Vid fyrtio börjar livet

Stefan Åberg, Vid fyrtio börjar livet
( Rec-ex ifrån författaren, Tackar så mycket!)

Jag fick ett mail ifrån författaren Stefan Åberg med en förfrågan om jag skulle vilja läsa hans egenutgivna bok. Jag läste på lite om boken och tackade därefter ja. Bokens historia kretsar kring två stycken personer, Pontus och Erika. Både är de omkring 40 år, lever i samma trappuppgång i Malmö, tiden är mellan 1997/98 och båda söker de efter den rätte. Pontus är nyskild, en skilsmässa som tog hårt på honom men där han nu  när han hittat fotfästet igen börjar fundera på hur han ska hitta någon speciell. Erika jobbar som sjuksköterska, umgås mycket med sina väninnor och har en del svårigheter alt förväntningar som kretsar kring hennes familj, även Erika letar efter någon speciell. De två väljer två olika vägar till att försöka hitta denna någon. Pontus ger sig i kast med en något okonventionell metod, nämligen kontaktannonser. Han planlägger noggrant annonserna, svarar på lämpliga annonser och har en speciell pärm för alla svar. Erika går på en med traditionell väg, hon går ut på nattklubbar tillsammans med vännerna, engagerar sig i nya fritidssysslor såsom golf.  Det är spännande att följa dessa två människorna, de är båda lätta att ha med att göra och jag gillar att umgås med dom en tid. Ett ord som fastnar när jag läser Åbergs bok är ordet "vardaglig" och då i en positiv betydelse. Det är trivsamt att läsa om deras längtan och deras vardagar,  det är lätt att känna med dessa två i deras olika mödor och svårigheter. Jag gillar även de tydliga tidsmarkörerna såsom Prinsessan Dianas död, filmen Adam och Eva, tv-serien Rederiet och julkalendern med Pelle Svanslös. Jag gillar även miljöerna, boken utspelar sig i Malmö. En stad jag som skåning känner till, jag bor inte i Malmö men har varit där några gånger genom årens lopp.

 Stefan Åbergs bok är ganska så annorlunda jämte det jag brukar läsa, min favoritläsning kretsar ju ofta kring betydligt mörkare och nattsvartare böcker än så här! Men trots detta fick jag en riktigt fin lässtund med Åbergs bok och jag gillar det.

Trots det känner jag att där är vissa saker som jag reagerade på när jag läste boken. Hos Pontus så saknar jag mer tydliga känslor, han är så ordentligt, så noggrann och så snäll i sitt sätt. Jag hade kunnat önska mer känslostyrka, framförallt tillsammans med Sheryl. Erika tycker jag fick mindre utrymme än Pontus, men hos henne fanns det flera delar som jag gärna läst mer om såsom hela hennes familjesituation.  Lite tror jag att det kan beror på att Åberg gärna berättar istället för att bara visa/gestalta, ett grepp som fungerar väl på det stora hela men för att få en bra text att bli lite bättre hade nog mer visande/gestaltning istället för berättande varit bra på sina ställen. Våga utmana läsaren!  Sedan har jag lite problem med längden på boken, jag tror även att texten vunnit på att stramats åt lite, som det är nu så när jag kommer till mitten känner jag att jag fastnar lite. Jag känner också att jag saknar en tydlig koppling mellan Erikas historia och Pontus historia, de är mer som två parallella historier som inte riktigt hänger ihop eller får en tydlig sammankoppling. Spoiler, markera för att läsa ( Jag var helt övertygade om att Erika och Pontus skulle bli tillsammans, det trodde jag faktiskt nästan hela vägen igenom!)

Men jag är glad att jag fick chansen att läsa Stefan Åbergs bok och jag tyckte det var trevligt att umgås med Pontus och Erika. Det ska bli spännande att se vad författaren kommer ut med härnäst!