söndag 12 mars 2017

Det sjunger i isen av Linnea Dunér

Linnea Dunér,  Vargatider: Del 1: Det sjunger i isen  

Handling:
De tre systrarna Dalin har levt ett lugnt och skyddat liv som döttrar till stadens kyrkoherde, men vintern 1869 förändras allt. Inez är på väg hem från grannsocknen när hon plötsligt befinner sig mitt i mardrömmen. Ensam och utlämnad till den skräckfigur hon bara hört ont om tror hon att hoppet är ute. Men efter hand börjar hon se människan bortom alla illasinnade rykten.

Samtidigt inser Inez att hon för första gången har möjlighet att fatta ett beslut om sitt eget liv. Men valet är inte enkelt. Hur hon än gör måste hon svika någon hon älskar. I och med Inez beslut sätts livet i gungning även för Elsa, som försöker hitta ett sätt att hantera sina skuldkänslor, och för Gertrud, som får se en ny värld öppna sig.

Vad jag tyckte
Jag brukar envist hävda att jag inte läser romantiska böcker men jag måste nog ta och omvärdera det något tror jag. Med romantiska böcker så tänker jag på själva genren Romantik ( eller romance som det kallas på engelska) Romantik är för mig en egen genre där fokuset är just romantiska berättelser och jag känner att feel-good och Chick-lit är egna genre som förvisso kan innehålla både romantik och kärlek men ändå är av annan karaktär.  Jag säger alltså att jag inte läser Romantiska böcker men jag måste nog ändra det till: Jag läser inte romantiska romaner som utspelar sig i nutid men gärna romantiska romaner med historisk anknytning"! ( Allt detta kunde jag skriva mer om men nu var det själva boken jag skulle försöka skriva om!)

Jag upplever att Det sjunger i isen är just en romantisk roman som utspelar sig i en historisk tid och som jag föll för detta! En av mina första känslor när jag började läsa boken var hur jag påmindes om Sagan om Isfolket. Måhända inte så mycket rent historiemässigt sett men själva känslan jag fick när jag läste Isfolket-sagan dök upp när jag började läsa Det sjunger i isen. Känslan av svepas in i en varm, fluffig filt av snällhet och varma känslor.  Hur njutningsfullt det var att svepas med i känslosamma livsöden och brinnande hjärtan och hur underbart ljuvligt det var att få läsa om trånande kärlek och hur ens eget hjärta klappade så hårt för alla de motsättningar kärleksparet fick utstå. I Linnea Dunérs roman så har vi tre systrar som är döttrar till den lilla byns kyrkoherde. Det är Inez, Gertrud och Elsa, alla tre är med i denna första boken men fokuset ligger på Inez och hennes möte med Demonen från Svartmyren! Så underbart ljuvligt att läsa om! Allt det där som jag älskade när jag läste Isfolket får jag även här i serien Vargatider. Ibland behöver en mörkerälskande skräckläsare lyfta blicken och foten ifrån fantasyträsket och de dystopiska vidderna behöver bytas ut till något mer kärleksfullt och vänligt.  Som jag sa innan, man behöver bli inbäddade i en varm och fluffig filt av kärleksmys och romantik.

Jag måste också får nämna hur imponerad jag är av Linnea Dunér då jag inte kan förstå att hon faktiskt är debutant! Och att boken är egenutgiven. Den är snyggt formgiven, noggrant korrekturläst, passande och tjusigt omslag, bra textsättning och typsnitt. Samtidigt så är Dunér en mycket skicklig författare som verkligen behärskar skrivkonsten på ett ypperligt sätt. Språket är milt och mycket tilltalande, mjuka meningar och runda ord skapar en text som porlar fram likt en bäck. Stillsamt men ändå hörbart. Jag finner Dunérs sätt att skriva på väldigt tilltalande i just denna mjuka framtoningen och det är väldigt behagligt att läsa boken.

Detta är en historisk roman och för mig är det då viktigt att berättelsen, karaktärerna och miljöerna känns tidsenliga och äkta. Alla små detaljer behöver väl inte vara historisk korrekta men är en berättelse hämtad ifrån vår egen svenska historia så bör det åtminstone finnas en trovärdig bakgrund och tillräckligt med historisk autenticitet så att jag som läsare känner att det känns rätt. Och det gör det i Det sjunger i isen, här kan känna en historisk anknytning som känns både trovärdig och äkta. Där det känns som att författaren tagit sig tid att göra research om den tidsperiod hon skriver om men där hon också tillåter sig att sväva ut en del för att färga och göra tiden levande för mig som läsare. Det är ju ändock en fiktiv bok jag läser, vill jag veta korrekt fakta så är det ju en faktabok jag vänder mig till!

Sammanfattningsvis kan jag alltså säga att jag med värme kan rekommendera boken! Det sjunger i isen är en söt chokladpralin och jag hoppas innerligt att det kommer fler delar snart.

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Humle förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  Försvinner och stannar kvar

2 kommentarer:

  1. Vad nyfiken jag blir :) Ser riktigt fin ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan varmt rekommendera den! Tror nog du skulle gilla den =)

      Radera