindre bra läsning med ett slut som var både genialt och fruktansvärt förfärligt.
Månadens finaste: Julie Otsuka bjöd återigen på en vacker berättelse med djupa toner och svärta, boken När Kejsaren var gudomlig var helt klart en läsupplevelse utöver det vanliga.
Månadens deckare/thriller:  Att få återse Alan Banks i Peter Robinsons bok I mörkrets skugga och uppleva en klar förbättring jämte den förra boken.
Månadens skräck: Petrus Dahlen bjöd på skrämmande läsning i boken Hjärtlös och med ett omslag som jag fick vända upp och ner då jag inte vågade ha det uppvänt på nattduksbordet!
Månadens antologier:  Två antologier blev lästa denna månaden, två olika sådan men både mycket läsvärda, Maskinblod 2 och Stockholms undergång
Månadens högläsning: Nu har vi äntligen kommit igång ordentligt med högläsningen igen, Kära sambon och jag! September bjöd på galna äventyr och många skratt i form av Douglas Adams Liftarens guide till galaxen!
Månadens antal:  Återigen en månad med rejält antal utlästa böcker, 15 st blev lästa denna månaden! Det är skönt att läsningen fungerar trots ett hektiskt liv med mycket studier och en del jobb.  Ty utan läsning tynar jag bort! Läsningen är min oas i öknen, mitt andningshål och min återhämtning.