Intressant temaläsning som inte var menat som temaläsning Del 2

Nästa bok i mitt tema som inte var tänkt som tema, ibland blir det ju så att vissa böcker kännas mer som ett tema och av olika anledningar läser man dem samtidigt, är Anne Tylers bok Arvet efter Danny. En bok som skiljer sig markant åt ifrån den förra boken Apelsinskalen men ändå så upplevde jag en del likheter, se förra inlägget för mer tankar kring de.

Arvet efter Danny är en mycket äldre bok, den utkom på 90-talet och idag finns den endast
att få tag på biblioteket eller antikvariatet. Handlingen i boken utspelar sig även den tidigare än den andra, Apelsinskalen utspelar sig under 90-talet, Arvet efter Danny utspelas dock till stor del under 60-talet. I denna bok är det Ian som är huvudperson men även andra röster förekommer i denna boken. Ian Bedlow, en medlem av familjen Bedlow. en  helylle familj bestående av rekorderliga pappa Doug, käcka mamma Bee, populärar Danny,  söta Claudia och så sladdbarnet Ian förstås. Familjen bor i ett trevlig villakvarter, med vitt staket runt huset, en trevlig hund, söndagsmiddagar, äppelpaj och glada leende mest hela tiden. Alla omnämner familjen som Bedlows, som om de var ett slags fenomen och en bild av idyllen istället för en mänsklig familj. När Ian föds har de två äldsta redan lämnat barndomshemmet och under sin uppväxt så förstår Ian inte riktigt hur det kan vara så trevlig jämt, han försöker hitta sprickor i hans mammas leende och glada ögon, se bakom masken men han hinner aldrig då hon är för snabb. Det är en kärleksfull familj och man månar om varandra, men allra helst ska allt vara som det alltid varit.

Förändringar är inte trevliga så när Danny en dag tar hem Lucy och meddelar att de ska gifta sig spricker masken faktiskt. Lucy som varit gift tidigare och dessutom har två barn, Thomas och Agatha. Detta bådar inte gott alls men familjen Bedlow gör som de alltid gjort, de ordnar leendena och ordnar en söndagsmiddag helt enkelt.Men Ian, 17 år faller för Lucy, denna vackra lockande kvinnan som kommer ifrån världen utanför. En tid senare förstår Ian saker som han inte borde ha förstått och han väljer att dela med sig till sin bror. Danny tar därefter sitt liv och strax därefter så dör även Lucy. Nu står familjen Bedloe där med tre barn, ett till har fötts sedan giftermålet. Ian som hade börjat college tyngs av skuldkänslor och han lockas till kyrkan, han finner en gemenskap i en frikyrka och han får lära sig att botgöring är det enda som kommer ge honom frid. Så Ian hoppar av skolan, flyttar hem och börjar försörja och ta hand om hela familjen.  Till skillnad ifrån Apelsinskalen är detta en lågmäld berättelse berättad med ömsinthet och eftertänksamhet. Det långsamma tempot gör att man begriper Ian och hans val bättre, att vi även får ta del av andra medlemmar i familjen gör att vi får ytterligare perspektiv på livet i det Belowska hemmet. Jag tänker mycket på Alice Munro när jag läser Anne Tyler, det är samma starka känsla för det till synes vardagliga men som bakom kulisserna rymmer så mycket mer. De har båda en otrolig förmåga att skildra människor på ett enkelt sätt som gör deras personer så trovärdiga och äkta. I denna bok finns även de religiösa funderingarna med, precis som i Apelsinskalen. Men de är av mer vardaglig karaktär, mer jordnära funderingar och grubblerier kring synd och förlåtelse. Även här får vi följa Ian genom åren, men i denna bok så får mer av Ians vuxna tid än vad vi fick i Apelsinskalen.  Detta är en fin berättelse, något segt emellanåt men en mycket trevlig läsning som gav mersmak.