onsdag 29 mars 2017

Vita Tigern av Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist, Vita tigern  

Handling:
Till hotell Vita Tigern i Göteborg kommer människor från hela världen, på flykt undan krig eller för att skapa ett bättre liv för sina barn. Avalon har vuxit upp här, lekt i lobbyn, hjälpt till i köket, hämtat resande från luftskeppen. 

På nyårsnatten brakar en svävare ner i isen vid Götaälvbron, och tillsammans med sina vänner börjar Avalon leta efter föraren. Men under sökandet snubblar hon över en familjehemlighet som visar sig större än hon ens kunnat föreställa sig.

Vad jag tyckte:
Jag är riktigt förtjust i böcker som kan övertyga mig att boken och dess historia faktiskt är läsvärd och bra trots att jag i inledande skede är motvillig och avvaktande. Så är det med Vita Tigern, i början är avvaktande där jag inte tycker det är så jättebra. Men sakta börjar boken locka på mig, den trugar och gör sig till och försöker visar upp alla sina bra sidor. Och sakta börjar motvilligheten släppa och övergå till ren förtjusning där jag slukar den sista delen av boken för att jag inte kan sluta läsa. Mycket av min inledande inställning har med Avalon att göra, bokens huvudperson ställer till det för mig och skapar motstridiga känslor. Första biten jag läser så blir jag så trött på henne då hon känns både naiv, omogen och barnslig för sin ålder ( hon är 14 år). Jag blir irriterad över hennes beteende och dumma beslut som slutar illa inte bara för henne utanför alla runt omkring henne. Sedan tar jag en paus i läsningen, hushållet och djuren behövde omsorg, och medan jag är ute med hunden börjar jag fundera på varför jag är så avig mot Avalon. Hon är ju ändå bara 14 år och ganska typiskt fjortis-aktig i den del jag hunnit läsa.

Sedan kommer jag fram till att jag är så påverkad och färgad av alla dessa hjältinnor i alla dessa dystopiska serier som är kick-ass och som begår revolution och beter sig rebellisk hela tiden. Jag kan helt enkelt i början inte förstå att även om Vita Tigern till viss del dystopisk så till vida att historien utspelar sig i ett framtida Göteborg där samhället som sådan gått under och där livet inte längre är som det brukar, så är Avalon för det första en helt vanlig tjej och som sådan är hon faktiskt riktigt intressant. Dystopiska skildringar behöver inte alltid handla om revolutioner eller uppror utan kan även handla om vanliga saker som vänner, lekar och äventyr. För även i framtiden kommer människor leva till största del ordinära och vanliga liv och det gör att Vita Tigern är en mer realistisk skildring av framtiden än alla de andra dystopiska skildringar jag läst innan. Både har sin tjusning dock och jag gillar även de andra dystopierna.

Dessutom ger Avalons mamma mig en knuff i rätt riktning när hon talar om hur hon vill att Avalon inte ska förlora sin nyfikenhet och förundran över världen. Hur hon inte vill att Avalon ska bli kall och försiktig, rädd för andra och osäker på vem hon kan lita på. Så det är verkligen komplexa karaktärer Ljugqvist skapat som dessutom genomgår stora förändringar tvärs igenom hela berättelsen.

Nu är inte Vita Tigern en renodlad dystopisk skildring utan mer en framtidsskildring med inslag av Steampunk och  Andra Världs kriget-vibbar. Dessutom blandar Ljungqvist in mängder av intresseväckande delar som berör miljön och samhället. Där det samiska folket faktiskt har en betydande roll.  Detaljerna är i sig enastående och väldigt genomtänkta, Göteborg är verkligen en främmande plats där Ljungqvist verkligen lyckats skapat något verkligt häftigt. Historien som sådan börjar lite som en av Fem-böckerna, ni vet de fem kompisarna som löser mystiska fall i deras närhet. Den känsla får jag direkt i början av boken men allt medan boken lockar och trugar mig så skiftar detta oskuldsfulla äventyret till något betydligt farligare och mörkare. När boken är slut är jag helt golvad av denna fantastiska läsupplevelse!

Betyg: 4 - /5
Boken kommer från: Gilla förlag/ Lilla Piratförlaget, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:

1 kommentar:

  1. En framtidsskildring som utspelas i min hemstad låter onekligen frestande.

    SvaraRadera