Lååångsam läsning!

Stephen King, Varsel

( Länken går denna gång till en bokhandel, min utgåva är en pocket ifrån 1980, ifrån Legenda förlag, omslaget är inte heller detsamma. Mitt är mycket fulare, ska fota det och lägga in det senare)

Jag är ett stort fan av Stephen King, jag älskar  hans böcker och skräms av dem. Jag gillar verkligen hans äldre verk men uppskattar även hans nyare. Varsel, eller The Shining som nog de flesta mer känner till den som pga filmen med samma med Jack Nicholson i huvudrollen, är en bok som jag faktiskt påbörjade redan i Augusti förra året men som jag avsluta nu denna månaden.

 Jag har faktiskt ingen aning om varför det tog så orimligt lång tid att läsa ut den. Längden på boken är inte av tegelstenskaraktär som många av Kings böcker brukar vara och det är definitivt inte något fel på innehållet. Det kan vara så att det är just det att innehållet är så bra att jag under den relativt tunga höst jag genomled inte orkade ta mig till historien. Det var knappt jag orkade läsa de sista kapitlen för boken sög tag i mig och gjorde mig faktiskt illamående. Jack Torrance psykiska sammanbrott letar sig in under skinnet på en, hans fru Wendys växande rädsla och hans lilla grabb Dannys förtvivlan gör att jag får ont i magen. Historien i korthet är att Jack har fått ett jobb, han ska sköta och ta hand om Overlock Hotel under vintern. Overlock Hotel är beläget uppe i bergen och under vintern så är man fast där. Jack kämpar med alkoholism och en tärande känsla av hopplöshet, två saker som fått hans liv att kantra helt. Tiden på Overlock är tänkt att bli en nystart. Men Overlock är inte som vilket hotell som helst. Danny är en femårig pojke som har strålningen, alltså är han synsk, något som inte alls är bra att vara på Overlock Hotel. Overlock är en ond plats fylld med mörker och förtvivlan. Filmen som är baserad på boken är i sig oerhört ruggig och där man lätt får ont i magen av. Men att boken till så stor grad bygger på Dannys röst och upplevelser är nytt för mig och detta lilla barns förtvivlan och skräck är jobbig att bära på. Även kocken Halloranns delaktighet och samhörighet med Danny är gripande och bidrar mycket till historien.  Jag är stum av beundran inför Kings sätt att berätta en historia och han växer verkligen i anseende hos mig efter denna bok.

Här kan man även anspela på det inlägg jag skrev för en stund sedan om förväntningar/förhoppningar. Stephen King har nämligen, närmare 20 år efter denna boken gavs ut, skrivit en fortsättning, den boken heter Dr Sömn och i den är nu Danny en medelåldersman som återigen beger sig till Overlock. Ska man våga läsa den?