I vargavinterns land, Cecilia Ekbäck

Cecilia Ekbäck, I Vargavinterns land

Handling:
Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret.
När hon väl börjar nysta i mordet kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och prästen gjort allt för att begrava. Och allteftersom snön lägger sig inser hon också vad det kostar att leva i skuggan av Svartåsen – och den fruktansvärda sanningen om de människor som betalat priset. ( Text ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:

I vargavinterns land är en mörk och suggestiv berättelse som drar in min som läsare i en otäck historia där naturens ogästvänliga klimat och den karga miljön bygger upp en tätt stämning. Vi får följa tre röster i denna berättelse, dels har vi Maijas röst. En mor som försöker bygga upp ett nytt liv på en främmande plats. Sedan har vi äldsta dottern Frederika som försöker förstå sin egen roll i historien och som bidrar med sin synska sida till att skapa ytterligare en sida av historien. Det övernaturliga blandas med den karga verkligheten och fattigdomens svåra utsatthet på ett riktigt bra sätt. Sedan har vi prästens röst som bidrar med ett utanför-perspektiv på själva händelserna som är välbehövligt. Svartåsen bebos av 6 familjer förutom det samiska folket som alltid bebott trakterna kring berget, att samverka tillsammans kan bli svårt när de olika livssätten krockar med varandra.  I vargavinterns land är en deckare i historisk miljö men det är också något mer än så, det är en berättelse om de norrländska nybyggarnas utsatthet där döden alltid är närvarande. Cecilia Ekbäck är mycket skicklig på att bygga upp stämningen med en bland av mystik och realism där det mörka och hotfulla alltid ligger på lur. Sakta vävs berättelsen upp och jag kan inte sluta läsa för att det är så spännande.  Ekbäcks karaktärer känns trovärdiga och fylliga, jag kan se dom framför mig och jag förstår mig på dom. Även miljöskildringarna av Svartåsen och trakterna däromkring målas upp med tydlighet så att jag nästan kan känns den iskalla snöstormen och höra blåsten genom träden.

Jag tyckte att I Vargavinterns land var en riktigt bra läsupplevelse.