Den förfärlige gamle mannan och Det sällsamma gamla huset i dimman

H.P Lovecraft, Den förfärlige gamle mannen & Det sällsamma gamla huset i dimman.
Rec-ex ifrån Fafner förlag

Jag fick för en tid sedan en förfrågan ifrån Oscar Källner på Fafner förlag om jag skulle vilja läsa de nyöversättningar Källner gjort av H.P Lovecrafts noveller. Lovecraft är en författare jag känner till, läst något enstaka av men inte mer än så. Men jag är nyfiken på honom så jag tackade ja. Jag fick en hel bunt e-noveller men har inte börjat läsa dom förrän nu. Så här kommer mina tankar om den första novellen.

Den förfärlige gamle mannen är en kort novell och verkar mer fungera som en inledning till nästa del i novellen. Så jag uppfattar dessa två noveller som en enda novell. Möjligen har jag fel men så är min tolkning och det fungerar utmärkt att läsa de båda novellerna i ett svep. Det känns som de hör ihop tycker jag.
Den förfärlige gamle mannen bor i en stad som heter Kingsport. Han är en udda typ och de flesta tycker han är minst sagt märklig. Han pratar med glasflaskor och har udda stenar med ristningar i trädgården. Men tre unga män bestämmer sig för att det är en utmärkt idé att göra ett inbrott hos denne gamle förfärlige mannen. Något de nog borde ha tänkt sig för att göra. Den förfärlige gamle mannen är som sagt en kort novell, en inledning och det går fort att läsa. Lite mystisk stämning med ett  något högtravande ton. En fin berättelse tycker jag.

Sedan kommer då den något längre delen, den som heter Det sällsamma gamla huset i dimman. Vi befinner oss fortfarande i Kingsport där den förfärligt gamla mannen berättar historien om det gamla huset som ligger högst upp på en klippa för den unge mannen Olney. Olney är som unga män är, nyfikna och vetgiriga. Han bestämmer sig för att ta reda mer om huset och beger sig därför uppför klippan för att se om han kan ta sig in i huset. En sällsam berättelse med toner av mystik och där De äldste förekommer som varnande röster. Havsvidunder, sjövarelser och havets mystik är element som finns med i berättelse. För även om Olney överlever sin färd till huset så är det som om han lämnade en del av sin själ kvar där uppe.  Dessa två texter som utgör en helhet blev en fin ingång till Lovecraft, inte så skrämmande eller otäckt utan mer lite småruggigt och mystiskt. Lite drömsk känsla i berättelsen.

 Jag upplever att Källners översättningar är gjorda på ett väldigt fint sätt. Det känns som om att Lovecrafts egna röst finns kvar, den lite högtravande tonen och det gammalmodige sätten att uttrycka sig. Men att Källner varsamt friserat det hela lite så att det passar även moderna läsare. Mycket trevlig inledning och jag ser framemot att få ta mig an resterande noveller. Oskar Källner skrev i sitt mail till mig att läsa Lovecraft är lite som att dricka kaffe, antingen gillar man kaffe eller så gör man det inte =) Så tror nog att det mustiga och skrämmande lär dyka upp i kommande noveller.