onsdag 15 mars 2017

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Syndafloder

Handling:
En man hittas skjuten i bröstet, sittande i en fåtölj framför brasan. Märkligt nog bär han sin dotters vigselring på lillfingret.
I en annan del av stan söker en begravningsentreprenör efter sin bror. En bror som han verkar vara ensam om att sakna och som han fruktar kan vara borta för alltid.
Samtidigt kämpar en kvinna för att inte förlora kontrollen när hennes man blir mer och mer farlig. Tiden rinner snabbt undan och hon får allt svårare att skydda sig själv och sina barn.
Fredrika Bergman och Alex Recht ser samband mellan de olika fallen och leds in i en cirkel av spår där gamla synder kommer tillbaka. Någon lämnar meddelanden till Alex, någon som vill ställa allt tillrätta. Men vem är den anonyme brevskrivaren och varför tycks gärningsmannen alltid ligga steget före?

Vad jag tyckte:
Så har det då blivit dags att vinka farväl till Fredrika Bergman och Alex Recht. För enligt författaren är detta sista boken om radarparet som vi fått följa genom många blodiga och otäcka händelser. Det är vemodigt att säga farväl till en serie man verkligen gillar. Men samtidigt är det också skönt att författaren vågar avsluta sin serie om Bergman och Recht där de är på topp. Inte låta serien fortgå i all evighet där det mesta känns uttjatat och bara som upprepningar. Så lite tudelad känsla men samtidigt så vet jag att Kristina Ohlsson är en mycket skicklig författare som gett oss många andra välskrivna böcker. Såsom Zombiefeber för de lite yngre läsarna eller för vuxna som tycker det är mysigt att läsa barnböcker ibland, sedan har vi två böcker om advokaten Martin Benner samt den ruskiga rysarthrillern Sjuka själar. Så jag känner mig trygg med att det lär komma fler bra böcker skrivna av Kristina Ohlsson.

Syndafloder är alltså Grand final för Fredrika Bergman och Alex Recht och vilken final dessutom! Sjukt obehaglig historia med många spår och ledtrådar och när jag trodde att jag klurat ut både förövare och motiv. Så tvärvänder Kristina Ohlsson på en femöring och i slutet blir jag sittande, lite lätt chockad och rejält omtumlad! Ett så snyggt slut! Syndafloder bjuder alltså på samma välskrivna intrig som i tidigare delare där handlingen känns genomtänkt och noggrant planerad. Där det finns gestaltning som tilltalar en och där karaktärerna känns både trovärdiga och levande. Med ett snyggt språk som är både lättläst men med bet i så bjuder Syndafloder på sträckläsning där man bara måste läsa ett kapitel till och sedan bara ett till.... Här ryms mycket mörka hemligheter och där Kristina Ohlsson vågar tänja på gränsen mellan rätt och fel, lagen och det som sker i skuggorna vid sidan om. Vi får också ta del av den fruktansvärt tunga frågan om aktiv dödshjälp och de dilemman som denna frågeställning skapar.  Det är en allvarlig bok som bjuder på motstånd men samtidigt visar på att Kristina Ohlsson, enligt mig i alla fall, är en av de bästa deckarförfattare vi har i Sverige idag.  Syndafloder bjuder på att starkt men värdigt slut för våra vänner Fredrika och Alex samt de andra vi fått chansen att lära känna under seriens gång.

Jag är djupt avundsjuk på dig som ännu inte läst serien och får lov att njuta av Fredrika och Alexs sällskap för allra första gången i boken Askungar.

En liten parentes: Sören vilken snygg bok detta var! Omslaget är klockrent och där bilden upprepas inne på bokens första sidor! Grymt snyggt!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här,  Mysterierna, Lottens bokblogg, och Boktok73 

5 kommentarer:

  1. Roligt att jämföra recensioner av samma bok, och extra roligt när vi tycker olika och läsa motiveringarna :) Jag tyckte om den, men inte lika mycket som du.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det! Det är det som gör läsningen så spännande, att varje läsare tolkar, känner och upplever boken helt ur sitt eget perspektiv. Skillnaderna är det som gör läsning så intressant tycker jag. Är väldigt roligt att gå runt och läsa andras efter man skrivit sitt eget. Tycker någon annorlunda än en själv kan man reflektera lite extra.

      Radera
  2. Jag håller med om allt du skriver, jag är glad över att det blev en grand finale. Visst finns där en pytteöppning för fortsättning men jag tror att det här är slutet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar ju som så men samtidigt så läste jag en intervju med Kristina Ohlsson på förlaget hemsida. Och hon gav en liten hint att om hon om ett antal år känner att hon har fler historier om Fredrika så är det inte omöjligt att det kommer en ny bok!

      Radera
  3. Åh jag vill verkligen läsa den!!! :)

    SvaraRadera