måndag 17 april 2017

Ett öppet och personligt inlägg

Jag blev förra året, närmare bestämt i juni, sjukskriven för utmattningssyndrom. Dessutom så har jag fibromyalgi och kronisk migrän. Under många månaders tid har jag arbetat aktivt på att förändra min situation. Framförallt har mycket tid gått till att lära mig att acceptera och förstå. Det kan liknas mycket vid en sorgeprocess. Dessutom har jag nyss påbörjat en arbetsträning som visat sig bli mycket tuffare än jag trodde. Arbetsplatsen som sådan är riktigt bra men den ork jag tror jag har är inte samma som den faktiska orken jag verkligen har.  Förra veckan var jag hemma, sängliggandes nästan hela tiden men nästa vecka ska jag tillbaka och då ska vi prova en tid med lite mindre arbetstid. Detta är en process som kommer ta lång tid och det är stundtals riktigt tungt.

Dock blev det så att bloggen och allt som har med den att göra glömdes bort. Jag fortsatte vara lika aktiv som förr även om jag kände mig rätt trött på den och min läsförmåga var väldigt nedsatt. Under hela hösten begravde jag mig i böcker för att den fruktansvärda tragedin i att förlora två av våra fyrfota vänner på mindre än en månad. Vid årsskiftet kände jag mig nästan kvävd av alla böcker.

Då började bloggandet samt läsningen kännas helt fylld av krav och prestationsångest från min sida.  Istället för att läsa det jag ville började jag anpassa min läsning utefter vad som jag upplevde var rätt och riktigt. Jag är en person som alltid har ställt enormt höga krav på mig själv just för att jag vill passa in och för att jag ska duga. Detta är något jag fortfarande jobbar med när det kommer till mitt privata liv i samband med mina sjukdomar. Nu spilldes detta över även på bloggandet och läsandet. En zon som alltid varit fredad ifrån detta. Jag slutade läsa det jag ville läsa och läste det jag trodde var rätt och riktigt. Så att jag också kunde räknas som en bokbloggare och för att passa in i gemenskapen. Det är ingen som sagt något eller gjort något för att det ska bli så här. Det är bara mina hjärnspöken Rutan och Tväran som plockat åt sig små bitar lite här och lite där, ett ord där, en mening där och ryckt allt ur sitt sammanhang. Och så var också läsandet och bloggandet invaderat.

Men jag älskar min lilla blogg och jag älskar att läsa så jag har på sista tiden funderat väldigt mycket på hur jag ska göra för att hitta tillbaka till glädjen i att läsa och att skriva om denna läsningen.  Precis som i vanliga livet handlar mycket om att sänka kraven och hitta en lagom nivå.

Att jag läser mycket, det har jag alltid gjort men jag har faktiskt upplevt hos mig själv att jag läser för mycket för att vara så sjuk som jag påstår att jag är. Så här pass förvirrande är mina hjärnspöken. Enligt dom borde jag inte orka läsa så mycket som jag gör om jag nu faktiskt är sjuk. Med ett sånt här tänk hamnar jag lätt i försvarsställning och blir väldigt uppstressad av det. Hur mycket man läser borde ju inte vara något problem egentligen. Ja jag är sjuk men det är också därför jag ägnar mycket tid åt läsningen. Jag har fått skära ned på väldigt mycket som min kropp inte orkar med eller som hjärnan är för trött för. SÅ jag läser istället, lite i taget men i långa stunder åt gången. Så detta måste jag sluta tänka på och en enkel lösning på detta är att jag kommer inte visa min läslista för detta året, jag kommer skriva en för mig själv så jag har lite koll på läget men inte visa den här.  Dessutom kommer jag inte längre lägga in månadslistor där jag visar det jag läst om och på så sätt även visar hur lite jag skrivit. Här finns två krav i samma inlägg, att uppvisa en bra läslista på nya och moderna böcker samt att jag skrivit om varenda en bok som jag läst om. Vart detta kravet kommer ifrån vet jag inte. För vad spelar det för roll om jag läst någon bok och sedan inte skrivit om den här? Så länge det inte rör sig om rec-ex så borde detta inte vara något större problem. Utan jag skriver om de böcker jag orkar skriva om och som jag vill skriva om.

Rec-ex är jag väldigt tacksam för men det har blivit rätt många på sista tiden. Både sådana jag aktivt tackat ja till men också många som jag inte bett om. Jag är väldigt glad för detta och tacksam. Så ett stort tack till alla författare och förlag som skickat böcker till mig. Jag ber er ha lite tålamod med mig, jag kommer läsa era böcker men det kan kanske ta lite längre tid än vad ni väntat er. Jag hoppas ni förstår och att ni ändå vill fortsätta skicka böcker till mig i framtiden. De rec-ex jag bett om kommer få recensioner här på bloggen, de andra oombedda kommer troligen bara bli uppmärksammade via instagram om jag inte orkar eller hinner skriva om dom.

För detta är också ett stort problem för mig, att skriva recensioner. Jag har alltid älskat det och det har varit så roligt att tänka ut smarta och välformulerade recensioner. Numera känner jag mig osäker på allt jag skriver och tycker det bara är blaha. Sedan jämför jag med andra vad de skrivit och så blir jag ännu mer osäker på själv och tycker allt är bara kasst. Detta måste jag på något sätt komma bort ifrån för jag gillar ju verkligen att läsa andras recensioner och få andras perspektiv på samma bok.

Det sista är att jag ska börja läsa mer av det jag vill läsa och inte det jag tror är det rätta att läsa. Här kommer återigen det stora behovet av att duga och passa in in igen. Jag har så många böcker som jag vill läsa men som jag lagt åt sidan för att jag upplever att jag behöver läsa andra böcker. Sådana som alla andra läser.  Hjärnspöken Rutan och Tväran är besvärliga att handskas med. Här tänker jag läsa varannan rec-ex och varannan eget val. Om jag orkar och känner för det, annars blir det som det blir.

Så ett öppet och ärlig inlägg men kanske sitter det andra därute som har liknande tankar och kanske kan finna lite tröst i att dom inte är ensamma. Bloggen kommer få finnas kvar men jag ska planera tiden jag sitter här bättre. Välja ut bland de böcker jag läser vilka jag kommer skriva om och lära mig att vara nöjd med det. Jag ska inte behöva visa upp min läsning eller månadsvis statistik. Att andra gör det rör mig inte i ryggen för alla ska driva sin blogg och läsning precis som de själva vill. Och det är just detta jag måste lära mig, min blogg är min blogg och här skriver jag om det jag vill samt visar upp det jag vill. Det kommer komma ett månadsinlägg i form av Fyra Favoriter i slutet på varje månad. Ett sätt att avrunda månaden som gått på ett lättsamt sätt.

Detta blev långt och personligt, om du orkat läsa hela vägen så tack för det!

Fotograf: Min sambo


16 kommentarer:

  1. Det är klart du ska sköta din blogg som du vill :) Hoppas du hittar ett sätt som känns avslappnat och att du mår bättre snart <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord. Jag ska försöka hitta tillbaka till bloggen igen på mitt eget sätt.

      Radera
  2. Fint att läsa ditt uppriktiga inlägg. Din blogg är din blogg. Din plats på nätet, gör det som känns bra för dig, det som hjälper dig att må bra och avstå det som gör dig trött. Tycker att du har en bra plan för framtiden och jag önskar dig allt gott i ditt läsande och bloggande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vad snällt av dig att du uppskattade inlägget. Det är svårt att hitta en balans där man själv trivs och mår bra. Med kroniska sjukdomar så hamnar man lätt i en negativ spiral men jag hoppas på att vända om nu och börja blogga igen på ett sätt som får mig att må bra.

      Radera
  3. Jag har sagt det förut och säger det igen: att som privatperson blogga om böcker - oavlönat och på sin fritid - ska aldrig någonsin vara något annat än roligt. Tvång och måsten hör inte hemma här! Strunta i listor, redovisningar och sammanfattningar, det finns inga krav på att berätta vad man läst. Ingen KAN ställa krav på dig - förutom du själv och uppenbarligen har du fattat en del vettiga beslut kring ditt bloggande.

    Gör bara det du känner ger dig energi istället för suger ut dina krafter. Tänk inte på att prestera! Du hör lika mycket till bloggkollektivet som någon annan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är så det ska vara, ett nöje och en avkopplande hobby. Men jag är tyvärr expert på att ställa skyhöga krav på mig själv, något som har sina skäl och orsaker. Jag har arbetat mycket med mig själv men så blev det återigen för mycket och då drabbades även bloggen och läsningen. Men som du säger har jag tänkt igenom det hela och gjort upp en strategi som känns hanterbar. Precis som jag fått göra i vanliga livet. Jag älskar ju min blogg och läsningen och är väldigt förtjust i gemenskapen som finns i bokbloggarvärlden. Tack för dina vänliga och uppmuntrande ord!

      Radera
  4. Naturligtvis ska du göra som du själv vill när det gäller din läsning och din blogg, det här ska ju vara en fristad och ett nöje. Inte ett fängelse eller tvång.

    Hoppas du kan hitta en lagom nivå där du trivs!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord! Nej bloggen och läsningen ska ju vara fri från krav och måsten. Men för mig tar kraven och prestationsångesten lätt över. Jag måste bara göra lite mer för att räknas, tror jag... Men sakta börjar jag släppa detta och jag lär mig men det tar lite tid =)

      Radera
  5. Vilket fint inlägg. Jag håller med de andra som kommenterat, det är din blogg och där bestämmer du vad du ska skriva om. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord! Jag blir så rörd av att ni tog er tid att läsa hela vägen =) Och kommer med fina och uppmuntrande kommentarer. Det värmer gott =)

      Radera
  6. Känner igen många tankar som du berättar om. Jag kan också börja grubbla för mycket och tappa mig själv om jag börjar fundera på hur bra andra gör det och vad man borde läsas osv, men jag blir bättre på att läsa det som jag verkligen känner för, och ibland bara strunta i en tjusig recension, jag får bara påminna mig om det då och då, när det med ens inte känns lika roligt.
    Som tidigare nämnt så fint ska ens bokblogg vara just ens egen och det på sina egna villkor :) Hoppas det släpper och att du kan hitta tillbaka till läslusten i sinom tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en svår balansgång det där, att lära sig att inte grubbla för mycket och låta sig styras av sitt egna tycke och känsla. För mig har det inte varit några större problem tidigare, har ju ändå bloggat några år nu. Men just nu så var jag väl helt enkelt känsligare och tog åt mig helt onödiga saker. Det kommer nog bli bra igen med tiden =)

      Radera
  7. Väldigt fint inlägg. Jag håller med de andra kommentarerna helt och fullt, bloggen är ens egna zon och en ska göra det som känns bra. Hoppas att du hittar en nivå där det känns bra för dig.Var rädd om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina vänliga ord! Med lite omplanering och nytt tankesätt så ska nog detta med bli bra igen =)

      Radera
  8. Hej min tigerunge. Jag håller med alla de andra kommentarerna. Du ska veta att det finns bara en person som vet vad du har gått igenom de senaste åren. En stor beundran i vad du har åstadkommit och det är jag din mamma. Jag älskar överallt annat på hela jorden. (utan att förringa dina syskon på något sätt). Jag gillar din blogg oerhört mycket och det är min paus och fristund där jag kan snöa in och hitta hur mycket bra att läsa.

    Ett råd häng av dig den stora tunga manteln du bär på. Du ska se så mycket lättare det blir när du inte bär på den. Jag kommer aldrig att förstå hur mycket ont du har men jag finns där för dig och hjälper dig så gott jag kan.
    Ha en bra dag. Kram i miljoner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min älskade mams! Ja du om någon vet vad som verkligen hänt och jag älskar dig med. Ditt stöd och resten av familjens med är helt ovärderligt för mig. Och även om ni kanske inte förstår min smärta så räcker det med att ni tror på mig och bara finns där. Ni behöver inte förstå utan bara älska mig ändå. Den tunga manteln försöker jag plocka isär, en bit i taget =) Det gick inte att bara kasta av den men jag lyfte bort bit för bit istället. Även här så är du och resten av familjen till stor hjälp, ibland kanske utan att ni vet det för ibland är hjälpen bara att ni är min familj. Kramar i massor tillbaka.

      Radera