När jag läser böcker som knockar mig helt och är sådär extremt bra så blir jag helt blank när jag ska försöka skriva om den. Jag får mest ur mig svammel såsom " Åh men den är ju så bra, så himla bra liksom för den är ju bra skrivet typ" och utav det blir det inte något vettigt inlägg så jag ska försöka förklara varför jag blev så tagen av denna boken.
Detta är en märklig bok som har en mycket annorlunda historia, en historia som rymmer troll, bortbytingar, skogsrå, skräp* luftskeppsimperium och en mycket otäck tågkrasch med en mystisk dimma. Vi får möta Linus Kaiser, en av de överlevande ifrån den där tågkraschen som hände för så många år sedan. Linus Kaiser är numera Sveriges rikaste människa och driver ett mäktigt luftskeppsimperium. Men han är nu döende och Skatteverket vill granska hans finanser innan han dör, in på scenen träder då revisorn Ingra Varg. För henne kommer Linus att berätta sin historia, om den där mörka dagen då tåget kraschade, vad som hände där ute i skogen tillsammans med Claudia och Halvar. Där Linus är den enda som kommer levande ut ur skogen. Halvar är även han en mycket viktig karaktär i boken, han som är en bortbyting och växt upp med trollen.
Troll som faktiskt har en egen röst i boken, som får berätta lite själva om sin tid och sin plats i historien. Att få följa ett troll, få ta del av den ömhet Sirpa-Min och Odder-Krypet känner inför sin märkliga "lillebror" Halvar som då heter Snigelkrypet, det är en mycket märklig upplevelse. Men samtidigt känns det helt rätt, det passar så väl in i historien och det bygger på den där krypande känslan av obehag jag har under hela läsningens gång. Det är en suggestiv känslan av mörker, dimma och otäckheter, jag hoppas att i nästkommande bok att detta får utvecklas vidare ännu mer. Sedan blev jag märkligt berörd av berättelsen som berätta om stortrollet Kona, om hennes längtan efter kärlek under alla århundrade hon levt och om trollbarnen hon förlorade, känns fascinerande att någon kan skriva så bra att man berörs av något som man alltid uppfattat som ett monster. Jag är väldigt förtjust i hur den svenska urskogen även den har en stor roll och där den nordiska mytologin vävs in så naturligt i historien. Naturens urkrafter har även de en stor roll i boken, framförallt i sista delen av boken.
Historien växlar mellan tiden för själva tågkraschen och nutiden där även finansministern Erik Skog har en framträdande roll. Själva Kaisertornet,det enorma 100-våningstorn Linus byggt åt sig får en viktig roll framemot slutet av boken. Jag läser med andan i halsen och njuter av varje stund med boken, trots det där obehaget som kryper på mig. Jag försökte förklara för min Kära Sambo hur den känslan av obehag kändes, jag sa att man skulle föreställa sig att man vilse i en riktigt stor och gammal skog, det börjar mörkna och man inser att man är helt vilsen. Den paniken där och då är en annan skräck än om man tex går vilse i en stor främmande stad, man kan bli väldigt rädd där med men att vara vilsen i en skog är en annan rädsla. Mörkret är verkligen mörkt och ljuden är väldigt tydliga i en skog. Den känslan hade jag stundtals under själva läsningen. Kristina Hård skriver med en säker penna och hon skapar något som känns helt nytt och väldigt fräsch med denna boken. Språket är lätt att läsa men ändå så detaljrikt på något sätt. Helt underbart är det i alla fall och jag längtar nu så efter del 2 då denna bok slutade med en rejäl cliffhanger.
Jag försöker komma på vilken kategori jag ska sätta på denna boken, Är det skräck kanske? Jodå det är allt en del av. Men kanske mer övernaturligt än ren skräck? Ja det skulle man kunna säga faktiskt. Fantasy då? Nja, inte direkt tycker jag. Urban fantasy då? Nej, det stämmer inte in alls tycker jag. Spänning då? Jo men där kan den nog passa rätt bra in.
Sedan har jag sett några som reagerat på själva omslaget + baksidestexten,där man uppfattat boken som en deckare. När jag såg bokens framsida första gången tänkte jag direkt Skräck faktiskt. Kanske var det även de svärtade kanterna som är så typiskt för Styxx fantasy förlags böcker, och de brukar ge ut böcker som rör sig i kategorierna fantasy och skräck, som gjorde att jag direkt tänkte Skräck. Mycket snygg är boken i alla fall, jag är väldigt förtjust i de svärtade sidkanterna, de passar så bra ihop med boken i sig.
* Skräp är ett slags väsen som tidigare levt i byggnader, ruiner, kyrkor, båtar eller liknande men blivit utkastade på ett eller annat sätt därifrån. Så nu drar de runt och hänger runt människor, medan de livnär sig på människors olyckor, ångest, gräl och bråk är mums för dem. De är osynliga för mänskligt öga. Men i boken får vi lära känna ett skräp lite bättre, oerhört fascinerande måste jag säga! Jag ser gärna att nästa bok innehåller fler skräp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar