Tamara är en snobbig, bortskämd ung rik tjej som i hela sitt liv fått allt hon pekat på. Hon är skolans populäraste tjej och det utnyttjar hon till max. Hon har dock ett starkt självförtroende så hon erkänner allt detta utan omsvep i början av boken! Livet tar dock en tvär vändning då hennes pappa tar livet av sig och allt hon och hennes mamma äger försvinner, för pappan var skuldsatt till max. Så nu har Tamara förlorat allt i ett enda svep. Hon och hennes mamma tvingas flytta ut på landet till mammans bror, mamman lider också av en svår depression skapade av sorg. Tamara avskyr varje sekund till en början, fast långt därute på vischan med massa knäppa människor runt omkring henne och hon är så uttråkad. Tills den dag då hon finner en dagbok, en vad som det verkar vara en tom dagbok. Men snart upptäcker Tamara att boken har en magisk förmåga, den skriver ned det som kommer hända imorgon av sig själv. Hur ska nu Tamara göra med allt det hon får veta genom sin dagbok? Själva slottet som hon upptäcker är även det en central del i själva berättelsen och såklart nunnan! Jag gillar tanken med att en boks kraft kan skapa livsförändring och förståelse inför stora händelser, böcker är verkligen magiska på alla sätt som det bara finns.
Detta var en bok jag öppnade med stor tveksamhet, jag fick boken i mina händer av kära mamma och även om vi har rätt olika läsvanor så brukar de tips hon ge vara bra. Men omslaget var så glittrigt och så gulligt och jag kände mig bara anti boken redan innan jag börjat läsa. En mycket dum inställning, ty man ska inte döma en stackars bok som blivit klädd i en alltför söt klänning, för detta är en riktigt bra bok. Ja visst är det en feel-good med sockriga toner och mycket hjärteknipande stunder men samtidigt finns där även stråk av allvar och mörker i berättelsen. Omslagets glittrighet passar faktiskt inte ihop med själva innehållet. Ett mer allvarligt omslag skulle ge Cecelia Arherns böcker en annan status tror jag och jag tycker det är så tråkigt att det är på det viset.
Visst finns där element i boken som känns knepiga men på det hela taget tycker jag om min första upplevelse av Cecelia Aherns böcker. De är varma och gosiga, lite mysiga men med små stråk av allvar inbäddat i det gulliga. De är som en stor kaka mjölkchoklad smaksatt med apelsin eller kanske rent av mint?! Och ibland är det precis det jag behöver allra bäst, en snäll bok som är vänlig och lagom söt, en som bäddar in livet i lite fluffigheter. Jag är fortfarande en skräck/deckare/fantasy/mörker älskande läsare, men ibland behövs det sådant här som motvikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar