En historia med hål i sig.

Cat Patrick, När jag vaknar finns du inte 

 När London fyllde fem år så drabbades hon av en mycket märklig åkomma. När hon går och lägger sig på kvällen så medan hon sover raderas hela dagen hon nyss genomgått, så på morgonen så minns hon inte gårdagen. Dock så får hon glimtar av det som ännu inte hänt och det minns hon. Nu är London 16 år och har nytt träffat en pojke, hon försöker ta sig igenom skolan och hon har en bästa vän som hon riskerar att förlora. Sedan börjar hon "minnas" en begravning, men vems begravning är det? Och när kommer den ske? London minns ju inte det som har hänt så begravningen måste vara något som kommer ske. Eller?

London för ständiga minnesanteckningar för att minnas det hon gjort under dagen, det kan ju tex vara rätt bra att komma ihåg att den där snygga killen som pratar med en i skolan är ens pojkvän. Men hon skriver även ned andra saker, såsom begravningen och så. Jag både gillar och inte gillar boken, det är en lättläst bok som är spännande att läsa. London är en rolig tjej, men väldigt blyg,  Luke känns dock lite platt faktiskt så gör även Jamie, Londons bästa vän och även Londons mamma. De uppför sig lite stelt och beskrivs rätt så ytligt, jag får ingen direkt känsla för dem faktiskt.London och Lukes relation är rätt sötsliskig också, känns inte riktigt trovärdigt även om dem är rätt söta emellanåt. Sedan tycker jag att där är händelser som bara svischar förbi utan att de får en direkt förklaring. (Jamies problem då tex)  Detta med Londons minnesproblem är rörigt och det tar ett bra tag innan jag riktigt greppar hur det fungerar egentligen. Det är luckor i resonemanget och jag får inte någon direkt känsla för London och hennes problem. Om hon nu har så stora problem med minnesförlust, borde de då inte besöka en läkare?  Borde det inte utredas bättre för att ta reda på hur man skulle kunna hjälpa London? Och om hon nu inte minns gårdagen så hur i hela fridens dar lyckas hon då ta sig igenom skolan? Allt hon lärt sig under en dag borde ju då försvinna? Som sagt en hel del saker jag inte får ihop, luckorna i resonemanget stör läsningen och boken känns ojämn. Slutet kommer väldigt hastigt och känns slarvigt.

 Bitvis är boken dock riktigt bra och vissa stunder mellan London och hennes mamma är berättat med stor ömhet.  Jag kan faktiskt tänka mig att läsa något annat av Cat Patrick för boken är ju inte dålig, den håller bara inte riktigt ihop.