Hercule Poiroit men inte i toppform

Agatha Christie, Katt bland duvor

Denna bok tillhör ett av sommarens loppisfynd och den köptes pga mitt ökade intresse för att läsa mer av/om Hercule Poirot. Jag och kära Sambon har under sommaren följt den tv-serie som gått med stort intresse och jag kände att jag ville lära känna Poirot lite närmare genom att läsa fler böcker om honom. Dock så tycker jag att just denna berättelsen inte är en av de bästa faktiskt. Jag upplevde den som rätt seg och jag var även förvånad över hur sent Poirot kommer in i själva berättelsen. Visst finns här ett viss mått av spänning och det är en klurig liten berättelse men jag saknar något ändå, en skarpsinnighet och även en tydlighet. Som det är nu upplever jag faktiskt historien som rätt klumpig.

Vi har en mycket förnäm privatskola för flickor som skakas av ett mord på en av lärarinnorna, hon mördas dessutom i den helt nybyggda idrottspaviljongen. Samtidigt så sker en statskupp i ett land någonstans i mellanöstern, en prins lyckas fly men försvinner och troligen omkommer i en flygplanskrasch. Prinsen bar med sig, sägs det, en mängd juveler, juveler som nu är försvunna! Vi har alltså ett mord på en privatskola där endast de rikaste och förnämaste flickor får gå, vi har en statskupp och en politisk skandal, plus en hög med försvunna juveler. Det blir lite för mycket av det goda känner jag. Dessutom hinner det gå mer än hälften av bokens längd innan Hercule Poirot dyker upp och sedan löser han allt på en handvändning och så är boken slut. Nja, detta blev inte en favorit utan jag upplever den mer som en mellanbok faktiskt. Men med då många historier och böcker om/med Hercule Poirot måste där ju finnas några som inte är så himla bra.  Jag fortsätter leta mig vidare efter fler böcker med den egensinnige privatdetektiven med de små grå cellerna.