Det är så skönt att återfå tron på att en favoritförfattare faktiskt fortfarande kan leverera en riktigt bra deckare! Förra boken av Peter Robinson, Bad Boy, gillade jag inte riktigt utan kände mig faktiskt en aningen förvirrad när jag läst ut boken. Därför har det dröjt ett bra tag innan jag läste då nästa bok om Alan Banks och Annie Cabot. Men nu efteråt är jag nöjd att ändå chansade då detta var en riktigt bra deckare, det kändes som Alan Banks och Annie Cabot återfått något av sin forna glans. Denna gång är det en av deras egna som mördas, polisen Bill Quinn befann sig på ett av polisens rehabshem när man blev brutalt mördad. Vem är det som så gärna vill ta livet av Quinn att han beger sig till ett ställe som är fullt av poliser?
Fallet kommer att visa sig vara långt mer komplicerat än vad det verkade från början. Fallet visar sig även har förgreningar utomlands, till Estland. Vi får även möta en ny karaktär, internutredaren Joanna Passero, en trevlig bekantskap men jag undrar om hon kommer återkomma eller om det var ett tillfälligt besök? Jag är även glad att Annie Cabot är tillbaka igen, något tilltufsad ifrån förra boken men ändå i bra form. Jag gillar historien och jag gillar fallet, den är bättre än Bad Boy. Dock är den långt ifrån de första böckerna om Alan Banks och Annie Cabot, men det är en hygglig deckare som är trevlig att läsa och stundtals rätt spännande. Lite klurig är den också och det är härliga miljöer som beskrivs. En deckare skriven av en kompetent deckarförfattare, något seg men ändå helt klart värt att läsa.
Det där med att den är något seg som du skriver, visst kan man förlåta en gammal favoritförfattare sånt, medan man med andra bara stör sig? Så är det för mig i alla fall, kanske inte borde generalisera det...
SvaraRaderaSå är det även för mig, en gammal favoritförfattare kan man lätt förlåta det mesta! Nästan i alla fall, det finns väl vissa gränser som om hen tar död på en favoritkaraktär utan anledning eller liknande. Men favoritförfattare är ändå favoriter!
Radera