Familjen Bird är en lycklig familj, de bor i ett stort hus med en vildvuxen trädgård. De fyra barnen, Meg, Bethan, och tvillingarna Rory och Rhys har en idyllisk barndom med massor av kärlek och värme. Familjen Birds kök är en plats där det alltid finns tid över för alla små och stora händelser. Mamma Lorelei är en kärleksfull mor med nära till skratt och har ett fladdrigt hjärta som älskar alla de små detaljerna som regnbågar, silkigt papper och barnens alla teckningarna. Pappa Colin är närvarande men samtidigt inte. Han försöker bringa ordning och reda men misslyckas för det mesta. Så lever livet i familjen Bird, ända fram till den där påsken då allt kommer att förändras för alltid. Det som tidigare bara anats hos mamma Lorelei, att hennes psyke är relativt skört och som hon väljer att lindra genom att tvång-samla, det bryter nu ut för fullt och hon kan inte längre stoppa sig. Så sakteligen bryts familjen sönder och de sprids för vinden, kontakten mellan dem som en gång var så självklar är nu borta. Allt medan Lorelai fortsätter sitt samlande, hon bygger ett rede av föremål där hon kan gömma sig och väva sin egen minnesbild av vad som har hänt. Varje föremål är ju ett minne, en påminnelse om något som har hänt. En trasig vattenkokare är inte bara en trasig vattenkokare utan en påminnelse om den där lyckliga vinterdagen så de skulle göra varm choklad och så gick vattenkokaren sönder. Om de nu slänger vattenkokaren så slänger man ju även bort själva händelsen i sig. Det är hjärtskärande att läsa om Loreleis psykiska ohälsa och att läsa om familjen som en gång var så lyckliga men nu brutits sönder. Meg,den äldsta dottern är den som talar främst, hon som så länge stridit för att få någon att förstå hur sjuk hennes mamma egentligen är.
Boken berättas dels ifrån barnens barndom, jag tror den delen börjar någon gång på 80-talet, detta varvas med nutiden som är 2011. Sedan växlar de två historierna ända tills de möts igen på slutet 2011 med den händelse som i nutid driver familjen Bird tillbaka till sitt barndomshem. Påsk är den helg som är en av de röda trådarna i boken, påsken som var en helig helg för framförallt Lorelei. Sakta växer en helhetsbild fram och man börjar förstå de underliggande hemligheterna. Karaktärerna växer fram under läsningen där man i lugnt tempo får lära känna hela familjen Bird. Detta är en varm bok som berör områden som kärlek, familjen och förståelse, allt berättat med en säker och kärleksfull penna. Men det är inte bara en mysig och varm berättelse för i allt detta fina göms det mörka och svåra. Det där som sliter itu en hel familj. Att man ibland måste möta sina demoner och ibland måste man våga börja prata, alltför att kanske hitta tillbaka till någon man en gång älskade men som man förlorade på vägen. Att kunna acceptera att livet ibland inte blir såsom man tänkt sig men att i slutände kanske det blev om inte bra så i alla fall ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar