Novellernas drottning som hösten 2013 kröntes med en riktigt fin krona i form av Nobelpriset i litteratur är en favoritförfattare hos mig. Jag gillar hennes underfundiga och vardagliga noveller, som alltid innehåller ett ögonblick, en stund, en känsla eller en situation som går bortom det vardagliga. Jag gillar även att novellerna oftast är skrivna ur en kvinnlig vinkel, men jag uppskattar också de gånger då en man får komma till tals. Alice Munros språk är lättsamt att läsa och hennes karaktärer är alltid intressanta och fyllda av liv.
Just denna novellsamling kretsar mycket kring kärleken, om de drömmar och ambitioner en kan ha inför kärleken, det handlar om otrohet och om det pris man kan få betala för sina val och sina känslor. Det är alltid svårt att skriva ett omdöme om en novellsamling för det är alltid några man tycker lite bättre om medans andra passerar lite obemärkt förbi en. Jag väljer här att lyfta fram några av de jag gillade bäst i denna novellsamling och skriver ett par rader om dem.
Kärlek, vänskap, hat. Detta är den sk titelnovellen. En lite äldre kvinna som jobbar som hembiträde åt en familj blir utsatt för ett elakt spratt som innebär att hon packar ihop sitt bohag och reser till en man som inte ens vet vem hon är. Novellen i sig tycker jag inte är så direkt talande, den går för fort fram men jag kan inte låta bli att beundra Johanna, hembiträdets mod att inte ge upp när hon väl kommer fram.
Det man minns. Meril är lyckligt gift, livet har sin stillsamma gång och vardagen har sin charm. Men under en begravning av en vän till maken möter Meril en man som får en henne att begå ett felsteg. En finstämd novell om kärlekens trygga gråhet.
Björnen sover, En novell skriven ur en mans vinkel. Denna novell handlar om Grant som upptäcker att hans älskade fru Fiona börjar tappa minnet. Hur ska han nu göra? En varm berättelse om kärleken på äldre dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar