De odödligas regler

Julie Kagawa, De odödligas regler

Jag köpte denna boken i våras, en liten belöningsbok, framsidan tilltalade mig och baksidetexten gjorde mig nyfiken. Jag bar hem den lilla boken, läste ca 100 sidor, därefter hamnade den stackars boken i något slags limbo. Jag la den i en speciell hög på nattduksbordet, en paushög kan man väl säga att det är, och jag provade ett par gånger att läsa den men det ville sig inte riktigt. Så jag funderade rent av att ge upp vilket kändes trist då jag verkligen trodde att boken skulle vara något för mig. Men så läste jag Helenas recension om boken och jag blev riktigt nyfiken igen! Så tack Helena för peppen! Läs hennes inlägg HÄR!

Vad handlar då boken om? Det är någon gång i framtiden, i USA som vanligt, det normala samhället har kollapsat mycket tack vare Röda pesten, en slags rabiesliknande smitta som drabbar både människor och djur. Vampyrerna har tagit kontrollen över städerna och lovar beskydd över de fåtal människor som fortfarande lever, men bara om de agerar levande blodbanker åt dom! Vår berättare är Allie, en 17-årig tjej som lever i en stad men som oregistrerad. Hon slåss för sin överlevnad och varje dagen är en kamp mot svälten. Hon lever tillsammans med ett antal personer, ett slags ömsesidigt tvångsrelation, för ju fler desto starkare. Men en dag när de är på jakt utanför stadens murar går något fruktansvärt fel och Allie blir svårt biten av en smittad. Det är nu hon träffar Kanin, en vampyr, han kan rädda henne men då kommer hon också att omvandlas till vampyr.

 Och det är just detta som gör att jag ville gilla boken, det är en sådan annorlunda vinkel på hela temat. Vi har en hjältinna Allie men hon är samtidigt en av de onda egentligen. Hon känns stark men samtidigt väldigt sårbar. Den resa hon får ge sig ut är riktigt fascinerande och de människor hon möter är mycket speciella,framförallt då Zeke. Jag gillar hur vi får en tydlig bild av hur världen ser ut och hur samhället fungerar men utan att det blir för överlastat. Kärleken finns med såklart men det är fint skildrar, den är absolut inte lätt och det sker inte bara över en natt eller så, utan den utvecklas på ett sätt som känns normalt. Men för Allie är ju allt så mycket svårare, hon är ju faktiskt egentligen ett monster. Jag gillar dessa bitar hos henne, hennes funderingar kring vem hon är och vad hon kan vara. Jag gillar även Kanin, även om jag måste erkänna att jag hade och har lite svårt med hans namn, men tydligen heter han samma sak i den engelska utgåvan så det är nog inte så att det är en felöversättning utan mer att Kanin ska uttalas med hårt Ka-ljud i början, typ Ka nin och inte kanin.  Kagawas vampyrer är annars av den rätta sortens vampyrer, de glittrar definitivt inte utan de är mörka och av naturen ondsinta, precis som de ska vara.

 Sträckläsning på slutet och nu måste jag bara se till att lägga vantarna på nästa del!