Omläsning av en kär favorit

Reginald Hill, Dalen som dränktes   

Översättare:Carl G Liungman

Tre små flickor försvann spårlöst den där heta sommaren för femton år sedan, samma år som lokalbefolkningen i byn Dendale i Yorkshire tvingades lämna sina hem för att ge plats åt ett nytt vattenmagasin.
 
Ytterligare en person saknas, nämligen den unge man som troddes ligga bakom dåden. Femton år senare tycks historien upprepa sig på ett skrämmande sätt då en liten flicka från grannbyn Danby anmäls saknad. Andy Dalziel hade den gången misslyckats med att lösa fallet, men nu får han chansen att återuppta utredningen – som vanligt med Peter Pascoe vid sin sida. 
En efter en avslöjas bybornas hemligheter, tills bara två saker återstår för att den skyldiga ska avslöjas. 



Reginald Hill, Mysteriespel

Översättare: Nille Lindgren
När Andrew Dalziel, omstridd chef vid kriminalpolisen i Mid-Yorkshire, råkar bevittna ett mord från sin egen balkong, känner han sig säker på vem den skyldige är. Han måste ju tro på vad han sett med egna ögon, eller hur? Inte kan han väl ha misstagit sig? Det är dock vad Dalziels närmaste man Pascoe misstänker. Kollegans tvivel stärker emellertid bara Dalziels beslutsamhet att fortsätta på det inslagna spåret, men utredningen försvåras av att en anonym brevskrivare gång på gång hotar med att begå självmord.


Vad jag tyckte:
När lusten att läsa försvann så gjorde jag som jag brukar göra vid dessa tillfällen, återvända till en kär favorit. Just nu var jag väldigt sugen på brittiska deckare ( inspirerad av Alan Banks på tv:n). I bokhyllan fanns tyvärr inga med Alan Banks men däremot fanns där två stycken skrivna av Reginald Hill. Här återfinns två av mina stora favoritkaraktärer ifrån den brittiska deckarvärlden,Andy Dalziel och Peter Pascoe samt Edgar Wieldy. Reginald Hill gick ju bort för några år sedan så det kommer inte bli fler nya böcker att njuta av utan istället för man läsa om och njuta av de tidigare delarna. Och jag upplever att i alla fall dessa två höll för en omläsning.

I förordet till Dalen som dränktes skriver översättaren ett par rader om svårigheten i att översätta Hills deckare så de är fullproppade med kulturella, litterära och liknande referenser kring många ämnen och teman som kan vara svåra att översätta då det saknas kunskap kring dessa här i Sverige. Just detta intellektuella och intelligenta som finns med i böckerna är det som tilltalar mig mest. Hills deckare är mer lik pusseldeckare än vanliga deckare, ledtrådarna löper fritt och snärjer sig hej vilt åt alla håll. De där referenserna gör att det finns en lärd och akademisk ton över berättelserna som tilltalar mig mycket, måhända att jag missar eller inte känner till en eller annan referens. Men i det stora hela så gör det inget. Dessutom finns här en hel hög med torr brittisk humor och även en lekfullhet i hur Hill bygger sina egna liknelser som bidrar starkt till att jag gillar detta så mycket. Som tex denna metaforen: "När man hade fått tag i ett bra vittne så fick man inte låta den fuktiga trasan slippa undan innan man hade vridit ur den varenda droppe" 

Förutom detta så finns det superba miljöskildringar över Yorkshire som gör att jag vill resa dit på direkten. Den engelska landsbygden låter väldigt tilltalande när Hill beskriver den ( jag hoppar gärna dock mord och poliser om jag nu ska åka dit på semestern!) Karaktärerna är så underbara med bara en nypa av karikatyr över personerna som dock är väldigt passande och skapar ytterligare gillande ifrån min sida.

Jag läser om och jag njuter lika mycket denna andra gången. Det kommer bli fler av Hill under närmaste tiden framöver tror jag. Möjligen jag sparar någon för att kunna läsa om på semestern i sommar.