Länken går till en wikisida, min egna bok är en loppisbok och saknar tom skyddsomslag så ingen framside-bild denna gång!
Hercule Poirot möter Mr Shaitana på en utställning av förnämliga snusdosar och blir lätt fascinerad av denna märkliga man, en man välkänd i Londons socitetskretsar men som också anses vara något exotiskt och udda. Så när Mr Shaitana berättar om sin hemliga fascination inför mördare eller rättare sagt mördare som lyckats komma undan så kan inte Hercule Poirot bli annat än nyfiken. Så när han får en inbjudan till en middag där Mr Shatiana kan visa några av sina "samlingsexemplar" så kan Poirot inte tacka nej. Vid middagen samlas då alltså 8 gäster, fyra detektiver av olika slag och fyra personer som kommit undan med mord. Efter en middag med förtjusande konversation och syrliga som antydningar så slår de 8 sig ned för att spela bridge, 4 stycken slår ned vid ett bord i ett rum, det är de fyra detektiverna. Vi får här möta Överste Battle, Mr Race, Ariadne Olivier och så Poirot förstås! I ett angränsande rum slå de övriga ned, en ung fröken, en doktor, en storviltsjägare och en äldre lady. Kvällen går, bridge spelas och när sista partiet är slut upptäcks att Mr Shaitana som satt bredvid i en fåtölj i det senare rummet inte alls sover, utan är mördad! Så vem är då mördaren!
Detta är en typisk pusseldeckare av det låsta rummet slag, ingen har kommit in i det rummet där Mr Shaitana befann sig och ingen har gått ut. Så vem är den skyldige? Här kommer då Poirots små grå celler verkligen till nytta och han är här i bättre form än den förra jag läste, Katt bland duvor. Hercule har ju även tre till som hjälper till med fallet. Kommissarie Battle jobbar högt upp inom Scotland Yard, Överste Race är hemlig agent och Ariadne Oliver är ju deckarförfattarinna! Hercule och Ariadne kommer att mötas igen i senare böcker och ha följe genom många historier, detta är dock den första gången de möts. Även Överste Race kommer dyka upp igen vid ytterligare ett tillfälle i en Poirotberättelse medan kommissarie Battle gör sitt enda framträdande i denna bok. Vilket är lite synd då jag verkligen gillade Battle, han må se lite träaktig ut men man ska akta sig för att tro att det också innebär att han är trögtänkt!
Det är mysig läsning och man får verkligen tänka till ordentligt. Bridgespelet som sådant har en framträdande roll och det är i detta invecklade spel som Poirot hittar många av sina ledtrådar. Jag har hört talas om bridge tidigare men aldrig förstått mig på det hela, i samband med att jag läste denna bok så googlade jag bridge men inte ens det gjorde mig så mycket klokare! Som tur är kan Poirot ändå ledsaga mig genom denna snåriga lilla historia utan att jag känner att jag missar något viktigt. För i denna bok så är verkligen Poirots små grå celler i högform och jag älskar verkligen hans kvickhet och lätt arroganta sida. Jag hade vissa aningar i början, sedan valde jag en annan inriktning men ändå blev jag snuvad på konfekten! En mycket underfundig berättelse och jag njöt verkligen av läsningen.
Nu är dock mitt lilla bestånd av Poirot böcker slut, den tredje visade sig vara en helt fristående bok av ett helt annat slag. Men jag tänkte besöka byns secondhand nu i veckan och se vad de har, kan vara ett mysigt och spännande litet miniprojekt under hösten tänkte jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar