Intressant temaläsning som inte var menat som temaläsning Del 1

Jag har under den senaste 1 och ½ veckan lyckats läsa två böcker som både rör sig inom samma område. De är faktiskt förvillande lika vid en snabb blick, men vid en närmare titt så skiljer de sig ändå rejält åt. Jag listade likheterna i punkter och fick fram detta:

* Båda böckerna handlar om en man och hans uppväxt
* Under denna uppväxt är de både medverkande till att en fruktansvärd handling inträffar som drabbar inte bara de själva utan även de människor som finns runtomkring dem. De får djupa skuldkänslor som de bär med sig även när de är vuxna.
* Denna skuld de känner får båda unga pojkarna att söka sig till religionen för att få svar, lindring och förlåtelse. Detta gör att de inte kan knyta an på samma sätt till sin familj som de tidigare kunnat göra.
* Med i bilden finns också en kvinna, en äldre kvinna som är ouppnåelig för den unga pojken.
Denna kvinna är en del av deras agerande och som de känner delvis "medskyldiga" till det de väljer att göra.
* Vi får i båda böcker följa pojkarna under uppväxten men även en tid under vuxen tid, för att se hur de deras liv artar sig.

Den första boken jag läste var Apelsinskalen av Ayad Akthar. Här är det Hayat som står i fokus, i början av boken får vi vara med när Hayat som vuxen student möter den vackra kvinnan Rachel. Inför Rachel berättar sedan Hayat om sin barndom och om det fruktansvärda han gjorde då. Det fruktansvärda som förändrades inte bara hans liv utan även de som han älskade mest, sin familj och tant Mira. Mira som var den unge Hayats stora kärlek, som aldrig blev hans ju av självklara anledningar för en själv som läsare då. Men som för Hayat är helt obegripligt. Mira är även den som fostrar honom i Koranen och lär honom att vara en god muslimsk man. Detta är en fin berättelse men jag kan inte riktigt med den faktiskt, Hayat känns så fel på något sätt. Jag upplever han för det första, i skildringarna av hans barndom, som mycket äldre där. Jag fick uppfattning att han minst borde vara 13-15 år, med tanke på hans beteende, hans moraliska funderingar och hans sätt att förhålla sig till sin tro. Men efter halva skildringen ifrån barndomen insåg jag att han bara var 12 år (?). Kändes väldigt fel faktiskt, sedan tycker jag Hayat är självisk och för påfrestande i det som jag upplever som en påklistrad tro. Det blir helt enkelt för mycket av filosofiska meningar och frågor, för mycket finstämda miljöer och beskrivningar.  Men jag gillar ändå boken i sig, den lyfter fram viktiga frågor såsom hur det är att växa upp som muslim i Amerika på 90-talet, Den lyfter även fram det svåra i att ett barn också kan vara ond och rent av elakt. Det destruktiva i en tro lyfts även fram på ett bra sätt då vi får höra Hayat som vuxen med där han kan på ett mer moget sätt relatera till sin uppväxt och om sina val. En bok som berör även jag inte föll helt för den, men en bok som ändå väcker tankar och funderingar.

Bok två kommer i ett senare inlägg, annars blir detta inlägg alltför långt, den boken är Anne Tylers Arvet efter Danny. Så håll utkik under veckan för del två!