Vi fortsätter helgförberedelserna med att svara på Annikas bokbloggsjerka som denna helg vill veta följande: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc
En marig fråga såhär på fredagseftermiddagen! Både ock kan jag väl känna. Ibland är det tryggt att karaktärerna följer en slags standarmall men där det är gjort på ett snyggt sätt. Lucy Dillon är den författare som jag kommer på så här på rak arm där karaktärerna och historierna följer i princip samma mall i varje bok. Men det är ändå tillräckligt nytt varje gång så det blir inte tröttsamt eller upprepningar. Här ligger det sköna i upprepningarna som blir till trygghet, man känner sig hemma i Dillons böcker och det är avkopplande att läsa.
En stereotyp som jag verkligen inte tycker om är den klassiska deckarsnuten som följer samma mall i mängder av olika böcker och av olika författare . En mall som upprepats en aningen för många gånger i alltför många olika böcker för att det ska vara läsvärt. Jag tänker här på typ 1A, mall 1B där vi har en lätt alkoholiserad polis som är ungkarl, och en aningen bitter på livet, jobbet och ja det mesta som går att vara bitter över. Som exempel skulle man kunna ta Beck eller Wallander, båda passar väl in i denna mallen kan jag känna
Ett exempel som uppvisar en polis som känns nyskapande och fräsch skulle kunna vara William Wisting som finns med i Jörn Lier Horsts böcker. Wisting är änkling men ändå rätt nöjd med livet, har en fin relation till sin dotter, bra kollegor och en god arbetsgemenskap med dom. Wisting känns nöjd och belåten om än dock påverkad av sitt yrke där han stundtals reflekterar och känner sig sorgsen över allt ont som finns i samhället.
Så ett något rörigt svar där jag hade kunnat skriva väldigt mycket mer som tex det oerhört fascinerande området som rör stereotyper som baseras på personers kön. Men orken räcker inte till just nu och helgen är fullbokad. Så det fick bli ett kort svar som lyder som: Både ock!
För att vara ett kort svar var det ganska långt ;)
SvaraRaderaMen jag tycker du fick med en hel del kloka synpunkter.
Då ska du se mina långa svar! =) Tack! Tyckte det var en aningen rörigt.
RaderaBra och intressant svar!
SvaraRaderaJag gillar ditt svar, för det är skrattretande likt mitt eget (dock endast formulerat inuti mitt huvud) - innan jag läste ditt svar hade jag redan tänkt "Jag gillar inte nersupna, deppiga kriminalare som sitter ensamma och lyssnar på opera. Däremot är Lier Horst ett bra exempel på en författare som nyanserat bilden." Lustigt att du skrev i stort sett det! Och Lucy Dillon tycker vi lika om också: hon har en mall som hon kör rakt av - men det är lätt att acceptera eftersom det är så mysigt, på något vis.
SvaraRaderaVad märkligt! Och lite kusligt! Men vi kanske har en lässmak som är ganska likartad? Verkar ju nästan så! =)
RaderaMitt svar blev ungefär lika "kort" som ditt till slut ;) Och vi kom fram till ungefär samma sak. Ibland fungerar det med stereotyper, ibland inte, det beror på sammanhanget.
SvaraRaderaVisst är det konstigt! Man säger att man bara vill skriva kort och så hamnar man i en lång utvikning! =)
Raderasvårt att säga något rent generellt
SvaraRaderaVisst är det så! Det är en intressant fråga som man kunde skrivit både längre och mer nyanserat kring. Ett ämne som verkligen fascinerar mig.
Radera"där det är gjort på ett snyggt sätt" är väl det som avgör för mig - då kan jag köpa nästan allt :)
SvaraRaderaPrecis! =) Lite finess, lite nytänk och framförallt inte rena fördomar eller liknande då det går det an
RaderaAlltså, jag gillade ju Wallander-serien då det begav sig. Men då tänkte jag nog inte på stereotyper, kanske var det då stereotypen av "den svenska polisen" präglades o sen blev förenklad och lite tjatig? :)
SvaraRaderaJo så är det ju, använde just de två för att många känner till dom. Jag gillade också både Wallander och Beck men sedan kom det alltför många poliser som var alltför lika och då blev det tröttsamt.
RaderaJag är nog egentligen inte heller så glad i just den deckartypen, det känns som att de måste komma på något nytt snart.
SvaraRaderaVerkligen! Men en och annan deckare börjar ju vända trenden tycker jag. James Oswald är ju en sådant exempel med förutom då Jörn Lier Horst. Så det går att göra något nytt av den gamla deckaren med tror jag =)
RaderaLäs Sara Lövestams böcker om Kouplan - där har du en annorlunda detektiv! Jag har just slukat dem alla.
RaderaDen alkoholiserade polisen känner man igen, lite uttjatad liksom.Jörn Lier Horst läste jag en bok av som jag gillade mycket.
SvaraRaderaHen är ju faktiskt det =) Jörn Lier Horst deckare känns verkligen fräscha och välskrivna med en del nytänk tycker jag.
RaderaJag sväljer nog en hel del stereotyper bara de är snyggt gjorda.
SvaraRaderaSå är det, en viss finess krävs ju och där det stereotypa inte går över i ren fördomsfullhet.
RaderaJag har flera gånger menat läsa Jørn Lier Horst
SvaraRaderaHan är riktigt bra och jag kan starkt rekommendera honom.
RaderaLucy Dillon var ett bra exempel på en författare som valt att hantera likartade karkatärer. Som läsare förväntar man sig något och får det förväntade. Och då funkar det!
SvaraRaderaTack! Tycker så bra om henne och nyss läst ut en bok med henne så därför föll det sig naturligt att välja henne som ett bra exempel.
RaderaLucy Dillon gör det bra med stereotyper isf :)
SvaraRaderaVisst gör hon =) Är mycket förtjust i hennes böcker =)
RaderaUpprepningar som trygghet är ett bra argument, tycker jag :-)
SvaraRaderaTack =)
Radera