Handling:
Den första mördaren syntes inte till och helvetets närvaro tycktes vara borta. Världen levde igen och Jennifers barndom hade nått sitt slut. Hennes flytt in till blodsätarna stillade ensamheten och Oliwer var den som gav henne den där märkliga känslan av trygghet. Hennes liv hade ändrat sig och trots att förvirringen ibland kunde bli smärtsam, fick Oliwer bort skuggorna. Lyckan blir fulländad och hela världen omfamnar människans levande gåva från ljuset.
Men ödet hinner ikapp och när tiden är mogen kommer alla att ta del av det brutala tillvägagångssätt som ondskan använder för att försöka komma åt den enda levande ättlingen. Samtidigt som slottet fylls av en obeskrivlig glädje, väcker helvetet upp sina följare och både Jennifer och Oliwer kommer att plågas av den värsta mardröm man kan tänka sig.Vad jag tyckte:
Jag blev rätt förtjust i den första delen i denna serien som heter Den oförlåtna och tackade därför ja när jag fick en förfrågan om att läsa nästa del i serien. Dock var jag en aningen förvirrad i början av boken eftersom det gått en tid sedan jag läst del ett så var mitt minne inte helt riktigt. Vi kastas nämligen rätt i handlingen och jag var tvungen att plocka fram bok ett för att läsa om sista delen. Men när jag väl kommit underfund med sambandet och sammanhanget blev klart för mig så flöt läsningen på fint. Även i Hämndens pris är det en intressant berättelse som växer fram men där kärleken och det romantiska var företrädande i den första boken så är det istället mörkret och ondskan som står i fokus i del två. Speciellt kretsar det kring hur arvet kan skapa en ond person och om man kan värja sig mot ondskan som finns inuti en.
Jag tycker det är intressant att få veta mer om de olika folkslagen som lever i Sandra Gustafssons värld där hon lyckas väl med att levandegöra de olika folken på ett tydligt sätt. Precis som med första boken så gillar jag det lågmälda stilen som präglar boken där det blommiga och yviga språket passar väl ihop med berättelsen som sådan. I denna boken så stör jag mig dock en aningen på en del uttryck som används väldigt flitigt och tyvärr blir detta en aningen tjatigt i längden. Framförallt är det uttryckte iskalla blå ögon som används väldigt mycket för att beskriva blodsätarnas ögon. Dessutom uppfattar jag Jennifer, huvudkaraktären, som ännu mer ängslig än vad hon var i första boken. Det känns nästan lite som om författaren håller tillbaka henne och inte låter henne ta den plats hon faktiskt förtjänar. Det blir lite väl mycket av ung dam i nöd räddas av mörkhårig man över det hela. Men detta är nog det enda jag har att påpeka när det kommer till Hämndens pris, det är en intressant och spännande berättelse som byggs upp på ett lågmält sätt och där läsningen känns väldigt behaglig trots det mörka ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar