Bokbloggsjerkan 26-29/9

Denna vecka vill Annika att vi ska svara på följande fråga: Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Detta var en klurig fråga faktiskt, jag läser en del serier men på sista tiden har det framförallt varit trilogier (dessa eviga ungdomsdystopierna verkar enbart kunna levereras i en omgång av tre böcker!) och hur lång är då egentligen en serie? Är det fler än tre böcker? Fler än 6 böcker kanske? För mig personligen tycker jag att en serie bör innefatta fler av tre böcker.  

Men visst har jag vissa serier som jag följer, Lee Childs serie om Jack Reacher, Stephen Booths serier om Ben Cooper och Diane Fry, Donna Leons serie om kriminalkommissarie Brunetti är väl de tre serie som är mest aktiva just nu. Det bli överlag mycket deckarserier då de ju har en tendens att pågå rätt länge.
I just dessa tre specifika serie tycker jag att kvaliteten än så länge har hållit en jämn nivå, de har ofta börjat med en stark första bok som sedan vidareutvecklats i kommande böcker. Att få vara med om favoritkaraktärers utveckling är det jag gillar mest med att följa en serie, såsom tex Ben Cooper har utvecklats från en rätt svag karaktär till en stark och relativt självsäker karaktär. Att få följa samma karaktärer under lång tid tycker jag är spännande, de blir nästan som bekanta/vänner och jag är ständigt nyfiken på vad som ska hända med dom i kommande böcker.

 Dessutom har jag påbörjat mastodontserien signerad Diane Gabaldon, där det finns 8 delar (?)  än så länge men där har jag ju ännu bara läst del 1 Främlingen.   En serier jag också är väldigt förtjust i är Tana Frenchs irländska serie som på ett sätt är fristående men på ett annat sätt hänger ihop då karaktärer som enbart figurera i utkanten i ena boken har huvudrollen i nästa, ett mycket spännande stilgrepp tycker jag som gör att man ser framemot nästa del i serien med stor nyfikenhet.

Sedan har jag  ju en hel del författare jag gärna återvänder till och gärna läser allt av, då det är spännande att följa ett författarskap ifrån debuten och vidare framåt.  Att se en författares utveckling och hur hans/hennes stil förändras är väldigt spännande och intressant. Sedan kan det vara så att man gillar en författare, har läst allt av denne men när den nya boken kommer så fastnar man inte riktigt. Dock upplever jag ofta att det mer beror på att det är själva historien i sig sim inte tilltalar mig än att kvaliteten har blivit sämre. 
Jag har en flik där jag listat en del av de författare och serier jag följer, läs mer Här.  Denna sida är dock under arbete och ska putsas på lite inom det närmsta.

Lite kuriosa är att två av de allra längsta serier jag någonsin läst är dels Sagan om Isfolket av Margit Sandemo, där har jag läst 37 böcker av 47 st. Dels är det Kitty Drew av Caroline Keene, där äger jag 67 st (tror jag, de är nedpackade numera) och det är enbart då de med Wahlströms röda ryggar jag har.