Handling:
Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?
Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.
Vad jag tyckte:Jag blev väldigt förtjust i Christian Johanssons förra bok Parasitus och när jag såg att det skulle en ny bok av honom så tackade jag med glädje ja till ett rec-ex. Lite ängslig inför läsningen var jag, för det är ju så när man gillar en författares bok, den första man läser av honom, att när man ska läsa bok nr 2 så kan ens förväntningar visa sig vara alltför höga och man blir besviken. Men jag hade inte behövt oroa mig eftersom Christian Johansson även i bok nr 2 levererar en skräckhistoria som får mig att låta lamporna vara tända långt in på natten.
Skräcken i Skönheten är av annat slag än den i Parasitus, lite mer thriller än ren skräckhistoria. Men likväl är det en bok med djupt obehaglig spänning. Boken är en malström av ondska och mörker där man som läsare dyker rätt in i en skräckhistoria som spänner över väldigt lång tid. Det är många röster som berättar om Skönheten och vad platsen har gjort dem och många andra. Röster som till en början snurrar till det för mig för jag har svårt att placera de olika personerna i rätt turordning och i rätt tid. Men författaren ledsagar mig igenom detta också och får mig att förstå utan att vara övertydlig. Och när jag väl förstår, då kryper obehaget fram längs ryggraden och jag märker att jag slutat andas för spänningen är så olidligt stor.
Vi har Inger och Erik, ett lyckligt par som lever på en ö mestadels av tiden och där deras längtan efter ett barn präglar deras tillvaro. Och när det en dag flyter iland en liten baby så är väl deras lycka gjord eller? Vi får även följa Anne-Marie som möter kärleken hos en ung präst och hon följer med honom till ön Skönheten. Med sig tar hon sin lilla dotter Karin. En idyllisk tillvaro tar sin början men kommer inom kort förvandlas till en mardröm. Sedan har vi Tomas och Pål som vaknar upp i ett hus, utan en aning om vilka de är eller varför de är där. Men det de vet är att platsen de hamnat på är som hämtat ur en skräckfilm. Hur ska de ta sig därifrån?
Vi får möta ondska i dess renaste form präglat av en religiös fanatism som är djupt obehaglig. Det isolerade läget på ön långt ut i havet är ytterligare ett element som bidrar till spänningen och skräcken. Ifrån en ö kommer man inte, om man inte har en båt och är då båten borta då är man ohjälpligt fast. Även som läsare är man fast där man inte kan annat än att fortsätta läsa trots det onda och galenskapen som växer. Men det grymma och det otäcka håller sig alltid på gränsen till vad som känns tillräckligt och vad som skulle kunnat bli ett frosseri i groteska detaljer. Visst innehåller boken en hel del magstarka scener och ibland blir jag lite orolig för författarens mentala och psykiska hälsa. Men författaren balanserar skickligt igenom hela boken och väver sakta fram en ohygglig historia. Just detta att vi inte får hela bilden klart för oss redan i början bidrar tycker jag till spänningen och att man som läsare känner sig fast. Man måste läsa vidare för att få reda på vad som egentligen hänt och vad som kommer hända.
Jag använde epitet "Svensk skräck när den är som allra bäst" när jag skrev om Parasitus och jag står fast vid detta även denna gången!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar