Spoilervarning! Fortsätt inte läsa om du ännu inte läst del 1: Legend. Det är svårt att skriva om del 2 utan att råka få med en del spoilers så är du känslig för det så hoppa över detta inlägg.
Day och June lyckades rymma i slutet av förra boken, nu är de på väg till Las Vegas för att försöka hitta rebellgruppen Patrioterna. Patrioterna vill störta Republiken men vad är deras dolda mål egentligen? Har de någon baktanke med sitt agerande och vad är det de vill att Day och June ska göra egentligen?
Det är riktigt skönt att få läsa en bok som är del 2 i en serie som kan stå helt på egna ben. Prodigy känns inte som en mellanbok eller ens som en transportsträcka utan istället fördjupar den hela historien på ett mycket intressant sätt. I Prodigy är inte allt svart eller vitt, däremellan finns faktiskt många gråa nyanser. Jag gillar verkligen hur allt blir så fruktansvärt komplicerat när Junes uppgift som är att återvända till republiken och se till att komma den nya elektorn nära så att patrioterna har en chans att mörda honom, den uppgiften visar sig innebära något väldigt oväntat. Elektorn Anden är inte den ondskefulle person som hans far, den tidigare elektorn var. Anden är mer mänsklig och visar på vilja att förändra Republiken. Men hur ska June kunna vara säker på det? Går det att lita på honom? Och hur ska hon kunna förmedla detta till Day och Patrioterna? Jag sugs in i boken, men fast jag slukar boken så går läsningen ändå långsammare framåt. Det känns som boken har ett djupare innehåll som gör att läsningen blir så mycket mer, det finns mer att tugga i sig helt enkelt! Bok nr 1 Legend var emellanåt något förutsägbar, den följde ramarna för en typisk dystopier lite för väl emellanåt. Men i bok två så har Marie Lu verkligen släppt taget som sargen och kastar oss som läsare ut i ett otroligt äventyr fyllt av komplexa situationer, knepiga relationer och intressanta frågeställningar. Jag gillar även att June är den kaxiga, den stentuffa "macho" typen som inte gråter och som kan slåss som Rambo medan Day är med tillbakadragen, tystlåten och känslig karaktärer. Men utan att det markeras på något speciellt sätt, det är bara så de är och det är så de ska vara. Nu längtar jag verkligen efter sista del, men om jag inte ger mig på den engelska utgåvan så får jag allt vackert vänta till oktober. OKTOBER! Det är en evighet dit ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar