En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki

Ruth Ozeki, En saga om tidens väsen

Handling:
På en enslig ö utanför Kanadas Stillahavskust bor författaren Ruth med sin man. När hon en dag tar en promenad hittar hon en Hello Kitty-matlåda som spolats upp på stranden. Inuti finns ett gammalt armbandsur, några gulnade brev, en anteckningsbok och en dagbok som en japansk flicka, Nao, skrivit under sina sista dagar på jorden. I den berättar Nao om sig själv, en rotlös tonåring som trakasseras av sina klasskompisar, om sin gammelmormor, en zenbuddhistisk nunna, om sin gammelmorbror som var en poesiälskande kamikazepilot och om sin far, som söker på nätet för att hitta hur man på bästa sätt begår självmord.

Ruth inser att dagboken måste ha skrivits för flera år sedan, men det känns som om hennes och Naos liv är sammanflätade. Som om det förflutna och nuet skulle kunna förenas.

Vad jag tyckte:
En saga om tidens väsen är en bok jag inte kan värja mig mot. Jag sugs in i berättelsen och likt Ruth så fastnar jag totalt och googlar nästan frenetiskt mellan varven. För att förstå ännu mer om det som berättas och för att berättelsen i sig inte vill lämna mig i fred. Naos berättelse gör stundtals riktigt ont att läsa och jag måste ta andningspauser emellanåt för att hinna låta orden och berättelsen sjunka in. 

Jag blir förtjust i hur Ozeki skriver där hon låter Naos dagbok varvas med Ruths liv, där jag som läsare läser Naos dagbok samtidigt som Ruth gör det. Eller så upplever jag det i alla fall, det finns mängder av fotnoter, kommentarer "skrivna" av Ruth i Nao dagboksanteckningar vilket för mig förstärker denna känslan av att jag läser dagboken samtidigt som Ruth. En lätt förvirrad känsla men som bidrar till att förstärka den mystiska känslan jag får av berättelsen. Dessa fotnoter förklarar och beskriver olika japanska uttryck och begrepp vilket jag finner väldigt intressant. ( Jag är en läsare som älskar fotnoter!) Ozekis språk är drömskt men samtidigt knivskarpt i sin intensitet. Långa stycken känns det som att jag som läsare bara få ta ett andetag och följa med i virvelströmmen av ord men det känns bara helt rätt. Jag fascineras inte bara av Naos liv utan även Ruths egna liv finner jag intressant. Det känns märkligt att Ruth är en författare som läser Naos dagbok medan boken om Ruth och Nao är skriven av en författare som heter Ruth! Och båda Ruth har japanska rötter. Mycket fascinerande! 

Ett centralt tema i boken är tiden och framförallt närvaron av tid, där de filosofiska inslagen bidrar till en känsla av fundersamhet och en undran över livets gång och mening. Där de små vackra och ljuva detaljerna blandas med de största grymheterna man kan tänka sig. Samtidigt så besitter Nao en härlig och varm humor som lättar upp och faktiskt får mig att fnissa emellanåt. 

En ljuvlig bok som jag verkligen tycker att du ska läsa! Dyk in i denna magiska och fantastiska bok, stanna upp och andas emellanåt för det lär du behöva, dyk in i den igen och bara njut!