En lång parentes kring fantasyböcker

Terry Goodkind, Sanningens svärd: Sökaren, Del 1

Jag börjar med en lång parentes kring det tröttsamma i att svenska förlag av någon för mig orimlig anledning ska envisas med att dela upp fantasyböcker i flera delar. Vad beror nu detta på? Tror det att läsarna avskräcks av tjocka böcker? ( förvisso kan en riktigt tjock bok vara en pärs att ta sig igenom och många undviker tjocka böcker. Men andra gillar faktiskt tjocka böcker) De säljs ju på originalspråk som små tegelstenar och det verkar inte vara något problem för förlagen där att sälja böckerna. Så varför gör förlagen det i Sverige? Min senaste upplevelse av detta fenomen var just av läsningen av Terry Goodkinds serie om Sanningens svärd. På svenska är bok nr 1 som på engelska heter Wizards Rule uppdelad i två delar nämligen Sökaren och Trollkarlens första regel. I slutänden blir serien på svenska 25 böcker! Medans det i original är 11 st! ( Där verkar även vara 3 st som inte blivit översatta?). Även om jag tyckte bok 1 var hyfsat bra så vet jag inte om jag har lust att ta mig igenom 25 böcker för det. Det finns även fler exempel på sådan här uppdelning, Patrick Rothfuss serie King Killer är även den uppstyckad.  Tegelstenar i övriga genre är ju dock inget ovanligt och där sker mig veterligen inte någon uppdelning, tänk om man skulle delat upp Hillary Mantels bok Wolf Hall? Eller någon av Stephen Kings feta tegelstenar? Jag förstår inte riktigt varför man gör sådär. Är det någon därute som har funderat på samma och kanske rent av har ett svar?

Sådär slut på lång inledningsparentes! Nu åter till själva boken i sig.  Vi befinner oss i en värld som är uppdelad i tre delar, varje gräns är gjord på magisk väg där ingen kan ta sig levande igenom. Vi möter här Richard Skiffer, en ung man som visar sig ha ett annat öde än vad han själv tänkt sig. När han möter Kahlan förstår han att den värld han lever i och de andra världarna är i stor fara. Mörken Rahl vill med ond magi ta över hela världen och kontrollera alla människor. Tillsammans med sin gode vän trollkarlen Zed och Kahlan beger sig nu Richard ut på en farofylld resa. Detta är verkligen riktigt fantasy med främmande världar, folk och kulturer. Jag dras med i historien och jag finner läsningen bra, det är kvalitet på böckerna och Goodkind kan verkligen konsten att måla fram en intressant och spännande värld. En värld som inte är helt svart eller vit, där finns gråa nyanser och skiljelinjen mellan gott och ont är inte knivskarp.  Personteckningarna är även de välgjorda och intresseväckande. Historien känns tunn emellanåt men jag tror nog att det mest beror på själva översättningen. Så ska jag fortsätta läsa denna serie så kommer jag definitiv fortsätta läsa den på engelska. För där finns något i historien som jag gillar, där finns ett korn av något som kan bli en riktigt härlig fantasyläsning.