Ibland stöter man på böcker som lyfts fram som enastående bra och som får det ena positiva omdömet efter det andra, Eva Dolans deckare Lång väg hem är en sådan bok. Hela baksidan på denna bok är fylld av positiva och fantastiska omdöme om bokens innehåll, det är alltifrån hur fanatiskt välskriven boken är till hur före sin tid den är till hur bubblande livfull språket är till hur fräsch och modern boken känns. Till viss del håller jag verkligen med men i övrigt undrar jag lite över vad jag egentligen missat? Varför blir den här boken inte mer än en bara en riktigt bra deckare i standarkategorin? Är jag dum på något vis?
Om vi börjar med själva handlingen, det är ju en deckare och bör därför innehålla minst ett mord vilket den gör. Själva mordet är ganska spektakulärt, ett trädgårdsskjul brinner ned och i detta låsta trädgårdsskjul så hittas en man. En man som blivit levande bränd helt enkelt. Märkligt är hur detta kunde ske i ett relativt lugnt villaområde och där ägarna till trädgården där skjulet i sig står inte ens märkte av att det brann i deras trädgård. Något fuffens pågår, det förstår man direkt. Den andra delen av historien är den del som jag gillade allra bäst och som förvisso har en del anknytningar till den innebrända mannen att göra, om man något vagt kan jag tycka dock. Denna andra historien handla om illegal invandring och framförallt illegal arbetskraftsinvandring, hur de rika och mäktiga utnyttjar desperata människor och får dom att tro på både guld och gröna skogar. Men i verkligheten så blir det en form av slaveri. Här får vi följa en ung man vid namn Paolo som befinner sig i England just för att försöka jobba ihop pengar så att han kan återvända hem och gifta sig med sin Marie. Paolo inser ganska snart att verkligheten ser väldigt annorlunda ut och det är denna del av historien jag finner vara riktigt bra och väldigt intressant. Det finns ett driv i själva berättelsen och det utvecklas en mängd ledtrådar och spår, precis som det ska vara i en välskriven deckare. Dock tycker jag att det blir en aningen osammanhängande framemot slutet och jag får inte riktigt ihop alla delarna. Det är ändå en spännande deckare detta men sen kommer vi då till poliserna....
I Lång väg hem så är det kriminalkommissarien Zigic och kriminalpolisen Ferreria som är våra berättarröster, de arbeta på Hatbrottsenheten. Denna bit gillar jag för i deckare så befinner vi oss ofta på typ Mordroteln eller Enheten för grovt våld eller liknande, så Hatbrottsenheten känns fräscht och nytt. Men när det kommer till de båda poliserna då, jag får faktiskt inte grepp om dom alls. Jag upplevde dom som platta och faktiskt rätt intensägande. Dels får vi inte veta mycket om dom som personer, Zigic fick vi veta att han har en familj med två söner och han har ett hus lite utanför Petersbourgh ( det är där själva historien utspelar sig). Zigic gillar även att springa en runda på morgonen. Det är väl ungefär det jag minns om honom, om Ferreria minns jag ännu mindre faktiskt! Hon är väldigt tunt gestaltad och jag får ingen känsla alls för henne. Visst är just delen att de båda har invandrarbakgrund intressant och bidrar till en fördjupning, speciellt med tanke på var de jobbar och fallet som utspelas i boken. Men i övrigt så har jag svårt att känna något för de båda vilket gör att jag också blir rätt ointresserad av själva boken i sig. I en deckare är det ju av största vikt att just de poliserna som är huvudkaraktärerna har ett djup i sig och som känns trovärdiga så att man litar på att de ska ordna upp det hela på ett smart och bra sätt.
Som om jag sammanfattar det hela så är det en hyfsat bra deckare som stundtals berör ämnen såsom papperslösa, illegal arbetskraftsinvandring och desperation som bränner till och som då känns angelägen men som samtidigt rymmer svagt gestaltade karaktärer och en något osammanhängande historia som har en del luckor i sig. Dock kommer jag troligen läsa nästa bok för att se om Eva Dolan lyckas utveckla sin karaktärer och hålla ihop sin historia hela vägen. För då tror jag det kan bli riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar