Mot vägs ände, Rolf Rådén

Rolf Rådén, Mot vägs ände
Rec-ex ifrån författaren, Tack!

Handling:

Det finns dagar då livet går sin gilla gång. Det finns nätter då ett telefonsamtal kan väcka längtan efter kärlek.

Martin, mitt i livet med en internationell karriär inom räckhåll, lyfter luren en natt och finner i andra änden Saga, tilltufsad av livet med en mörk hemlighet i bagaget.

Martins beslut att inleda ett förhållande med Saga får oanade konsekvenser när hon försvinner spårlöst efter ett häftigt gräl. Detta tvingar Martin till en resa genom ett Sverige där döden finns närvarande som en mörk skugga. En flykt för att rentvå sig själv för ett brott han inte har begått, men även för att rannsaka sin längtan efter kärlek.

Och Saga, var finns hon? Finns hon överhuvudtaget?

Vad jag tyckte:
En speciell bok som jag till en början faktiskt hade lite svårt att komma in i. Men där boken faktiskt växte vart efter att jag kom längre in i den.  Stundtals upplevde jag dock boken som något pratig och där jag fick en känsla av att vi stod och stampade på samma ställe väldigt länge. Men sen vänder författaren på det hela och läsningen tar fart igen. Det är en intressant historia om både ensamhet och utsatthet men också om kärlek och längtan tycker jag.  Jag kommer särskilt minnas de tre karaktärerna Kaj, Ödlan, Raggaren och Turken, just den delen hade något alldeles extra tyckte jag. En väldigt fin skildring av den döende by-samhället med dess excentriska invånare som möts med fördomar och hat.  Martin och Saga är också två intressanta karaktärer som skildras på ett riktigt fint sätt.

Jag hade en riktigt trevlig läsupplevelse tillsammans med Mot vägs ände och det var behagligt att läsa boken. Rolf Rådéns språk är lättsamt men inte för enkelt, något pratigt och lite väl ordrikt emellanåt kanske men på det stora hela väldigt trevligt språkkänsla.