Lättade men samtidigt förtvivlad.

Bokbloggen blir för tillfället hundblogg då livet brakar samman. Vår älskade hund JumJum fick förra året anaplasma, fästingfeber, som vi sedan kämpade med under lång tid. Vid årsskiftet var det under kontroll igen men då kommer konsekvenserna.  JumJum fick svår värk i hela kroppen, hälta och stelhet, svårigheter med att ta sig upp och han mådde inte så bra, men nu har fått kommit fram till en bra smärtstillande som han går på varje dag vilket gör att han numera mår bättre.  Efter ett veterinärbesök idag så fick vi även det bekräftat, han mår ok rent fysiskt, smärtan är under kontroll och han är pigg rent fysiskt.

 Dock fick vi även något annat bekräftat, något jag gissat mig till men inte riktigt kunnat tro på. Vår JumJum börjar nämligen bli dement, han har fått ökade ångest inför förändringar och nya platser, han är förvirrad och orolig, svårt att sova och har rädsla inför saker han aldrig varit rädd för innan. Och idag fick vi då veta att våra farhågor stämmer det finns inga botemedel precis som det inte finns för människor. Han har fått ett mild lugnande tillskott som förhoppningsvis gör att han känner sig lugnare och mindre orolig. Men vår tid med JumJum rinner ut, det kommer snart en dag då vi måste göra ett val, alltför att han inte ska lida och jag vill inte det.  Det sliter sönder ens hjärta när ens älskade hund mår så dåligt, man känner sig hjälplös när en familjemedlem förändras så totalt.

  Så bloggen kommer inte vara så aktiv just nu, några inlägg och rec kommer under veckan om orken finns.