Handling:
Vi är bundna till varandra. Det var det du ville säga den där gången du berättade om tvillingarna som ingen kunde skilja åt. Det spelar ingen roll hur mycket du låtit mig dö i dina tankar.
Axel Glenne, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt utom Axel Glenne.
Vad jag tyckte:
Jag har hört mycket gott om denna boken men tyvärr blev jag inte helt såld själv. Se mig, Medusa är en ruskigt välskriven och spännande deckare/thriller som bjuder på en riktigt härlig lässtund. Men jag upplever ändå att jag saknar något, att det inte blir riktigt så mycket Wow över det hela som jag hade trott. Dels så tycker jag genuint illa om Axel Glenne, han är inte så sådär mystrevlig som han vill påskina att han är och som alla verkar tycka att han är. Jag tycker han är en skitstövel, ursäkta uttrycket... Men det är å andra sidan en styrka och bevis på att författaren är skickligt på det han gör när han kan få mig att tycka så illa om en karaktär. Men ändå skriva så förbaskat spännande att jag måste fortsätta läsa!
Framemot slutet känner jag faktiskt en aningen förvirrad, jag tycker det blir lite hastigt och lustigt och jag tror inte jag riktigt förstår varför det hela blev som det blev. Vad var liksom själva motivet? Möjligen jag som läste okoncentrerat och missade någon viktig del men jag får inte riktigt ihop historien faktiskt. Visst är det ruskigt otäckt och Damhaug bevisar att de norska författarna verkligen kan konsten att skriva intressanta och spännande deckare. Här finns en smart intrig med många förväxlingar och med en riktigt intressant och oväntad twist framemot slutet.
Dock så känner jag mig alltid lite förvirrad när jag läst en bok som blivit hyllad på alla möjliga håll och kanter. Jag känner mig lite dum och undrar varför jag inte kan se det där som alla andra tycker är så supermega bra...
Sedan måste jag bara nämna en sak som jag inte kan släppa, vid ett tillfälle så ska den unga kvinnliga polisen ( som jag tyvärr glömt namnet på) äta lunch med den unga nya manliga polisen Arve. På ena sidan beställer hon bara en sallad, något lätt att bara, sådär som kvinnor gör.... På nästa sida har hon världens problem med hur hon ska kunna äta spaghetti på ett snyggt sätt inför sin stiliga kollega.... En liten bagatell men ibland fastnar just sådan små saker hos mig och stör mig på det.
Ett plus för det riktigt snygga omslaget!
Betyg: 3/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I hyllan, Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Zellys bokhylla
Ett ganska gott omdöme ändå! Den verkar spännande :)
SvaraRaderaJag tyckte också illa om Axel.
SvaraRadera