Detta är en bitterljuv berättelse med ett sagoskimmer över sig, men det är också en mörk skildring över ett krig, det där stora kriget. Vi får följa två barn som tillsammans med sin mor flyr London, de evakuerar ut till farbroderns herrgård Heron Hall, pappan har ett viktigt arbete och måste stanna i staden. Väl på plats så väljer de att ta hand om ett av de barn som ensamma skickats ut på landet för att sättas i säkerhet, lilla May får följa med dom till Heron Hall. Vår berättarröst är Cecily, en bortskämd, klumpig och naiv tolvårig flicka som alltid levt ett skyddat liv omgärdat av värme och kärlek, hon gör så att tiden vid Heron Hall både känns som ett förlängt sommarlov men med en verklighet som närsomhelst kan krascha allt det där sagoskimrande. Hon tar sig an May lite grann som om hon hittat en övergiven kattunge, dock är May en självständig och mycket klok flicka som tål att bli hunsad med. Brodern Jem, han är en pojke som så förtvivlat vill vara man, han skäms över att han flytt staden mitt under brinnande kriget. Han vill ju vara man och göra något viktigt, något ärofullt!
Mitt i allt detta så finns det också en ruin, som ligger undangömd på Heron Halls ägor, där de två flickorna möter två pojkar. Samtidigt så berättar farbrodern en saga, en saga om en hertig och två pojkar samt om ett slott vid namn Snöslottet, samma namn som ruinen en gång i tiden bar! Det är en vacker bok berättade på ett poetiskt sätt med många egenheter och underfundigheter, Sonya leker gärna med orden och bygger egna metaforer och bilder. Det är härligt att läsa och jag blir glad inför hennes språk trots det mörka allvar som finns med i bakgrunden hela tiden. Kungens barn är en mångbottnad historie med många nyanser och komplexa karaktärer som genom historien växer och förändras, spelet mellan barnen präglas av kriget och kan tolkas med bakgrund till det som sker utanför Heron Halls sommarlovsskimrande bubbla. En speciell läsupplevelse som jag verkligen njöt av, detta är verkligen inte enda gången jag läser Sonya Hartnett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar